Hoppa till huvudinnehåll

Ida Kronholm: Ultralöpning med hjärtat på rätt ställe

Tänk dig att löpa i två dygn i varierande terräng runt Europas högsta berg utan längre pauser. Den drömmen har blivit verklighet för ultarlöparen Ida Kronholm från Jakobstad.

Egentligen vill hon inte bli kallad ultralöpare, påpekar hon, när Yle Sporten träffar henne i samband med ett träningspass vid havet i Fäboda.

– Jag har egentligen svårt att se mig som ultralöpare eftersom jag bara gör det jag tycker om och gör det för att jag brinner för det. Det bästa jag vet är att få sticka iväg och springa, jag går bara omkring och planerar nästa resa och olika berg man siktar på att tackla näst, säger Kronholm, 37.

170 kilometer runt Mont Blanc

Till saken hör att Kronholm redan rest och löpt en hel del för att nå sin stora dröm. I början av januari fick hon veta att hon var en av två finska damlöpare som via lottning fått en startplats på UTMB (Ultra-Trail du Mont-Blanc) 2017 i Frankrike.

Ett ultralopp på blygsamma 170 kilometer (se en trailer för evenemanget här).

– Där handlar det mest om det mentala, bara tanken på 170 kilometer löpning är så hisnande. Jag vet att jag klarar distansen, men 10 000 höjdmeter är den stora utmaningen. Man håller på i två dygn utan sömn och bara löper. Det blir säkert tufft under andra natten när man har 7 000 höjdmeter i benen och har löpt 120-130 kilometer. Där uppstår den oerhörda kampen för att ta sig vidare, förklarar Kronholm.

Ett ultralopp i stil med UTMB är uppbyggt i etapper med kontroller längs med vägarna, där löparna vid behov får i sig mat och dryck.

Det är också som ett etapplopp Kronholm ser sin stora utmaning i september.

– Man kan inte blanda bort sig och tappa fokus och börja räkna att de nu är 169 kilometer kvar och nu är det 168 kilometer kvar. Man måste ta etapperna en åt gången. Efter en tid kommer man in i ett flow, det blir en helt egen värld inne i själva loppet. När målet närmar sig brukar jag plötsligt få den där känslan att jag inte vill att det skall ta slut, och det är jättekonstigt.

– Fast det är så otroligt hemskt är det samtidigt så otroligt roligt, både topparna och dalarna, skrattar Kronholm.

"Efter en tid kommer man in i ett flow, det blir en helt egen värld inne i själva loppet."

Hård gallring för att delta i lottningen

Ida Kronholms väg till UTMB har varit lång. Hon har redan avverkat en och annan topp och dal för att vika sig en plats bland de 2 600 deltagarna som startar från Chamonix den 1 september.

Närmare bestämt cirka 600 kilometer och 30 000 höjdmeter som krävdes för att samla de 15 internationella rankingpoäng (ITRA) för att ens få vara med i lottningen.

I själva lottningen hade hon tur, de som klarar gallringen är garanterade en startplats inom tre år, men lotten gynnade Ida redan på första försöket.

Löpningen alltid närvarande

För Ida Kronholm har löpningen alltid varit en del av vardagen. Hon påpekar under intervjun att hon löpt i skogen redan långt innan fenomenet benämndes traillöpning. Löpningen kom först in i bilden via fotbollen i unga år, men sedan också via deltagande i kortare lopp, samt ett och annat halvmaraton och maraton.

Det är också en löpglad partner vid hennes sida som möjliggjort satsningen på just ultralopp.

– Vi sprang några lopp i Sverige och i Norge och ganska snabbt riktade vi blickarna mot Alperna. Jag säger vi, för min man Björn har också varit med och löpt med mig. Vi började med kortare lopp kring 45-50 kilometer och sen har vi bara ökat på längs med vägen, 90 kilometer, 101 kilometer och 122 kilometer, vilket just nu är det längsta vi sprungit, förklarar Kronholm.

Ida och Björn Kronholm på träning i Cortina.
Ida och Björn Kronholm på träning i Cortina. Ida och Björn Kronholm på träning i Cortina. Bild: privat/Kronholm stiglöpning,berg,friidrott,ultramaraton,ida kronholm

"Man hjälps åt längs med vägen i terrängen"

Även om ultralöpningen på europeisk elitnivå är en ensam syssla har Kronholm gång på gång slagits av den familjära och varma stämningen längs med spåren. Detta trots att det handlar om brutal tävling, man mot man och kvinna mot kvinna.

– Eliten tävlar mot varandra, det kommer man inte ifrån. När man håller på med löpning på min nivå är jag främst glad att jag får möjligheten att delta i tävlingar på världstouren, det har varit ett jättekliv för mig. Att komma i mål är en seger varje gång det sker och där är man väldigt lika med övriga ultra- och traillöpare. Man hjälps åt längs med vägen i terrängen under tävlingarna, vilket inte brukar hända under vanliga maratontävlingar.

– Man är väldigt utsatt och tävlar långt tillsammans med de andra löparna, det är något vackert över att det uppstår en fin gemenskap ute längs med banan, belyser Kronholm.

Rektor i det civila

Att träna inför ett ultralopp är ingen lätt uppgift, men i det civila är Kronholm rektor för en skola i Jakobstad och kan således utnyttja sommarmånaderna för att få den optimala uppladdningen inför UTMB 2017.

Väger man ännu in tre barn i skolåldern i ekvationen är det förståeligt att långa länkar kan vara en utmaning att genomföra.

– Skall jag vara helt ärligt så springer jag inte så hemskt långa sträckor i min träning. Naturligtvis blir det att öka på kring tre månader före en stor tävling för att ha längre lopp i kroppen, oftast blir det 30-40 kilometer främst på helgerna. Jag känner min kropp och det fungerar bra med att göra så. Sen gäller det också att lägga upp hela säsongen så att man börjar med kortare lopp och ökar på successivt för att vara på topp till hösten. Då börjar det vara ok att springa 120 kilometer, förklarar Kronholm.

"I vissa lopp man varit med i har allting fungerat fysiskt helt suveränt, men mentalt har man inte lyckats få frammanat tillräckligt med energi och då blir det en dip."

Fysisk och psykisk utmaning

Men nu var det ju inte bara 120 kilometer hon skall runt i september, utan hisnande 170 kilometer. Faktorerna man måste ta i beaktande inför ett ultralopp är många och komplexa.

– Det är så oerhört många saker som spelar in. Dels är det vädret, man är fullständigt utsatt på 3 000 meters höjd, det kan vara snöigt och storma och när man väl är nere i dalarna kan temperaturen ligga på +35 grader, det blir stor variation och det påverkar fysiken väldigt mycket.

Precis som i all annan idrott spelar också dagsformen in.

Enkla saker som sömn, styva ben eller dåligt planerad kost kan rasera en insats hur enkelt som helst.

– I vissa lopp man varit med i har allting fungerat fysiskt helt suveränt, men mentalt har man inte lyckats få frammanat tillräckligt med energi och då blir det en dip, vet Kronholm berätta.

– Det gäller att hitta en balans och det är också delvis det som fascinerar mig, man skall verkligen känna sig själv och sin kropp och veta vad man behöver för upplägget. Det är dessutom något som förändras inom själva loppen, så då gäller det att tänka till, tillägger hon.

Friluftslivet lockar

För Ida Kronholm är det fullständigt naturligt att vistas utomhus både länge och väl. Samtidigt som snålblåsten piskar sandstranden vid Fäboda under intervjun pratar hon med en otrolig värme och självsäkerhet som gör ett stort intryck: här är hon i sitt esse.

Ida Kronholm verkar helt enkelt vara född för att vistas utomhus.

– Det har nog också att göra med mitt stora friluftsintresse, jag sysslar också med paddling, cykling, vandring och allt man kan göra utomhus. Det här med att röra sig över långa sträckor har blivit som en tanke för mig, jag gillar idén att ta sig fram för egen maskin och i kombination med att få vara ute passar det mig väldigt bra.

– Som person är jag sån att jag hela tiden söker nya utmaningar och gärna testar på nya saker. När man märker att något går hur bra som helst testar man gärna på lite till och ser hur långt det bär, berättar hon.

"Vi har haft en kampanj att alla som stöder oss i vår löpning får sätta in en slant och den går oavkortat till Project Liv och deras verksamhet i att stöda långtidssjuka barn och deras familjer i deras vardag."

Hjälper sjuka barn och deras familjer

Samtidigt som Ida Kronholm löper för att hon helt enkelt älskar att göra det, har hon och hennes man Björn också hittat ett annat syfte med sin löpning.

När makarna Kronholm hör startskottet eka betyder det också klirr i kassan för en lokal välgörenhetsorganisation.

– Det finns en förening i Jakobstad som heter Project Liv, vi kände att man lika bra kunde göra någon nytta och stöda en bra sak när vi nu springer och gör den här satsningen.

Makarna Kronhom har haft en kampanj under sina tävlingar där alla som stöder paret i deras löpning får sätta in en slant på ett konto.

Den slanten går oavkortat till Project Liv och deras verksamhet i att stöda långtidssjuka barn och deras familjer i vardagen.

– Det har känts bra, för då har man haft ytterligare ett mål att springa för. Det har också hjälpt en i tanken ibland när man varit där ute, jag har ändå två armar och två ben och kan springa utan problem och gör det för att det är roligt. Det har känts bra att kunna hjälpa till, säger Kronholm.

– Löpningen är ändå bland det bästa som finns, tycker jag. Att få vara ute i naturen och springa och röra på sig. Alla årstider har sin charm och bara man är rätt klädd går det att vara ute i alla väder, säger Kronholm avslutningsvis

Sen spänner hon skorna, rättar till löparvästen och sätter iväg i det blåsiga föret kring klipporna vid Fäboda på sin resa mot UTMB 2017 och Mont Blanc.

Läs mer om Ida och Björn Kronholms traillöpning på parets gemensamma blogg.

Text: Antti Koivukangas
Bilder: Antti Koivukangas, paret Ida och Björn Kronholm

Öppna Instagram-inlägget