Hoppa till huvudinnehåll

Mikael fick ett nytt hjärta

Mikael Kock och fru står ute i vinterkläder på gårdsplanen
Ann-Sofie och Mikael Kock. Mikael Kock och fru står ute i vinterkläder på gårdsplanen Bild: Yle/Petter Sandelin mikael kock

En hjärttransplantation gjordes på Mikael Kock från Maxmo i en ålder av 35 år. Något som förändrade livet för honom och hans familj.

Redan strax efter Mikaels födsel märkte man att han hade problem med hjärtat. Han blev opererad för första gången som femåring. Andra operationen gjordes på en tioårig Mikael. Då opererades en konstgjord ådra in. Mikael fick höra att den kommer att förkalkas vilket skulle innebära ytterligare operation fem år senare. Den operationen blev aldrig av. Den första juli 2016 fick Mikael ett nytt hjärta.

I tio år har Mikael varit gift med Ann-Sofie. Längs med åren har Mikaels hjärtproblem inte gjort sig påminda. Men tiden före och efter transplantationen har präglat familjens vardag. En familj som består av, förutom paret Kock, ett par tvillingdöttrar.

Ny pump - ny motor

Till vardags jobbar Mikael som lastbilschaufför. Det senaste året har hjärtat gjort sig påmint även i hans yrkesliv. Att dra en presenning över lastbilsflaket gjorde honom alldeles andfådd.

- Efter operationen är det en helt annan värld man lever i. Förr kunde jag inte ens idrotta. Nu är situationen en helt annan då jag fått en ny pump. Det känns som att jag bytt från en Volvo sexa till en Scania V8-motor, säger Mikael.

Tiden före och efter transplantationen har varit tung för hela familjen. Mikael orkade inte med någonting. Han låg på soffan hela kvällen tills det var dags att gå och lägga sig. Det fanns varken ork eller energi att till exempel leka med tvillingdöttrarna.

- Jag skulle aldrig vilja uppleva det här igen som vi varit med om i sommar, säger Ann-Sofie.

Samtalet som ändrade allting

I slutet på mars 2016 fick Mikael ett samtal. Det var dåliga nyheter. Resultaten från diverse test var inte bra.

- "Det enda som kan rädda livet på dig är en hjärttransplantation", sades det åt mig i telefonen. Jag förstod ingenting. Jag tyckte inte att jag var i så dåligt skick. Jag var i fullständig chock. Tårarna rann medan jag satt i bilen. Jag funderade på att stanna för att inte ställa till med en olycka. Jag kunde inte ta in orden jag just hade hört. Att jag skulle få ett nytt hjärta, säger Mikael.

Den första Mikael ringde efter samtalet var till hans fru.

- Han ringde åt mig direkt efter att han prata med läkarna. Han var helt förstörd. Jag uppmanande honom att köra hem i lung och ro och att pausa vid behov och att vi skulle prata mer då han kommer hem, minns Ann-Sofie.

Tiden efter operationen

Då man väl hittade ett lämpligt hjärta hade Mikael bara några timmar på sig att förbereda sig för transplantationen. Efteråt var han nersövd i två dygn. Då han vaknade hade han svårt att tro att han fått ett nytt hjärta i sin kropp.

- När man tittar tillbaka på händelserna för ett halv år sedan kan man konstatera att allt gick och har gått på bästa möjliga sätt. Men när man är mitt i allting är det en helt annan sak. Jag skulle inte vilja uppleva det på nytt, säger Ann-Sofie.

Just nu far Mikael på biopsi varannan månad till Helsingfors. Då tar man en provbit på hjärtat för att se om det är avstötning eller inte. Ifall det visar sig att svaret är jakande blir han ordinerad mer medicin.

"Jag är 35 år nu och mår så himla bra."

Det fanns även positiva aspekter med tillvaron efter operationen.

- Det var positivt att flickorna fick vara hemma med pappa direkt efter skolan, säger Ann-Sofie.

Annars har Mikaels tid gått åt till att vara ute och gå samt att träna på gym. Den första mars ska Mikael tillbaka på jobb.

- De säger att 20-30 år bästa åldern. Jag är 35 år nu och mår så himla bra. Man får vara glad för det man får. Jag uppskattar numera små saker jättemycket, säger Mikael.

Mikael vet inte vems hjärta som bultar i hans kropp. Han frågade, men det var hemligt.

- Det är en stor sorg för de anhöriga till donatorn att en har gått bort. Men jag skulle vilja visa vad den personen har räddat. Mig och att min familj får leva med mig. Det skulle jag vilja visa upp, jättemycket, konstaterar Mikael.