Hoppa till huvudinnehåll

Pargas och dagbrottet: Cementugnen blev grogrunden för ett multinationellt gruvbolag

vetonitfabriken i Pargas.
Vetonitfabriken i Pargas. vetonitfabriken i Pargas. Bild: YLE/Linus Hoffman snä

Då Pargas Kalkbergs Aktiebolag inledde sin verksamhet i början av 1900-talet var bränd och släckt kalk först den enda produkten som man producerade. Kalkbruk var först det enda bindemedlet som fanns då man byggde större byggnadsverk av stenblock som stenhus och broar.

Engelsmännen hade uppfunnit cementen i mitten av 1800-talet, men då Pargas Kalkbergs Aktiebolag grundades, fanns det ännu ingen fabrik i Finland.

Emil Sarlin fick därför idén att bygga en cementfabrik. År 1914 stod sedan den första cementugnen klar.

- Det sägs att det skulle ha varit världens största på den tiden. Det berättar Lennart Laurén, tidigare chefsgeolog vid kalkbolaget.

Tidpunkten var däremot lite olycklig, eftersom fabriken stod klar strax innan första världskriget bröt ut, vilket gav den en trög start. Men då verksamheten väl kom igång var den en god inkomstkälla för bolaget.

Det var tack var den som bolaget växte snabbt och blev ett multinationellt företag, främst på byggnadsmaterial, men bolaget fungerade också som en mekanikverkstad.

- Utan cementfabriken skulle det inte ha varit möjligt, säger Laurén.

Den eftertraktade vita stenen

Laurén anställdes 1970 i bolaget, på den tiden Pargas Kalk, som geofysiker. Under årens lopp har han jobbat som geolog i bolaget, men också som gruvchef i två omgångar under 1990-talet. Fram till 2004, då han gick i pension, jobbade han som chefsgeolog. Det finns med andra ord få som kan gruvan i Pargas så väl som han.

- Det är sällsynt med så här stora kalkstenfyndigheter i Finland.

Liknande fyndigheter finns visserligen i Villmanstrand, Lojo och Kolari, som i dag är den största fyndigheten. Men den stenen är inte vit, vilket har blivit litet av ett trumfkort för Pargas.

- Geologiskt sett är kalkstenen i Pargas mycket gammal, cirka 1 900 miljoner år. Stenen har utsatts för höga temperaturer och högt tryck, vilket har gjort att det fått sin vita färg och kristallina karaktär.

Och vitheten har haft betydelse för de produkter som man tillverkat i Pargas. En naturligt vit råvara är eftertraktad inom byggindustrin.

- För cementens del spelar det ingen roll vilken färg kalkstenen har, men för vitstensverket här som gör vitt kalkstensmjöl är det viktigt att råvaran är vit.

Bland annat används den i tillverkning av vit vetonit, ett murbruk för vita innerytor, som till 90 procent består av vitt kalkstensmjöl. Produkten har bland annat varit eftertraktad i Ryssland, som inte själv har vit kalksten på östra sidan om Ural.

Lennart Laurén, tidigare chefsgeolog vid kalkstensdagbrottet i Pargas.
Lennart Laurén, tidigare chefsgeolog, vid kalkstensdagbrottet i Pargas. Lennart Laurén, tidigare chefsgeolog vid kalkstensdagbrottet i Pargas. Nordkalk,Kalksten,Pargas,Pargas kalkgruva,kalksten

En era som går i graven

I dag vet man att kalkstenen i gruvan en dag kommer att ta slut.

På 1980-talet då man konkurrerade med gruvan i Lojo, ville man inte offentligt säga exakt hur stora reserver det fanns, berättar Laurén.

- Då det alltid frågades hur länge räcker stenen, kom jag till slut på att jag säger att det räcker minst trettio år och sedan kan man övergå till underjordisk brytning. Det var ju den ursprungliga planen.

Trettio år var en tillräckligt lång tid för att folk skulle förstå att verksamheten ännu kommer att fortsätta länge till.

- Det där höll jag på och säga i tjugo år, skrattar Laurén. Men nu är det så, att nu är det under trettio år tills kalkstenen tar slut!

Det här betyder att man sannolikt i början av 2040-talet avvecklar kalkstensbrytningen i Pargas.

- Det exakta årtalet vill jag inte uttala mig om, tillägger Laurén.

Kunde man flytta staden?

Skulle det då vara ett alternativ att börja bryta kalksten under jorden? Eller att flytta delar av centrum som man till exempel gör i Kiruna i norra Sverige för att kunna fortsätta med gruvdriften?

- Kalkstensfyndigheten fortsätter faktiskt rakt under stan och under kyrkan, men den smalnar samtidigt av betydligt, så det skulle inte vara någon större idé att göra det. Jag skulle vilja påstå att det inte är värt det, att börja flytta en stad. Kalksten är inte så värdefullt.

Hur ser Laurén som Pargasbo på det faktum att gruvverksamheten i staden så småningom kommer att ta slut?

- Nåjo, nog känns det ju lite märkligt om man tänker att kanske efter 25-30 år är det faktiskt slut på det här. För en geolog är det inte så märkvärdigt, men jag kan tänka mig för många människor så känns det främmande. Men det är så som alla gruvor slutar, på det viset.


Pargasit, ett mineral som hittats i dagbrottet i Pargas.
Pargasit är ett mineral man hittat i dagbrottet i Pargas. Pargasit, ett mineral som hittats i dagbrottet i Pargas. pargasite,Pargas,dagbrottet i pargas

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland