Hoppa till huvudinnehåll

Stadsborna älskar sina träd - och kämpar för dem med näbbar och klor

Träd med höstfärgade röda blad på Forsby sjukhusområde.
Den här vackra individen finns på Forsby sjukhusområde. Träd med höstfärgade röda blad på Forsby sjukhusområde. Bild: Yle/Rose-Marie Dahlström träd,höstfärger,höst,forsby sjukhusområde,Forsby, Helsingfors stad

- Man kan nästan kategoriskt säga att invånare alltid motsätter sig fällande av alla träd, åtminstone till en början, säger Roy Koto vid Helsingfors byggnadskontor.

Träd som lever i staden vid en gata må vara älskade, men de har det tuffare än andra träd. De beskärs för att inte breda ut sig över spårvagnskablar och husväggar, och snittytorna kan släppa in svampsjukdomar. Deras rötter växer under jord som trycks ihop och blir hård på grund av trafikens tyngd. Jorden är också mättad med vägsalt. Asfalt gör att regnvatten inte obehindrat kan nå rötterna. Damm och luftföroreningar täcker lövens yta. Stammarna blir skrapade av snöplogar och barken skadas, vilket kan leda till svampangrepp.

- En lind som växer på en gräsmatta i en lugn park lever alltid längre än en som växer vid en gata. Livslängden kan till och med vara den dubbla eller tredubbla, berättar Koto.

Kvist av lind
Lind Kvist av lind Bild: Yle/Sune Bergström lind,lövträd,ädla träd,Ädellövträd

Bernt Nordman, verksamhetsledare vid organisationen Natur och Miljö, förstår helsingforsarnas starka känslor för sina träd.

- Träden påminner oss om vår kontakt till naturen. De symboliserar årstidsväxlingar här i stan. Vi får ett förhållande till dem och vi hälsar på dem när vi går ut på promenad. De är ofta gamla och påminner oss om historia och kontinuitet.

Glaspalatsets älskade pil dog - men lever än

Träd kan förutom allt detta också råka ut för naturens krafter. I december 2003 fällde stormen den älskade parasollpilen som stod vid Glaspalatset.

I stan fanns både högre, tjockare och äldre träd, men på grund av att den växte på en så central plats var den här pilen speciell för många. Redan år 1924, då trädet var uppskattningsvis hundra år gammalt, fick den status som naturminnesmärke och var alltså fridlyst. Från början lär pilen ha hört till en allé, men blev ensam kvar efter en storm år 1890.

Svartvit bild med Glaspalatset pilträd.
Svartvit bild med Glaspalatset pilträd. Bild: Foto Saurén, 1936 / Helsingfors stadsmuseum träd,glaspalatset

Staden växte omkring trädet och ibland ansågs det vara i vägen - till exempel ville busschaufförer då den gamla busstationen ännu var verksam, att trädet skulle fällas eftersom de tyckte att det var bökigt att manövrera bussarna förbi trädet som stod mitt i körfilen när man skulle ut till Mannerheimvägen. Men ingen krökte en kvist på det.

Det var alltså en storm som till slut fällde trädet.

Folk vallfärdade till stubben som blev kvar. Tidningarna uppmärksammade händelsen stort. Många hoppades att pilen ännu skulle orka skjuta nya skott, men under nyårsaftonen ett par dagar senare var det någon som använde stubben som underlag för fyrverkerier, med påföljden att stubbens innanmäte brann. Nu fanns det inte längre liv kvar i stubben och några år senare fördes den till avstjälpningsplatsen i Nordsjö.

Minnesplakett vid Glaspalatsets pilträd.
Minnesplakett vid Glaspalatsets pilträd. Bild: YLE/ Karin Filén glaspalatset

Koto tycker att det var gripande att se hur mycket trädet betydde för invånarna.

- Vi höll till och med en minnesstund för det gamla trädet och senare ett slags dopceremoni för den nya sticklingen. Det var ett hundratal människor på plats, och vi vattnade plantan ur vattenkannor och välkomnade den till sitt nya liv.

För så var det ju: Som tur hade man tagit till vara sticklingar av trädet medan det ännu var vid liv, och på våren år 2011 planterade man på samma plats en av dem som nu hade vuxit sig tillräckligt stor och frisk.

Trädet som nu står där är alltså genetiskt identiskt med det gamla. Dess liv går vidare och just nu står det mitt bland smutsiga snödrivor, byggnadsställningar och trafik och väntar och växer.

Glaspalatsets pilträd omgett med byggställningar, med Narinken och Kampens köpcentrum i bakgrunden.
Glaspalatsets pilträd återfår med god tur en vacker dag sin forna ståt - och kanske också en lite snyggare omgivning. Glaspalatsets pilträd omgett med byggställningar, med Narinken och Kampens köpcentrum i bakgrunden. Bild: YLE/ Karin Filén Kampen (köpcentrum),pilträd

Farliga jättar

Trädens livslängd är som bekant ofta mångfaldigt längre än människans, och kanske det är därför man lätt har illusionen av att de alltid ska stå där de stått. Det kan också vara svårt att avgöra när det är dags att fälla dem. Ett träd växer långsamt och det dör långsamt. Ännu när trädet till största delen redan kan vara murknat och angripet av insekter och larver kan det finnas liv i det.

I en stad måste man ändå fälla träden innan de har dött, för att det inte ska vara till fara för invånarna. Vi minns den sorgliga händelsen år 1998 när en gammal alm i Brunnsparken under en storm föll på en kvinna och kvinnan dog som en följd av det.

Att något sådant ska hända vill säkert ingen, men ändå upplever Koto att det kan vara svårt att få invånarnas förståelse.

- Vi måste se till att det inte ramlar ner tunga grenar på människor, eller ännu värre att hela trädet faller. Det tynger vårt ansvar hela tiden, även om det här ibland tycks vara svårt för stadens invånare att förstå.

I en del europeiska städer bevarar man gamla träd så länge det går genom att bygga stöd för dem. I Helsingfors går man alltså snarare in för att ersätta träden när de börjar utgöra en risk för allmänheten, säger Koto.

Åldring. Ekenäs,kungsek

Han berättar att man fick kämpa hårt för att få fälla de gamla lindarna vid Stora allén i Brunnsparken. Byggnadskontorets ståndpunkt var att träden var gamla och därmed utgjorde en risk, men invånarna i stadsdelen kämpade hårt för att bevara träden.

Till slut gjordes ett slags kompromiss då man fällde alla träd - utom sex stycken.

- Där växer hundraåttio nya träd och sex gamla. Det ser ganska galet ut, och dessutom blir det dyrt, säger Koto.

Att man behöll träden kommer allt som allt att ha kostat staden tiotusentals euro innan man har planterat de nya träden, uppskattar han. Man måste undersöka träden med jämna mellanrum för att se att de är tillräckligt stadiga för att hållas stående. Man tar provbitar ur veden och man gör ett slags "trädröntgen" då man tar bilder av trädets innanmäte. Man fäller träden skilt, bereder jordmånen för de nya träden och planterar dem skilt, vilket naturligtvis kostar mera än det skulle ha gjort att förnya alla träd på en gång.

Kvist av alm
Alm Kvist av alm Bild: Yle/Sune Bergström almsläktet,lövträd,ädla träd,Ädellövträd

Men allt handlar inte om pengar, påpekar Nordman.

- Det är klart att det är lite dyrare att göra avverkningar i flera skeden, men jag tycker att det är motiverat och att det är något som staden borde syssla mera med. Också i en park nära mig har man gjort så att man har tagit vart tionde träd och ersatt det med ett nytt, ungt. Människan behöver en viss trygghet i den fysiska miljön.

En skev allé

Kompromisser är något staden har fått göra flera gånger.

Roy Koto berättar att när björkallén vid Sanduddsgatan skulle förnyas var invånarna så upprörda att staden till slut gick med på att förnya träden på bara den ena sidan av gatan. Allén blev alltså skev med små träd på den ena sidan och stora på den andra.

Nu är de gamla träden i så dåligt skick att staden vill fälla dem och i stället plantera nya. Men nu har de nyare träden redan hunnit växa sig stora, så allén kommer att vara skev igen.

Björk
Björk Björk Bild: YLE/Chanette Härus Österbotten,Nykarleby,höstfärger,höst,träd,björk

Det här är inte så galet som det kanske låter, hävdar Nordman.

- Jag har nog förståelse för viljan att hålla kvar ett bekant landskap. Om man är van vid att det finns stora träd i en allé och de alla plötsligt avverkas är det nog en stor förlust.

Han tycker att staden har gjort rätt de gånger de har lyssnat på invånarna i mån av möjlighet.

- Jag tycker att det är viktigt att lyssna på invånarna i staden. Visst kan jag förstå att en gammal vän som man har hälsat på hela livet ska försvinna. Och jag tror att det är lättare för folk att acceptera om det är stormen som fäller ett träd än om det är ett myndighetsbeslut.

Samtidigt konstaterar också han att det givetvis är viktigt att man inte låter potentiellt farliga träd stå kvar.

Ingenting lever för evigt

Vilka träd kan man då redan nu långsamt börja ta farväl av?

- Tiotals oxlar i Mejlans vid Mannerheimväxen är i väldigt dåligt skick. De är gamla och kanske också sjuka, säger Koto.

De ska alltså bort inom några år. Också allén i mitten av Backasgatan är till många delar i dåligt skick, säger Koto, och flera träd har redan ersatts.

- Det är som en gles tandrad. En riktig tandgluggarnas allé, tycker Koto.

Sedan har vi Esplanadparken, säger Koto och skrattar lite nervöst. Han förklarar:

- Det här är den allra känsligaste platsen för helsingforsarna. Det kan bli intressant.

I parken avverkades för några år sedan ett större antal träd och ersattes med nya, men kvar finns ännu flera riktigt gamla träd från 1800-talet. När det blir dags att fälla dem förväntar sig Koto en storm av protester av stadens invånare.

För så är det och så måste det vara. Vi älskar våra träd.

Runebergs staty talar inte svenska förrän nästa år.
Runeberg och träden Runebergs staty talar inte svenska förrän nästa år. Bild: YLE/Rose-Marie Sundström Esplanadparken,runebergs staty

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen