Hoppa till huvudinnehåll

Teaterrecension: Peer Gynt - en megaloman med presidentpotential

Santtu Karvonen som Peer Gynt på Ryhmäteatteri.
Världen är min! Santtu Karvonen som Peer Gynt på Ryhmäteatteri. Santtu Karvonen som Peer Gynt på Ryhmäteatteri. Bild: Johannes Wilenius Ryhmäteatteri,Peer Gynt,Santtu Karvonen

Att slå till där egennyttan är störst och vara sig själv nog – ja, visst känns det som om Henrik Ibsens legendariska storskrävlare Peer Gynt kunde vara hämtad direkt ur vår egen tid. Parallellen är tydlig också i Juha Kukkonens iscensättning på Ryhmäteatteri men som helhet är uppsättningen problematisk.

I Ryhmäteatteris version har bondsonen Peer ( Santtu Karvonen) och hans mor Åse ( Minna Suuronen) förpassats till en miljö som mest av allt påminner om någon håla på den amerikanska landsbygden.Fadern har supit bort egendomen och nu lever mor och son som 'white trash' i en nedgången husvagn.

Minna Suuronen och Santtu Karvonen som Åse och Peer i Peer Gynt på Ryhmäteatteri.
Med husvagnen som hem. Mor Åse iakttar genom fönstret sonen Peers skryt. Minna Suuronen och Santtu Karvonen som Åse och Peer i Peer Gynt på Ryhmäteatteri. Bild: Johannes Wilenius Ryhmäteatteri,Peer Gynt,Santtu Karvonen,Minna Suuronen

Åse domderar över sin odåga till son men låter sig gång på gång luras av hans kaxiga lögner. Och någonstans på vägen drar också ett stråk av högst igenkännbara hemlandstoner över gestalterna.

En Peer med många förebilder

När Peer rusar iväg till Ingrids bröllop går tankarna till exempel osökt till brushuvudet Esko i Kivis Sockenskomakarna medan Lemminkäinens mor helt tydligt skymtar fram under Åses huckle – de osande ederna till trots.

Minna Suuronen och Santtu Karvonen som Åse och Peer i Peer Gynt på Ryhmäteatteri.
Åse och Peer - eller Lemminkäinen och hans mor? På bilden Minna Suuronen och Santtu Karvonen. Minna Suuronen och Santtu Karvonen som Åse och Peer i Peer Gynt på Ryhmäteatteri. Bild: Johannes Wilenius Ryhmäteatteri,Peer Gynt,Minna Suuronen,Santtu Karvonen

Kukkonen har nämligen utgått från Otto Manninens klassiska översättning men kryddat den med en rå jargong som i allra högsta grad är samtida.

Och i det ligger naturligtvis en poäng.

Att Peers patologiska skrävel och skrupelfria framfart för tankarna till en megaloman i Donald Trumps tungviktsklass är förstås både avsiktligt och oundvikligt men klokt nog låser Kukkonens regi sig inte bara vid den aktuella parallellen.

Santtu Karvonens Peer reflekterar snarare en hel tidsanda. Han är inget monster (eller troll för att använda Ibsens egen liknelse) men han blir det. En underdog som vill ha upprättelse och bländas av hur lätt det går.

Ryhmäteatteris uppsättning speglar en hel samtid som gynnar det stora egots, de godtyckliga sanningarnas och de vassa armbågarnas politik.

En tid där det viktiga inte är vad vi är utan vad vi ger oss ut för att vara.

’Du är ingen kejsare. Du är en lök’ konstaterar Peer när hans tid för självrannsakan slutligen kommer och Santtu Karvonens tolkning rymmer alla nyanser, från trots och övermod till smärtsam insikt.

Men som helhet är Ryhmäteatteris uppsättning märkligt jämntjock,alla färgstarka inslag till trots.

Sätt upp den i radio ...

Med sin säregna blandning av dikt och folklore, skröna och samhällskritik är Peer Gynt ingen lätt nöt att knäcka.

På Ryhmäteatteri försöker Juha Kukkonen bejaka lite av allt men landar i ett resultat som nog hade suttit betydligt bättre på Ryhmäteatteris sommarscen på Sveaborg än på den lilla hemmascenen.

I teaterfästningen på Sveaborg har Ryhmäteatteri under de senaste åren satt upp en rad produktioner där Kukkonen gjutit nytt liv i kända klassiker. Uppsättningar där de fiffiga samtidsreferenserna och de spektakulära scenlösningarna gått hand i hand.

Peer Gynt följer i princip samma koncept men på Helsingegatans scen fungerar det inte alls lika bra.

Foto från Peer Gynt på Ryhmäteatteri.
Hos Dovregubben och hans dotter. På bilden Santtu Karvonen och Usva Kärnä, i bakgrunden Ville Mäkinen och Robin Svartström. Foto från Peer Gynt på Ryhmäteatteri. Bild: Johannes Wilenius Ryhmäteatteri,Peer Gynt

Att skapa sagomiljö, mystik och skröna i en miljö som redan i sig är dramatisk är tacksamt.

Att göra det i ett trångt rum på en armlängds avstånd från publiken innebär en helt annan utmaning.

I den här uppsättningen är resultatet ofta platt, alla fantasifulla gestalter och miljöer till trots.Och bättre blir det ju inte av att skådespelarna ofta också agerar som om de försökte nå ut till en storpublik långt borta på yttersta piphyllan. Med mera volym än nyanser.

Vad lära vi härav? Tja, kanske att Rita hade rätt ...

I Willy Russels pjäs Timmarna med Rita får huvudpersonen – en hårfrisörska som skriver in sig som litteraturstuderande vid öppna universitetet - frågan hur hon skulle lösa problemen med en iscensättning av Peer Gynt varvid hon svarar med ett pragmatiskt ’sätt upp den i radio.’

Inget pjåkigt svar alls.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje