Hoppa till huvudinnehåll

Först personnummer, sedan nordisk förbundsstat?

En husbil passerar gränsen mellan Tyskland och Danmark i juni 2011.
Ännu enklare gränsövergång för nordborna? En husbil passerar gränsen mellan Tyskland och Danmark i juni 2011. Bild: EPA/CARSTEN REHDER schengen-gräns

Hur ska vi sänka gränserna för nordborna och få bort gränshindren? Nordiska rådets kamp går långsamt, ett i taget. Debattören Gunnar Wetterberg föreslår att vi börjar om, med nya lagar, gärna i en förbundsstat. Tankesmedjan Agendas pamflett ”Nordens tid är nu” kombinerar högtflygande visioner och kanske mer realistiska beslutsförslag.

Sedan tiotals år har Nordiska rådet stolt fört fram olika mekanismer för att förenkla det nordiska utbytet och eliminera gränshindren. Det borde vara lätt att flytta och arbeta i de nordiska länderna. Ändå uppstår en massa nya problem, ofta på grund av EU-regler.

Gränshindren bara uppgivet svepskäl?

Debattören Gunnar Wetterberg anser gränshinderkommissionerna vara ett tecken på uppgivenhet.

- Problemet är att man tar de olika ländernas lagstiftning för given och ser hur man ska slipa av kantigheter som stöter mot varandra. Det tar alldeles för lång tid, säger Wetterberg.

Det vore bättre att identifiera några områden där man gör en gemensam lagstiftning från början. Det har varit mycket framgångsrikt tidigare.

- Vi borde göra det med skatter och socialförsäkringar, så det blir lättare att röra sig mellan de olika länderna och ha pensionsrättigheterna med sig.

Gränshinderkommissionens existens riskerar att bli de nordiskt obotfärdigas förhinder att gå vidare, skriver Wetterberg i den färska pamfletten från Helsingfors.

Politikerna har abdikerat och blivit efter

- Politikerna drev på den nordiska integrationen på 1950-60-talen.

I dag är det precis tvärtom, politiken har abdikerat från sin pådrivande roll. I stället är det företagarna och medborgarna som gör det mesta för den nordiska integrationen, säger den välfomulerade diplomaten och historikern.

- Politiken borde vakna och göra det man kan, för att Norden ska märkas i vardagen. För det är där den största nyttan finns, enligt Wetterberg.

Den gemensamma arbetsmarknaden - och passfriheten - på 1960-talet var ett genidrag. Men den blev bara halvgjord. Nu kunde man gå vidare till "den nordiska arbetsmarknaden 2.0", enligt Gunnar Wetterberg.

"Lång väg till överstatliga beslut"

Politikerna som deltog i debatten i Helsingfors på onsdagen höll delvis med om Wetterbergs målsättning.

- Vill vi jobba gemensamt i Norden så är frågan om nordiskt medborgarskap absolut den viktigaste frågan att ta tag i. Det säger Britt Lundberg, åländsk centerpolitiker och NR-president under detta år då Finland har ordförandeskapet i Nordiska rådet.

Men hur realistiska är de olika förslagen om en förbundsstat, ett medborgarskap, fördjupat samarbete, eller ett nordiskt råd som har reell beslutsrätt?

- Det är svårt att bedöma. Går man in för överstatliga beslut, då har vi en väldigt lång väg att gå, säger Britt Lundberg.

Om man däremot hittar någon form av nordiskt medborgarskap; om målet är att enklare röra sig i vardagen i Norden, studera, öppna bankkonton, företag, då finns det lättare vägar att gå, enligt Lundberg. Målet är gemensamt, men om vägen dit finns det många diskussioner.

Britt Lundberg föreläser i Helsingfors
Centerns NR-president Britt Lundberg Britt Lundberg föreläser i Helsingfors Bild: Yle/Bengt Östling Britt Lundberg,Nordiska rådet,president (företagsledare),Åland,tankesmedjan agenda

Mittenförslaget stöter på motstånd

Orsaken till att hela frågan diskuteras nu är Mittengruppens förslag i Nordiska rådet om ett nordiskt medborgarskap som skulle förenkla ”en nordisk marknad för information, varor, arbetskraft och personer..” Det skulle sänka trösklar, men inte ersätta det nationella medborgarskapet.

Förslaget har inte väckt entusiasm i de första diskussionerna bland politikerna. Men signalerna från Nordiska rådets välfärdsutskott tyder på att ett digitalt nordiskt medborgarskap eller åtminstone personnummer kunde bli verklighet.

Det finns alltså kanske politisk enighet om ett digitalt gemensamt personnummer. Men Britt Lundberg skyndar sig att påminna om att man ännu måste utreda vilka olägenheter, kostnader och nackdelar det kan finnas.

- Diskussionen är ju så ny ännu. Men oftast när du flyttar nånstans är ett fungerande personnummer det som behövs mest. Det kan vara krångligt i dag.

Men det viktiga för nordborna är att diskussionen hålls levande, och då är personnumret det centrala.

Kan Trump bli president, så kan Norden detta

- Medborgarskapet kunde vara en symbolisk hävstång för att göra andra saker på arbetsmarknaden, med skatterna och med den högre utbildningen.

Där finns det mycket realism, det kunde vi ta itu med ganska snabbt, säger Gunnar Wetterberg.

- Långsiktigt skulle jag önska att vi hamnar i en förbundsstat. Men det är en fråga på 25-30 års sikt, tror Wetterberg.

Chansen att komma dit är kanske inte jättestor. Men vem skulle för ett år sedan ha trott att Donald Trump blir president?

Gunnar Wetterberg på besök i Helsingfors
Gunnar Wetterberg, nordisk debattör Gunnar Wetterberg på besök i Helsingfors Bild: Yle/Bengt Östling Gunnar Wetterberg,Norden,tankesmedjan agenda

Inte första gången förbundsstaten utreds

Om Gunnar Wetterberg har rört sig i historien och bland visionerna så är det juristen Sten Palmgren som har hållit fötterna i lagboken. Han har för tankesmedjan Agenda utrett förutsättningar och möjligheter för ett nordiskt medborgarskap.

Om man bortser från Kalmarunionen som var ett faktum 1397-1523 så har idén återkommit då och då.

Tankar om en förbundsstat var starka i slutet av 1800-talet, det nordiska medborgarskapet utreddes på 1940-talet, förslaget om en ekonomisk union föll på 1970-talet.

Sten Palmgren såg till en början ingen realism i tanken, men ju mera han skrev på sin andel av pamfletten, desto mer positivt inställd blev han.

- De nordiska länderna borde ta tjuren vid hornen, säger Sten Palmgren nu.

Nordisk hembygdsrätt mest vågad modell

Palmgren har tre möjligheter för hur frågan ska lösas: en ambitiös modell med en ”nordisk hembygdsrätt”. Den skulle ge en del grundläggande villkorslösa rättigheter för andra nordbor, eventuellt också rösträtt. En avtalsmodell skulle ge åtminstone ett nordiskt personnummer som främjar fri rörlighet i Norden.

Det viktiga är att man inte kan diskriminera EU-medborgare. Den tredje "pragmatiska modellen" påminner ganska långt om det som redan finns, med frivilliga beslut i Norden. Juristerna antyder att man borde testa EU:s beredskap att låta det nordiska samarbetet utvidgas.

Gunnar Wetterberg instämmer.

- Jag tror det finns en låsning. Under debatten om EU-medlemskapet på 1990-talet ställdes Norden som alternativ mot EU. Det är alldeles fel.

EU skulle ha glädje av ett starkare och mer integrerat Norden, som ibland kan gå före EU när det gäller att hitta lösningar. Därför borde politikerna ta sitt europeiska ansvar och stärka Norden, anser Gunnar Wetterberg.

Nordiska rådet - mer än en kaffeklubb?

Ett nordiskt medborgarskap skulle synas på många sätt. I Palmgrens och Wetterbergs vision genom likadana lagar som ger samma rätt och skyldigheter i alla nordiska länder.

Vem som skulle bestämma om de lagarna är genast besvärligare. En modell är att Nordiska rådet skulle få mer makt, mer än dagens rätt att ge rekommendationer till regeringarna. Det ger ibland NR det föraktfulla namnet kaffeklubben.

Därmed kommer man in på maktfördelningsfrågor, som alltid är svåra. Onsdagens seminarier om olika varianter av ett nordiskt medborgarskap slutar kanske ändå med en suck. Nationalismen har inte försvunnit trots att man just nu tittar sig omkring efter bundsförvanter.

Nordisk nationalism

Sten Palmgren efterlyser en stor attitydföändrring.

- Också de nordiska läderna är ganska nationalistiska på många sätt. Medlemskapet i EU har gjort att politikerna månar om sina revir, det som finns kvar av nationellt beslutsfattande.

A andra sidan har vi osäkerhet i världen och inom EU. Det är inte uteslutet att man söker en gemenskap i det nordiska gemensamma, säger Sten Palmgren. Det skulle inte vara första gången. Norden passar bra alltid när det blåser hårt utanför.

- För Finland har det nordiska samarbetet varit oerhört viktigt redan i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, påminner Sten Palmgren.

När Finland gjorde sitt nationsbygge stödde man sig mycket på det nordiska. Under efterkrigstiden var Norden viktig att söka sig till. Det kan man säga nu också. När världen är osäker är det allt skäl att söka sin trygghet där.