Hoppa till huvudinnehåll

Genom maskhålet till andra världar

Ett hypotetiskt maskhål.
Ett hypotetiskt maskhål. Bild: Kristof Wesely / Wikimedia Commons Maskhål,maskhål i fiktion,Science Fiction (Jonathan Thulin)

Det finns de som vill gräva en tunnel från Helsingfors till Tallinn. Andra väntar på att Västmetron ska bli klar, helst under deras livstid. Elon Musk vill skjuta oss med ljudets hastighet genom vakuumrör, han kallar det Hyperloop.

Jag vill bara strunta i allt det här. Jag vill ha maskhål i stället. Nej, inte i kroppen, tids nog får jag det också, men som transportmetod. Maskhål genom själva universum. Som du kan hoppa in i och vips är du någon helt annanstans, på andra sidan jorden – eller galaxen.

De kallas Einstein-Rosen-broar, efter männen som först kom på tanken, och låt oss vara fullständigt klara på den här punkten: de är i högsta grad hypotetiska och fullständigt omöjliga att förverkliga med dagens teknologi.

Men med tanke på att så gott som allt annat som Einstein förutsåg har visat sig existera i verkligheten, inklusive de svarta hålen, så är det sannolikt att också maskhål är verkliga och med god tur och en hel del kaffe och pepperonipizza så lär sig någon bemästra dem, förr eller senare.

Den ultimata genvägen

Ett maskhål, eller en Einstein-Rosen-bro är alltså en passage genom själva rumtiden. Du hoppar in i en mynning i Helsingfors och ploppar omedelbart ut ur en annan i Vasa. Eller Proxima Centauri. Utan incheckningar, säkerhetskontroller och ta-av-dig-bältet.

Namnet förklarar sig självt, på sätt och vis: maskhål. Tänk dig en mask som sitter på ett äpple. Den vill ta sig till andra sidan av äpplet. Men att krypa runt äpplet tar för lång tid, så den besluter sig för att borra sig genom äpplet i stället, eftersom det är en kortare sträcka.

På samma sätt så kan du tänka dig att du vill ta dig från ett ställe på kartan till ett annat, som ligger i bortre ändan av kartan, sett från din position. Att resa dit bort skulle ta för lång tid, så du viker ihop kartan så att din nuvarande position och din önskade destination ligger ovanpå varandra, och så borrar du dig genom kartan.

Ett hypotetiskt maskhål.
Ett hypotetiskt maskhål. Bild: Wikimedia Commons Maskhål,maskhål i fiktion

Och vips är du där.

Skrattar bäst som skrattar sist

Det här låter som en serietidningslösning på problemet, och det är det ju. Men det är hur som helst mer eller mindre det här som maskhålen är: hål genom rumtidens karta som gör att du kan skippa sträckan mellan punkterna A och B och bara köra rätt igenom.

Innan du skrattar ihjäl dig, det var som sagt Albert Einstein som kom på det här. Maskhål är en slutsats som man anländer till om man följer Einsteins allmänna relativitetsteori. Men till skillnad från de svarta hålen vars existens är bekräftade, så har ingen sett skymten av ett eller flera maskhål.

Utom i science fiction-böcker och filmer, naturligtvis. Där hör de till stapelvaran när det kommer till förklaringar som man tar till för att slippa tråka ut publiken genom att tvinga dem att titta på när resenärerna på rymdskeppet ligger nedfrysta i tiotusen år eller så, hur länge det nu än tar att resa till Tau Ceti med dagens teknik.

En gåva från välvilliga utomjordingar

Den senaste, och kanske en av de bättre filmerna som utnyttjar maskhål som transportmetod för att resa till ett fjärran solsystem, är Interstellar (2014) där filmens hjälte, spelad av Matthew McConaughey, med besättning reser till ett fjärran solsystem för att hitta en plan B för mänskligheten som i filmens framtid slutgiltigt har sabbat sin hemplanet jorden.

Anne Hathaway och Matthew Mcconaughey i filmen Interstellar.
Hjältarna från Interstellar. Anne Hathaway och Matthew Mcconaughey i filmen Interstellar. Bild: Warner Bros. Entertainment, Inc. and Paramount Pictures Corporation. interstellar

Och de reser alltså dit genom ett maskhål som ligger parkerat i omloppsbana ute vid Saturnus. Ett maskhål som en okänd, avancerad rymdcivilisation har lämnat där i något skede för länge sedan. Om vi får tro filmens hjälte, Joseph Cooper, i alla fall.

Och – spoiler alert – våra hjältar kommer ut helskinnade på andra sidan. De, eller vissa av dem, lyckas till och med resa tillbaka.

Men på allvar: är det möjligt?

I väntan på välvilliga, gudalika super-aliens som bygger Einstein-Rosen-broar åt oss (antagligen för en bråkdel av Västmetrons kostnader) så att vi kan resa till Mattby med tankens hastighet - vilken är då sannolikheten för att vi själva lyckas konstruera maskhål för transportbruk?

Eller att vi hittar färdiga sådana, för vissa menar att det finns maskhål som bildades i samband med Stora smällen och som ursprungligen var alldeles för tajta för att vi skulle kunna utnyttja dem till någonting vettigt, men som i och med universums utvidgning med tiden har töjts ut en aning.

Tja, för att besvara min egen fråga: sannolikheten är väl inte sådan att det lönar sig att hålla andan i väntan på att det sker. Vi behöver som sagt teknik som ingen ens kan föreställa sig ännu för att skapa och/eller utnyttja dem.

Om vi inte hittar ett befintligt maskhål som vi sedan kan manipulera, så måste vi egenhändigt riva upp två hål i rumtiden och sedan förena dem på något sätt. Återigen, rejält med kaffe och pepperonipizza.

Maskhål från science fiction.
Maskhål från science fiction. Bild: Les Bossinas / Wikimedia Commons Maskhål,maskhål i fiktion

Behöver tänjas ut rejält

Härnäst behöver vi få hålet att hållas öppet så länge att vi kan utnyttja det till någonting. Och det är knepigt, eftersom maskhålen förutspås vara väldigt instabila och kvicka att sluta sig. De är dessutom väldigt små, som saker är på kvantnivån. Mindre än atomer.

Därför behöver vi en viss sorts exotisk materia, med så kallad negativ energidensitet (i princip materia som väger mindre än ingenting). Den skulle man sedan ramma in i maskhålet där den skulle fungera som ekrarna i ett paraply som spänner ut duken så att vi kan gå torrskodda där under.

”Exotisk” är faktiskt något av en underdrift i det här fallet, för genom att tala om exotisk materia så insinuerar man att den existerar men är väldigt sällsynt. Men till skillnad från antimateria som faktiskt existerar, så har ingen någonsin sett röken av materia med negativ energidensitet.

Vilket kanske är tur, för den lär vara knepig att handskas med. Kommer den i kontakt med vanlig materia så tar de två ut varandra och försvinner spårlöst.

Sedan är det ju en annan femma, att också om vi lyckas spänna upp ett stabilt hål i rumtiden så finns det alltid en risk att det visar sig leda till ett helt annat, parallellt universum med helt andra fysikens lagar än vårt eget. Eller kanske med invånare som inte uppskattar att vi river upp hål i deras bakgård. Beväpnade invånare, med antimateriagranater.

Summa summarum

Med andra ord, maskhål som ett alternativ till tidsödande och besvärliga transporter i realtid och –rum lär nog inte bli verklighet inom den överskådliga framtiden. Det är bara att finna sig i köerna till säkerhetskontrollen och förbereda sig på att ta av sig bältet.

Men som sagt, så gott som allt annat som Einstein förutsade har visat sig existera i verkligheten. Så maskhålen kommer sannolikt förr eller senare.

Synd att Einstein inte förutsade Västmetron.

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap