Hoppa till huvudinnehåll

Jonas Gardell, 30 år i rampljuset – folkkär och obekväm

Jonas Gardell, närbild, tittar snett uppåt, håller i en mikrofon.
Det nya världsläget oroar Jonas Gardell, men det ska också finnas rum för skratt. Jonas Gardell, närbild, tittar snett uppåt, håller i en mikrofon. Bild: Stellan Herner Jonas Gardell

Har man blivit våldtagen som 14-åring så kan man ändå lära sig att bli modig. Det kräver lång övning, ”som på gym”. Och i det nya världsläget fortsätter Jonas Gardell att varna för konsekvenserna. Ingen ska känna sig för bekväm. Men vi ska också komma ihåg att skratta.

Jag har trettio minuter intervjutid med Jonas Gardell, inför hans föreställning "30 år tillsammans", som ges på fredag i Helsingfors. Det gäller att ställa frågorna rätt och få så mycket som möjligt ut av tiden. Det ska visa sig att det är både lätt och svårt på samma gång.

Gardell ger långa svar och gör utsvävningar - det är allvar varvat med skämt. Och han har många synpunkter på frågorna. Jag märker genast att här gäller det att vara noggrann med ordvalen.

Vi börjar med att tala om det som hände för 30 år sedan, när Jonas Gardell första gången märkte att det här att bli komiker, det kan faktiskt funka. Han fick sitt genombrott.

- Jag kommer till och med ihåg den där gången när publiken började skratta, nästan som ett slags frälsningsögonblick i mitt liv. Det var som om när prinsen kysser Törnrosa och hon vaknar upp och säger ”vad är det här”?

Gardell minns precis den kvällen när det hände. Det skedde under en föreställning i Göteborg.

- Och jag kände omedelbart igen den där situationen, att folk skrattade och applåderade, för jag var ju rolig som barn. Klassens clown, jag var ju väldigt rolig.

Däremellan hade det funnits perioder då han blev mobbad, och som han säger, slutade vara rolig. Men komikern hade funnits där hela tiden.

- Den där komikern Jonas Gardell klev fram, fix och färdig faktiskt! Som om jag bara väntat på befrielsen. Och jag minns att jag inte kunde sova för de där applåderna och skratten som rungade inom mig. Och jag förstod att mitt liv hade slungats iväg i en helt ny och oväntad riktning. Jag förstod redan då att det här var något helt avgörande som hade hänt mig.

"Vi var otroligt utsatta" - om homosexuella på 80-talet

Förutom att Jonas Gardell fick sitt genombrott som komiker för ungefär trettio år sedan, så kom han ut med sin första roman ”Passionsspelet”. Och det är trettio år sedan han träffade sin nuvarande man, artisten och programvärden Mark Levengood som antagligen är den mest kända finlandssvensken i Sverige.

Om föreställningen 30 år tillsammans står att Gardell ”har gått från att vara ett UFO i Mellanmjölkens land till att vara nån som har blivit välkomnad in, rentav folkkär”.

Att bli accepterad hänger förstås också ihop med alla de framsteg som gjorts i fråga om tolerans och för konkreta och lagliga rättigheter för homosexuella i en stor del av västvärlden.

Före det kunde livet som homosexuell ung man i Stockholm innebära att leva som väldigt utsatt, i en gråzon mellan prostitution och andra sexuella relationer. Klara Norra Kyrkogata i centrala Stockholm var ett stråk för raggning bland homosexuella.

Gardell har skrivit om den här utsattheten för unga homosexuella män i Stockholm i den uppmärksammade boktrilogin och tv-serien ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Den behandlar samhällets ovana, och nedvärderande och föraktfulla syn på homosexuella som hörde till de första som insjuknade i aids i Sverige.

Blev själv våldtagen

Ett av de svåraste egna minnena från den tiden var bli offer för en våldtäkt. Då var Jonas Gardell 14 år.

- Om du har handgripligen erfarenhet av förlora din makt och din kontroll över ditt liv och dina val så blir man noga över att ta tillbaka den makten. Att vara den som själv väljer hur man tänker, hur man agerar och hur man är.

Vid den tiden hade homosexuella vant sig vid att utsättas för hat och glåpord. ”Det blev en vanesak”. Men för Gardell blev det en ny vanesak att öva sig i att vara modig. Och våldtäkten var vändpunkten.

- Det övergreppet på mig när jag var 14 år lärde ju mig att vägra vara offer. Att inte gå med på att den utsattheten och hjälplösheten.

Det finns några foton från det här livsskedet, som Gardell också visar upp in sin föreställning.

- Den första bilden är tagen just när jag hade bestämt mig för att vara en som säger ”fuck it, nu skiter jag i det här! Nu tänker jag inte anpassa mig!" Jag har platinablonderat, mörkrött läppstift, svart boa och nätstrumpor. Och jag var 15-16 år. Jag var mycket modig!

Gardell ger ifrån sig ett befriande fniss, efter det tunga som vi talade om nyss. Det är som i hans föreställning: stort allvar och obekväma sanningar varvas med skratt som nästan gör ont i magen.

Jonas Gardell ligger på sida, Ansiktsbild.
Ung Gardell Jonas Gardell ligger på sida, Ansiktsbild. Bild: Stellan Herner/Lifeline Jonas Gardell

Från folkkär till "klenod"

Den typiska publiken på Gardells shower i Sverige är mestadels en heterosexuell medelklass. Torka aldrig tårar utan handskar fick ett annat, stort genomslag. Det var nytt att uppleva så omfattande respons från gaysamfundet

- Vi fick ett enormt genomslag i alla grupper. När tv-serien sändes talades det om att Sverige befann sig i någon form av landssorg. Folk blev så oerhört drabbade. Det var ju fantastiskt.

- Genombrott har man inte ett utan gång på gång på gång. Det som hände, var att jag som från början var folkkär, gick från att bli folkkär till att bli någon jäkla klenod!

Världsläget lämnar inte Gardell i fred

Jonas Gardell har varit en aktiv samhällsdebattör i 30 år, och han har ofta talat för mänskor i utanförskap.

I en värld med nationalistiska och antidemokratiska strömningar verkar han höja tonläget ännu mer. Samma vecka som jag intervjuar honom har han riktat hård kritik mot Moderatledaren och statsministerkandidaten Anna Kinberg Batra för hennes öppning mot Sverigedemokraterna. Han skriver i en debattartikel i Expressen:

”Att markera mot SD och högerpopulistiska krafter är inte att sprida hat eller misstro utan tvärtom ett sätt att kämpa för det fria, toleranta och inkluderande Sverige som jag ägnat hela mitt vuxna liv att arbeta för, ett Sverige som jag fram tills nu har varit övertygad om också är vad du vill ha.”

När vi träffas är Gardell uppenbart oroad över världens tillstånd. Han kommenterar ofta Donald Trumps dagliga uppseendeväckande uttalanden och beslut.

- Det sätt på vilket han hotar den fria pressen, yttrandefriheten och ljuger, utan att känna skam - det gör att hela vårt västerländska system och demokratiska system är på allvar och i grunden hotat, sedan nazisterna hotade hela världen under andra världskriget.

- Det gör att var och en har ett ansvar att stå upp för den demokratiska västvärlden, för vi kommer att förlora den annars. Det ska bli oerhört spännande och läskigt att följa de närmaste åren.

Går på högvarv

På grund av debattartikeln har han gått omkring i de här tankarna just idag. Det märks att han känner starkt för det han säger och det är som om han går lite på högvarv. Han väljer stora ord och är noggrann med ordvalen.

Han är noggrann med mina formuleringar också. Journalister ska i den nya situationen med omfattande desinformationskampanjer och lögner sluta fråga hur vi någon upplever, tycker och känner, och i stället ta reda på hur saker är.

En Gardell-uppdatering på facebook ger lätt några tusen gillningar. Ett konstaterande på twitter får Moderaternas partikansli att gnugga geniknölarna för att komma på hur de ska välja orden för att klara Jonas Gardell.

Hur mycket makt har du som påverkare?

- Jag själv känner inte det. Jag har känt det ett par gånger då jag har märkt en konkret förändring. Då jag har till exempel engagerat mig i någon flykting och efter att jag har uppmärksammat fallet har den personen fått asyl. Eller att muslimska organisationer har bjudit in antisemitiska homofoba föreläsare, och de har omdelbart stoppat det, efter att jag har varningsflaggat.

Jag frågar Jonas Gardell om han tycker att folk engagerar sig för lite i till exempel homosexuellas rättigheter i Ryssland eller afrikanska länder, där utvecklingen har blivit sämre. Jag tänker på dem som går i Pride Paraden i Stockholm, som har blivit en jättefestival med glitter och glam. Sedan går man hem och glömmer resten.

Gardell tycker att frågan är otydlig – han vill egentligen inte svara på den. Han tycker att den borde ställas till en forskare som har tittat uttryckligen på det. Men så säger han ändå.

- Vad som är viktigt är att vi under de sista decennierna har uppnått rättigheter och en tolerans Västeuropa och USA, som vi aldrig trodde att vi skulle kunna uppnå. Och att det finns en fara i att vi bygger ett slags ”bög-schengen”, där vi nöjer oss med våra rättigheter och Pride-parader och inte engagerar oss för mänskor i Afrika, Mellanöstern-länderna, Ryssland. Österuropa, där folk har blivit otroligt mycket mer utsatta.

"Jonas och Mark" som begrepp

Jonas Gardell och maken Mark Levengood har olika profil i offentligheten, där Gardell tar debatterna och Levengood står för stämningshöjaren. Men så finns det också begreppet "Jonas och Mark". Det är den tredje personen enligt Gardell: "Det är Jonas, Mark och så är det "Jonas och Mark".

Hänvisningar till ”Jonas och Mark” kan ploppa upp i allt från riksdagsdebatter till nöjesprogram på tv. Det räcker att bara skriva förnamnen "Jonas och Mark" på löpsedlarna och ingen tar miste på vem det är.

Han talar inte om barnen i offentligheten, men äktenskapet med Mark Levengood kommenterar han med humor och kärlek i både shower och intervjuer.

- Det jag har gjort i förhållande till Mark är att jag har tillfört honom energi så att han gör saker. Och han har tillfört mig lycka. Det är svårt att vara länge och nära tillsammans med Mark utan att bli glad.

Personen "Jonas och Mark" har antagligen gjort rätt mycket för att stärka den svenska självbilden av det toleranta samhället med mjuka värderingar. Jag tänker att samhället har kommit långt från de homosexuellas utsatthet på Klara Norra Kyrkogata.

Jonas Gardell uppträder i Helsingfors på fredag den 10.2

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje