Hoppa till huvudinnehåll

Nu inleds Aki Kaurismäkis kamp om en gyllene festivalbjörn

Kaurismäki-affisch i Beerlin.
Kaurismäkis filmaffisch vid Marlene Dietrich Platz. Kaurismäki-affisch i Beerlin. Bild: Tomas Jansson/YLE berlinale 2017

I Berlin möts filmstjärneglamour och tunga samhälleliga ämnen då festivalen Berlinale arrangeras för 67e gången. I år deltar för ovanlighetens skull också en finländsk film i den prestigefyllda tävlingsserien. Regissören Paul Verhoeven basar för juryn som den 18e februari bestämmer vem som åker hem med guld- och silverbjörnar.

Det är kallt i Berlin. Minusgrader. Världsläget gör det inte varmare. Väskkontrollerna vid presscentret är noggrannare än någonsin. Alla känner till terrorhoten, och kommande stora val i Tysklands grannländer där populister vädrar framgång.

Och Trump förstås. Händelserna i Amerika kommer att finnas där som fond varje festivaldag, men just det kan också hämta med sig lika mycket värme som Berlinsolen jagar fram bland alla minusgrader. Värme i form av engagemang.

- Jag är här för att undersöka hur man river ner murar, och sånt är ni ju bra på här, konstaterar den mexikanska jurymedlemmen, skådespelaren regissören Diego Luna.

- Den kunskapen ska jag bära med mej hem till Mexiko, säger han och behöver inte ens nämna den såkallade Trumpmuren.

- Och till Amerika, lägger den amerikanska skådespelaren Maggie Gyllenhaal till.

- Jag känner, tillägger hon, att det är en väldigt speciell tid att vara en amerikan under en internationell festival. Och det är viktigt att som amerikan resa runt och berätta att det finns många av oss som är beredda att kämpa emot.

- Den enda positiva saken med det som händer nu, kompar Diego Luna, är att det måste leda fram till en reaktion. Och mitt budskap är att den måste uppstå ur kärlek, kärlek är det enda sättet att bekämpa hat.

Berlinalejuryn inför festivalstarten.
Diego Luna, Maggie Gyllenhaal, Julia Jentsch och Paul Verhoeven, fyra sjättedelar av Berlinale-juryn. Berlinalejuryn inför festivalstarten. Bild: WENN.comWenn Ltd Julia Jentsch,Maggie Gyllenhaal,Diego Luna,paul verhoeven

Vid Marlene Dietrich Platz ett stenkast från Potsdamer Platz’ skyskrapor skall kylan alltså inte få spela någon roll. Här är den röda mattan utrullad, här nära hade hardcorefansen sovit över framför biljettluckorna inför de första biljettsläppen, och med ett tjugotal biosalonger inom en radie på ett par kvarter som visar film nästan dygnet runt har filmfolket ockuperat stadsbilden.

Berlinale har inte utan orsak kallats för världens största publikfestival. I fjol gjordes över en halv miljon biobesök under de elva festivaldagarna, och här kommer fansen också förhållandevis nära sina idoler.

Cruz, Pattinson, Gere, Swinton...

Filmstjärnor finns det ett överflöd av i Berlin också i år. Penélope Cruz, Robert Pattinson, Richard Gere, Kristin Scott Thomas, Tilda Swinton är på väg, och många till.

Filmstjärnor är förstås ett måste för att en stor festival ska få den mediauppmärksamhet den behöver, men Berlinale har samtidigt alltid försökt profilera sig som en politisk festival. Så också i år.

- En röd tråd i årets program är Europa, berättar festivalchefen Dieter Kosslick.

- Det handlar om Europas historia och krig, om det en gång politiskt delade Europa och om de två stora utopiernas undergång. Kommunismen slutade människorna lita på för länge sedan, idag litar man inte heller längre på kapitalismen. Och så söker man efter människor som är modiga och som vill förändra något.

Så bjuder tävlingsserien på en hel del konstnärer; en färsk dokumentär om den Finlandsaktuella Joseph Beuys, en film om skulptören Alberto Giacometti, eller om den romska musikern Django Reinhardt.

Sammanlagt bjuder festivalprogrammet på 399 filmer, 18 av dem kämpar om de såkallade prisbjörnarna. Bakom kulisserna visas ytterligare 700 filmer och filmprojekt upp för tusentals uppköpare från 66 länder inom ramen för ”European Film Market” – en jättelik businessträff.

Den finska "kultregissören" tillbaka i Berlin

Finland brukar inte ha någon framskjuten position på en så stor festival som den här, men i år bjuds det faktiskt på litet finskt godis. För ovanlighetens skull deltar en finländsk film i den prestigefyllda tävlingsserien; Aki Kaurismäkis Toivon Tuolla Puolen, som i Berlin får sin internationella premiär på tisdagen.

I Berlin kommer också Akis katt och råtta-lek med journalisterna att få ett slut. Då filmen fick sin premiär i Finland höll han sig borta och gav bara tre email-intervjuer, men till Berlin kommer han – och det ser man fram emot här.

- Det är första gången någonsin som vi har en film av honom i tävlingsserien, konstaterade festivalchefen Dieter Kosslick stolt då han inför festivalstarten beskrev årets program.

Kaurismäki har för all del varit med om Berlinale tidigare, men aldrig i tävlingsserien. Och fast det är länge sedan, kallas han i Tyskland fortfarande för”kultregissör” och hörde också till de få regissörsgäster som Kosslick hittade på adjektiv om. Unik, ”någon som det inte går att förväxla med någon annan”.

Festivalchefen Dieter Kosslick.
Festivalchefen Dieter Kosslick, och en maskotbjörn. Festivalchefen Dieter Kosslick. Bild: Clemens Bilan. dieter kosslick (festival director berlin international film festival)

Ännu är det för tidigt att spekulera om Toivon tuolla puolens prischanser. Frågan är också vilken roll juryordföranden Paul Verhoeven kommer att spela. Inför festivalstarten konstaterade han att han inte är intresserad av filmer med ett tydligt politiskt budskap. "Politik och film ska inte blandas ihop". Och är det något som Kaurismäkis film lever på, är det ett tydligt budskap; det är något galet med Finlands (och världens) flyktingpolitik.

Fyra finländska filmer

Förutom Aki Kaurismäkis film har ytterligare tre filmer från Finland rymts med i festivalprogrammet.

Intressantast är en världspremiär på vår internationellt sett mest kända videokonstnär Eija-Liisa Ahtila nyaste film. Hennes Studies on the Ecology of Drama undersöker en relation mellan människor, djur och växter, rutter mellan olika levande varelser. Ett slags föreläsningsperformans.

Dessutom Katja Gavriloffs Kuun metsän Kaisa, och den Berlinbaserade Laura Horellis Jokinen, om den finska kommunisten August Jokinen som deporterades från USA till Sovjet 1933.

Den film som kommer också en finländsk publik närmast, är för all del den nya Trainspotting-filmen T2 som får sin internationella premiär i Berlin, och som redan om en dryg vecka får sin finländska biopremiär

Festivalen invigs på torsdagskvällen med en galaförestälning av Django, en fransk film om musikern Django Reinhardt. Året är 1943, Django underhåller Parispubliken med sin "gypsy-swing", samtidigt som man i det naziockuperade Paris jagar romer lika mycket som judar. Som film är den ingen höjdare, det är musiken och tidsskildringen som är intressant. Den är också stark som påminnelse, nu då 40-talet plötsligt inte längre känns som någon avlägsen mardröm. Förutom demolerandet av romska läger får vi ta del av naziregimens "råd" inför Djangos planerade Tysklandsturné; högst 20 procent swing, ståbasen måste spelas med stråke, och solon får vara max fem sekunder långa.

Istället för att turnera i Tyskland, flyr han till Schweiz.

Reda Kateb som Djano Reinhardt
Reda Kateb som Django Reinhardt. Reda Kateb som Djano Reinhardt Bild: Roger Arpajou Reda Kateb

Under Berlinale visas sammanlagt 399 filmer. 18 av dem tävlar om festivalens prestigefyllda priser, guld- och silverbjörnar. 3.800 journalister från 86 länder är på plats, plus 16.770 ackrediterade branschmänniskor från 122 länder. Festivalens prisutdelning arrangeras lördagen den 18e, och festivalen avslutas den 19e.

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje