Hoppa till huvudinnehåll

De flesta säger nej till aktivitetsarmband på jobbet

Företag har börjat följa med de anställdas levnadsvanor med hjälp av aktivitetsarmband. Många är tveksamma till det här visar Svenska Yles enkät.

Vi satte ut en enkät på svenska.yle.fi där vi frågade om du kan tänka dig att ta på dig ett aktivitetsarmband som skickar data till företagshälsovården? Vi fick in 594 svar.

439 eller 74% svarade nej.
155 eller 26% svarade ja.

Här är några motiveringar:

"Nåt slags privatliv och självbestämmanderätt ska man väl få ha! Även om det skulle vara "frivilligt" skapar man lätt en pressande situation, där ledningen obemärkt småningom börjar sålla A- och B-anställda. Småbarnsföräldrar som borde vara med sina barn stressar ute på jävla joggingrundor och så vidare."

"Har redan ett aktivitetsarmband. Motionerar regelbundet. Men om arbetsgivare kommer in o granskar blir det en prestationssak och är inte roligt längre."

"Tränade människor är bra för företagen och samhället. Det skulle lagstadgas att vi måste vara aktiva för en bättre folkhälsa. Hur skall vi få ner kostnaderna för vård och mediciner i framtiden om vi inte tar vårt ansvar för att ha en sund kropp?"

"Det är bra att arbetsgivaren är mån om de anställdas hälsa, men privatliv är privatliv och det bör också arbetsgivaren respektera. Det är dessutom naivt att tro att det inte blir påföljder för den som inte har tillräckligt bra resultat."

"Det är helt ok om det är frivilligt och om endast företagshälsovårdaren får informationen, men svarar nej för att det är inte ok att data förmedlas till någon annan i företaget. Chefen har inget med min fritid att göra om inte jag väljer att berätta (om vi har en bra relation)."

"Det kanske hjälper mig att bli mer aktiv. Det bör gärna vara kopplat till att på andra sätt underlätta för anställda att röra på sig. Företag som google som är har blivit röstade till världens bästa arbetsgivare gör liknande saker."

Jag testade i två månader

Själv har jag testat ett aktivitetsarmband i cirka två månader. Jag gjorde ett avtal med ett företagshälsovårdsbolag. Företagets hälsovårdare följde med mina data dygnet runt. Mitt armband mätte bland annat min puls, mitt motionerande och mitt sovande.

Till en början blev jag inspirerad. Det var kul att se exakt hur många steg jag tog. Det var i och för sig mindre kul att se hur litet jag sover; men nyttigt, tänkte jag.

Så småningom började jag ändå känna en viss stress då mötet med hälsovårdaren närmade sig. Inte för att jag misskötte mig. Jag tog mina 10 000 steg (rekommenderad mängd vilket hjärtläkarförbundet i USA). Pulsen var låg. Men att mina privata data registreras på en server ledde till en naggande känsla av oro.

Mira Mattila är hälsovårdare på företaget som lånade aktivitetsarmbandet åt mig.

Jag har ingen orsak att misstänka att det hälsovårdsbolag som jag anlitade skulle slarva med datasäkerheten. Men jag gillar inte att jag saknar kontroll över de uppgifter som armbandet producerar och sänder över datanäten.

Dessutom går all data också till det amerikanska bolag som tillverkar aktivitetsarmbandet.

Säkerhetsexperten har själv ett armband

Jag bokade en intervju med Mikael Albrecht på datasäkerhetsbolaget F-Secure för att fråga vad han anser.

När jag träffar honom ser jag till min förvåning att han också har ett aktivitetsarmband. Han berättar att han har anonymiserat sig – data från hans armband går inte att koppla till hans riktiga identitet.

Jag får redan mitt liv registrerat av flera bolag, även utan armband.

Apple vet det mesta om mig. Google läser min e-post (det tillåter vi för att få tjänsten gratis) samtidigt som företaget följer noggrant med mina sökningar på nätet. Eftersom jag använder Google maps vet företaget var jag rör mig.

Det räcker.

Mina hälsodata vill jag hålla för mig själv. Jag har tagit av mig armbandet och kommer knappast att ta på mig ett på nytt.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle