Hoppa till huvudinnehåll

Veli Hyvärinen: Kriminellt, syndigt och sjukt att vara homosexuell?

Veli Hyvärinen
Veli Hyvärinen. Veli Hyvärinen Bild: Yle/Parad Media rättigheter,homosexuella,lagstiftning,veli hyvärinen

Under de första 30 åren av Veli Hyvärinens liv betraktades han som brottslig, sjuk och syndig. Homosexualitet avkriminaliserades först 1971. Cirka 10 år senare betraktades det inte mera som en sjukdom.

Hur har det påverkat ditt liv?

- Jag har funderat mycket på det. Jag har aldrig känt att det att man gillar någon kan vara brottsligt, sjukt eller syndigt. Tanken är absurd.

Veli förstår inte hur kärleken, det vackraste i livet, kan vara en synd. Han är uppvuxen på en bondgård på landet, omtyckt och flitig. Samtidigt längtade han efter någon att älska. Ingen visste om hans känslor och han kände ingen annan som var som han.

- Den första jag berättade för var min kusin, poeten Hannu Helin. Då var jag 25 år gammal. Men egentligen räckte det ända till slutet av 1960-talet innan jag på riktigt kom ur skåpet och berättade om min läggning. Det fanns en underliggande rädsla i samhället som gjorde att jag inte ville komma ut.

- När jag var ung existerade fenomenet inte alls, så på sätt och vis var vi trygga. Ingen antog något. Jag hade aldrig problem. Rädslan för att komma ur skåpet var på sätt och vis en inbillning. Ingen sade någonsin något elakt åt mig. Ingen visste heller något. Hur skulle en vanlig bondpojke som jag kunna vara bög.

Ensam ungdom

- 1950- och -60-talen var en jobbig tid. Jag hade fina syskon men speciellt i tonåren hade jag det svårt. Jag var ensam och djupt olycklig. Jag var rädd för att människor skulle se min längtan.

Veli tvingades undertrycka en stor del av den han är under en stor del av sin ungdom. Han var över 30 år när han träffade sin första pojkvän och gick in i en relation som kom att vara i cirka 20 år.

- Min bästa ungdom gick på sätt och vis till spillo. Det var nog så att jag inte hittade någon jag ville leva med. Om han skulle ha kommit emot hade jag inte brytt mig om den allmänt rådande uppfattningen.

Under Velis skoltid existerade inte homosexualitet i skolan, ingen talade någonsin om det. Eventuellt pikades någon lärare, men fenomenet diskuterades aldrig i skolan.

Det var först när Veli flyttade till stan för att studera som han fick upp ögonen för att det också fanns andra homosexuella.

Veli Hyvärinen som ung.
Veli Hyvärinen som ung Veli Hyvärinen som ung. Bild: Veli Hyvärinen homosexuella,rättigheter,lagstiftning,veli hyvärinen

Hur var det på 1960-talet när du hade träffat din första pojkvän och er relation ansågs vara kriminell?

- Jag träffade min första partner några år innan avkriminaliseringen, så jag hann vara kriminell i några år. Den allmänna atmosfären i samhället förändrades nog i och med lagändringen. Egentligen är det först nu som det riktigt har förändrats.

Veli är glad över att han inte visste att över tusen homosexuella fängslades efter andra världskriget, enligt gällande lag. Tusentals tog livet av sig. Själv förstod han inte att vara rädd.

- Min första pojkväns föräldrar var mycket inskränkta och religiösa men bjöd oss ändå hem till sig. Vi åt middag hos dem varje söndag. De visste att vi var ett par.

Hur och var träffade man likasinnade?

- På 1960-talet fanns det egentligen inga ställen där homosexuella kunde träffas. Eller kanske det fanns, men jag kände inte till dem. Det enda stället jag visste var Vanhan Kellaris bar, dit gick jag ibland, men det intresserade mig inte och jag träffade heller ingen där.

1969 grundades föreningen Psyke som Veli blev ordförande för. Psyke, föregångaren till Seta, ordnade olika tillställningar varje vecka, bland annat danstillställningar. Psyke gav också ut en tidning med en stor kontaktspalt.

- Det var kanske också kriminellt att ge ut en tidning med en kontaktspalt för homosexuella, men jag har aldrig hört att det blev konsekvenser för någon eller att tidningen skulle ha haft problem.

Upplever du att du gått miste om din ungdom?

- Visst gör jag det. Delvis var det förstås min egen dumhet och blyghet som gjorde att jag inte tillräckligt aktivt sökte mig till någon. Det gjorde förstås inte saken bättre att jag råkade bli kär i fel man, en man som var heterosexuell. Vi umgicks länge utan att ens nudda vid varandra, till sist blev han trött på mig och ville inte ha med mig att göra mera. Men jag lyckades inte frigöra mig från honom. Det kändes inte bra. Totalt tog det nästan tio år av mitt liv.

Hur påverkar det en människa att man inte får eller kan känna det man känner?

- Jag har ibland tänkt att jag måtte ha en stark personlighet som har stått ut med pinan. Det satte kanske djupare spår, så här i efterhand är det svårt att säga. Jag har klarat mig alldeles bra.

Kände Touko Laaksonen

Veli Hyvärinen var bekant med bioaktuella Touko Laaksonen, Tom of Finland.

- Jag träffade honom flera gånger. Han bjöd på middag och vi diskuterade konst och musik. Jag ser fram emot filmen. Toms bilder skildrar levnadsglada män.

Skulle du vilja leva om din ungdom i den här tiden vi nu lever i?

- Naturligtvis. Jo, det är självklart. Fast det är svårt att veta hur det livet skulle se ut. Men jag fick mycket annat istället, ett annat slags liv. Jag hade mycket tid för konst, filmer och litteratur, kanske de hade fått mindre plats i mitt liv om jag inte hade tvingats söka referenser och likheter i konsten.

Nu är Veli glad över att samhället godkänner homosexualitet på ett annat sätt än tidigare. Han är ändå inte säker på att attityderna till vad som är norm kommer att försvinna helt.

- Visst har vi det bättre nu än någonsin tidigare. Det kanske slår tillbaka i något skede som en följd av alla underliga fenomen i USA, Ryssland, Turkiet och Polen för att inte tala om Afrika, där homosexualitet ännu kan leda till döden. Man kan bli dödsdömd i sju länder i världen bara för att man är homosexuell.

Finns det fortfarande människor i din ålder som inte vill eller vågar komma ur skåpet?

- Det är sannolikt. Men vi pratar inte så mycket om det. De flesta jag känner har en partner och ett helt vanligt socialt liv. Vi umgås och talar om många saker, men inte så mycket om hur det är att vara homosexuell. Snart är min generation i graven, då försvinner problemet automatiskt. Unga människor är duktigare och modigare.

Vad har varit din lyckligaste tid?

- Kanske min lyckligaste tid är nu. Allt är bra. Jag har levat i en lycklig relation i nästan 15 år.

Veli Hyvärinen medverkar i Efter Nio om lust måndag 13.2.2017 kl. 21.00 i Yle Fem och på Yle Arenan.

Mer från programmet

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP