Hoppa till huvudinnehåll

Den underbara olikheten

"Nooralotta hade alltid bråttom nånstans med sin utveckling. Viivi har det inte skyndsamt alls, hon tar allting på sitt eget sätt!" Så säger häcktränaren Jussi Ihamäki om två av sina fyra adepter, junioreuropamästarna Nooralotta Neziri och Viivi Lehikoinen.

Ihamäkis träningsgrupp består av sällsynt stora begåvningar. Meriterna är på en ovanligt hög nivå. För snart elva år sedan kom han igång på allvar som tränare, i och med att han började träna den då 14-åriga Nooralotta.

Konstant mot häckeliten

Neziri, som i år fyller 25 har tagit sina klara steg in i den europeiska häckeliten, har löpt 100 m häck på 12.81 och varit i semifinal i både stora EM och vid OS. Hon är idag på sitt sätt en förgrundsgestalt inom den unga finländska friidrottsgenerationen.

Som junior kom framgångarna i en strid ström. Som junior tog hon guld vid europeiska ungdoms-OS, några år senare guld på junior-EM och så blev det ännu brons vid U23-EM.

"Lite besatt redan tidigt"

Själv minns hon att hon redan i 15-16-årsåldern var "lika besatt som nu", hon ville vinna till varje pris och intalade sig alltid att hon var bättre än alla andra och därför måste lyckas. Vilket hon ofta gjorde.

Frågan är...

"Frågan är vilketdera som är bättre - Nooralottas sätt eller Viivi Lehikoinens", fortsätter Jussi Ihamäki. Och svaret är självklart - båda typerna av inställning kan vara riktiga. Människor är olika. Ingendera attityden utesluter att motivationen i sig kan vara på en enormt hög nivå.

I det ena fallet gäller det kanske för tränaren att stävja och begränsa, i det andra hellre att stöta på när det börjar kännas så.

Lycka över glöd

Tränaren Ihamäki minns hur lycklig han var när han begrep att den lilla Nooralotta i den lilla klubben Kyläsaaren Kajastus i Björneborg hade ett ovanligt inneboende glöd. Ja, tänk att det fortfarande finns unga som vill så mycket, erinrar han sig att han då kände.

Viivi Lehikoinen
Viivi Lehikoinen. Viivi Lehikoinen Viivi Lehikoinen,Nooralotta Neziri,häcklöpning,SFI,400 meter häck,Jussi Ihamäki,Mäkelänrinne Upper Secondary School

Viivi på liknande väg

Viivi Lehikoinen, HIFK, fyller i år 18 och är i full gång med en juniorkarriär snarlik Neziris. 400 m häck är hennes huvudgren och internationellt har hon egentligen vunnit allt som hittills gått att vinna. Sommaren 2015 tog Viivi guld i överlägsen stil vid EYOF-festivalen, alltså ungdoms-OS. Ifjol följde hon upp med junior-EM-guld i U18-klassen, på samma stadion i Tbilisi i Georgien. Hennes europeiska topptid i åldersklassen är 57.65.

I ett par års tid har Ihamäki nu ansvarat för Lehikoinens träning. Viivi är idrottsgymnasist vid Mäkelänrinteen lukio i Helsingfors men tränar allt oftare tillsammans med de övriga i teamet, emellanåt också i Björneborg. Och då bor hon hos Nooralotta. De trivs tillsammans.

Unga stjärnor kan bli bäst

"I Finland vill man gärna anse att juniorstjärnorna, de som har varit riktigt bra i unga år, aldrig kan bli så bra som seniorer. Men det tror jag inte alls på", säger den ännu 17-åriga Viivi med pondus.

Egen attityd

Hon har emellertid kommit fram till sitt eget sätt att se på hela sin situation. För att hon absolut vill förebygga att problem uppstår. Problem med studiestress, för lite sömn, skador och kanske utbrändhet. Hon har sett hur kvinnliga idrottslöften ofta vill vara bäst på alla delar av tillvaron, duktiga och fullständiga.

"Jag måste ingenting"

Viivi Lehikoinen har kommit till att hon inte måste. Att hon inte behöver - vara fullständig, inte i skolan, inte i idrotten. Hon vill känna att hon satsar till fullo på sin idrott för att hon tycker om det. Hon vill satsa på sådana skolämnen som hon tycker om. Utan balans i tillvaron blir det kanske inte framgångar i all evighet. Men att vinna älskar hon naturligtvis, det medger hon så gärna.

Fyra gånger begåvning

Stor begåvning handlar det också om hos de två övriga i träningsgruppen. Lotta Harala, jämnårig med Neziri, var nästan lika framgångsrik som junior. Nu är också Lotta tillbaka, och redan klar för inomhus-EM, precis som Nooralotta.

Erika Nevanperä, den fjärde, var som liten - 12 år gammal - snabbare än någon annan finländsk flicka i den åldern någonsin varit. Junioråren fylldes därefter av problematiska skador. Numera bor hon i Björneborg, är glad igen, och tillbaka på tävlingsbanorna, som 21-åring.

Vad är begåvning?

Jussi Ihamäki har, mer än mången annan, haft orsak att fundera på vad begåvning egentligen består av. Träningsbarhet, och förmåga att undvika skador, är några av hans svar.

Sportmagasinet tisdag 14.2 kl. 21.00 i Yle Fem

Läs också