Hoppa till huvudinnehåll

Åbobon Stig Röberg har levt i krigszoner i 6 år av sitt liv

Fredsbevarare, major Stig Röberg vid halvöppen dörr i Åbo
Fredsbevarare, major Stig Röberg Fredsbevarare, major Stig Röberg vid halvöppen dörr i Åbo Bild: Yle/Nilla Hansson stig röberg

Han har jobbat i besvärliga krigszoner sedan 1972. Major Stig Röberg från Åbo har varit fredsbevarare i sex år av sitt liv

Major Stig Röberg i Åbo har varit på fredsbevararuppdrag som militär fyra gånger.
Den första gången var i Suez åren 1972-73.
Den andra gången genast efter det, 1973, var han fredsbevarare under Jom Kippur-kriget, i Damaskus och på Golanhöjderna.
Åren 1980-81 var han i 15 månader på Cypern och sitt sista fredsbevararuppdrag som militär hade han 1989-1990 i Libanon.

Stig Röberg har också varit civil fredsbevarare efter sin pension från det militära. Åren 1994-1995 var han i Montenegro, 1996 i Kosovo och det senaste uppdraget hade han på Sri Lanka 2006.

Han har alltså levt i krigszoner i nästan 6 år av sitt liv.

Lugnt i Suez och tufft på Golan

När Stig Röberg tänker tillbaka på sina tidigare uppgifter som fredsbevarare tycker han att det första uppdraget i Suez var rena rama kock-kursen!

- Ute vid kanalen fyra dagar och så turades vi om laga mat åt oss själva och varandra och det hände absolut ingenting.

Det var helt annorlunda andra gången då han var på Golanhöjderna. Då hade det blivit eldupphör mellan Israel och Syrien. Där var arbetspassen två dagar och inkvarteringen oftast i baksätet på en jeep.

- Där hände det så mycket att med det samma när solen steg upp skulle man ha färdigt morgonmålet i sig, för då började dom skjuta på varandra. Och så höll dom på tills solen gick ner!

Man sköt på varandra med pansarvagnskanoner och artilleri och skjutvapen. Fredsbevararna hade fullt upp med att notera och rapportera. Det var det tuffaste fredsbevararuppdraget Stig Röberg har varit med om. Ibland hände det att han vaknade i jeepen till ett förskräckligt tjattrande. Då var det 50-100 syriska soldater som sprang omkring alldeles bredvid bilen.

- Det var ju överenskommet att de inte skulle vara på samma kulle som vi. Då kom deras chef och sa att "nej, det här är en viktig post för oss att den här kullen måste vi absolut ha!"

- Då sa vi att "okej, håll ni den här kullen och så flyttar vi till den där kullen 100 meter längre bort". Vi ville ju inte vara inblandade med dom.

Och så följande morgon var det dags att flytta till följande kulle berättar Stig Röberg på sitt humoristiska sätt. Men alltid var det inte så muntert.

- Det var ju blodigt allvar för de stridande parterna och vi var ju utomstående som bara skulle observera och rapportera.

Fredsbevarare, major Stig Röberg med tidskriften Rauhanturvaaja på Åbo Stadsbibliotek
Fredsbevarare, major Stig Röberg Fredsbevarare, major Stig Röberg med tidskriften Rauhanturvaaja på Åbo Stadsbibliotek Bild: Yle/Nilla Hansson stig röberg

Stig Röberg säger att han under alla fredsbevarande missioner, både militära och civila har kommit underfund med att de inblandade parterna var "isänmaan asialla" det vill säga "för fosterlandet" gällande sina egna länder.

Som fredsbevarare vet han också hur viktigt det är att inte på något sätt blanda sig i de lokala konflikter man är där för att bevaka.

Cypern som betald semester...

När Stig Röberg var på uppdrag på Cypern 1980-81 upplevde har det som betald semester för sig och sin fru och deras då fyraårige son.

- Där hände absolut ingenting.

Han var då chef för personalärenden på internationella staben. Hans viktigaste uppgift då vara att vara missionens idrottsofficer. Så mycket idrott som möjligt skulle ordnas för att hålla fredsbevararna borta från kroglivet.

Stig Röberg själv ser ut att vara i väldigt gott trim. Som yngre höll han på med skidåkning, orientering och långdistanslöpning.

Humanitär verksamhet i Libanon

På sitt sista uppdrag, som civil fredsbevarare utan vapen i Libanon, var Stig Röberg ansvarig för den humanitära verksamheten på den internationella staben. Det gick bra, men det är stora skillnader mellan kulturerna inom FN. En del av kollegerna ville åka omkring med stora trupper, medan finländarna föredrog att röra sig i mindre grupper när det handlade om att diskutera humanitär hjälp på fältet. Stig Röberg själv åkte helst ut med sin nepalesiska kollega på tumanhand.

- Mottot var att försöka hjälpa libaneserna att hjälpa sig själva.

Det kunde handla om hjälp med att bygga vägar eller en fotbollsplan mitt i byn. Fotbollsplanen kunde sedan också användas som mötesplats för hela byn.

Men det fanns inga pengar eller mathjälp att erbjuda.

Kände sig aldrig hotad

Stig Röberg kände sig aldrig hotad som fredsbevarare.

- Inte kändes det nånsin riktigt otryggt inte.

Han säger sig också haft tur. För visst finns det fredsbevarare från både Finland och andra länder som har mist livet på uppdrag.

Sedan 1956, då Finland första gången deltog i fredsbevarandet, har cirka 50 000 finländare varit på fredsbevararuppdrag. Det har också hänt att finländska fredsbevarare stupat i strid eller omkommit i olyckor.

Blåbaretterna viktiga för Stig

Idag, som pensionär är Stig Röberg aktiv i Finlands Fredsbevararförbund genom sin lokalförening Egentliga Finlands Blåbaretter där han var ordförande i tolv år. Det kamratliga umgänget med andra som har varit fredsbevarare är viktigt för Stig Röberg. Månadsaktiviteterna länkar samman fredsbevararna som inte nödvändigtvis har tjänstgjort samtidigt eller på samma platser. Det ordnas bland annat skjuttävlingar, utfärder eller frivilligarbeten som inbringar lite pengar för verksamheten.