Hoppa till huvudinnehåll

Etthundra mammalådor reste till Tanzania

En moderskapsförpackning bärs genom djungeln.
På väg på hembesök för att dela ut moderskapslåda. En moderskapsförpackning bärs genom djungeln. Bild: Äidiltä toiselle/Ella Vahtiala äidiltä toiselle

Berg, dalar, gropiga sandvägar. ”Men det är jättevackert och människorna är så vänliga”, säger Ella Vahtiala, 27 år, med en suck. Hennes beundran för det afrikanska folket i byn Mufindi i Tanzania fick henne att starta en insamling av moderskapsförpackningar som skulle delas ut i utbyte mot att gravida kvinnor hiv-testar sig. På grund av vidskepelse kring graviditet var projektet dock inte helt lätt att genomföra.

Det var Heli Varpes blogg som fick Ella Vahtiala att intressera sig för att göra praktik vid ett sjukhus i Tanzania. Året var 2013 då hon åkte iväg för att göra sin praktik för sjukskötarexamen. Hon bodde i en liten by som heter Ilembula.

- När vi bodde i Ilembula trodde vi att vi bodde på det fattigaste stället på jorden. Ibland kunde vi göra en resa på flera timmar till närmaste civilisation i Makambako. Där fanns en bensinstation och där kunde vi köpa chips. Nu i efterhand är det konstigt att tänka på hur mycket en människa kan anstränga sig för chips, säger Ella och småskrattar.

Verklig fattigdom

Under tiden i Ilembula lärde Ella känna den finska läkaren Leena Pasanen som bott Tanzania sedan 80-talet. Det var också via Pasanen som Ella fick upp ögonen för Mufindi, en by uppe på bergen som består av 16 byar med ca 2000 invånare per by.

- Då vi kom till Mufindi insåg jag för första gången vad verklig fattigdom är. Folk levde så primitivt att jag nästan inte trodde att det var möjligt, säger Ella.

Människorna i byn gjorde ett stort intryck på Ella. Deras positiva sätt och naturliga vänlighet gjorde att hon fick en stark känsla för byn och människorna där.

- Hiv-statistiken i byn är fruktansvärd. Varje tredje människa är hiv-positiv och det var därför vi grundade projektet från Mamma till Mamma (Äidiltä toiselle) för att kämpa mot problematiken, säger Ella.

I denna tegelbyggnad uppe på ett berg bodde Ella under sin andra vistelse.
I en byn Mwai bodde Ella Vahtiala de tre första veckorna under sin andra vistelse. I denna tegelbyggnad uppe på ett berg bodde Ella under sin andra vistelse. Bild: Äidiltä toiselle/Ella Vahtiala äidiltä toiselle

Samlade in hundra mammalådor

För att hjälpa människorna i Mufindi startade Ella tillsammans med Pasanen och Heli Varpe, projektet ”från mamma till mamma” (Äidiltä toiselle). Tanken med projektet var att samla in moderskapsförpackningar i Finland för att sedan sända dem till Mufindi. Väl framme skulle gravida kvinnor låta sig hiv-testas i utbyte mot en moderskapslåda. Om en gravid kvinna konstateras ha hiv-smitta finns det nämligen goda förutsättningar för att smittan inte sprider sig till barnet om medicinering inleds tidigt nog. Lådan skulle med andra ord fungera som ett lockbete.

Människor samlas runt Ella Vahtiala på ett hembesök.
Hembesök med många nyfikna åhörare. Människor samlas runt Ella Vahtiala på ett hembesök. Bild: Äidiltä toiselle/Ella Vahtiala äidiltä toiselle

Graviditet är tabu

Transporten av lådorna till Mufindi gick delvis bra. Hälften av lådorna kom fram, medan resten fortfarande väntar på en tulltjänsteman från Dar es-Salaam som ska tulla försändelsen. Den största utmaningen med projektet konstaterades i ett tidigt skede, att tala om graviditet är enligt gamla vanor mycket tabubelagt. Byborna tror att det för med sig dålig lycka och missfall. Följaktligen är kunskapen om graviditet och förlossning liten.

- För många kvinnor har det varit oväntat att det gör ont att föda, säger Ella.

Dödligheten i samband med förlossning är mycket hög. Möjlighet till kejsarsnitt finns inte i Mufindi. Om familjen har en moped och hinner till sjukhuset ett par timmars resa bort kan det finnas möjlighet till kejsarsnitt, men kvaliteten på vården är inte den bästa.

- Jag tror att den höga dödligheten delvis har med ovisshet att göra och att kvinnorna inte är beredda på smärta och inte vågar krysta. Och då händer det att mamman, babyn eller båda dör om förlossningen är svår och barnet ligger i konstig position, säger Ella.

En moderskapsförpackning har delats ut till en familj framför en hydda.
Första familjen som fick en moderskapsförpackning bestod av föräldrar och sju barn. En moderskapsförpackning har delats ut till en familj framför en hydda. Bild: Äidiltä toiselle/Ella Vahtiala äidiltä toiselle

Hiv-test ersattes med frågeformulär

Volonträarbetarna fick välja ut de fattigaste familjerna i Mufindi som Ella och de andra inom projektet fick besöka. Istället för hiv-testet ställde de frågor till den nyblivna mamman. Med frågorna ville man veta hurudan vård kvinnorna fått under graviditeten. Innan lådorna kunde delas ut fick teamet först övertyga byachefen, något som Ella upplevde som spännande.

- Byachefen vet allt som pågår i byn. Det är en man som sitter i ”byahuset” och ser viktig ut. Först tackade vi honom för att vi fått komma till byn och gav honom komplimanger över hur välskött det såg ut, frågade hur hans familj mådde och hur skörden varit, säger Ella.

Det var i första hand ensamstående mammor, unga mammor, fattiga familjer med jättemånga barn och familjer som socialarbetarna oroande sig över som de besökte. Med frågorna som teamet ställde de nyblivna mammorna ville man också kartlägga om mammorna hiv-testat sig under graviditeten. En del hade testat sig på lokala kliniker, men många visste inget om graviditet. De som inte testat sig uppgav att det var långt avstånd till närmsta klinik eller att barnet saknade pappa vilket försvårar hiv-test eftersom det förutsätts att pappan också är delaktig i testet.

- De kvinnor som exempelvis blivit våldtagna är tvungna att gå till byachefen som ger dem en lapp med tillstånd att besöka kliniken ensam. För många är det ett stort steg, säger Ella.

Kvinna bär moderskapslåda på huvudet.
Moderskapslåda på väg till nytt hem. Kvinna bär moderskapslåda på huvudet. Bild: Äidiltä toiselle/Ella Vahtiala äidiltä toiselle

Blandade känslor att få ge

Efter att samlat ihop etthundra moderskapsförpackningar, vikt lådor och vakuumförpackat innehåll var det en stor lättnad att dela ut lådorna till mammorna i Mufindi.

- Det kändes bra, men på samma gång blev man också ledsen då man såg olika människoöden. Man känner sig själv lyckligt lottad samtidigt som man känner skuldkänslor, säger Ella.

I den afrikanska kulturen är gåvor viktiga. När mammalådan överräcktes uppmanades mamman att ge vidare den dag då den inte längre behövs.

- Det är en fin tanke. Att den fattigaste personen en dag kan vara den som får ge en stor gåva, säger Ella.

Nyfikna barn samlas runt socialarbetaren Joseph.
Socialarbetaren Joseph och en massa nyfikna barn under ett hembesök. Nyfikna barn samlas runt socialarbetaren Joseph. Bild: Äidiltä toiselle/Ella Vahtiala äidiltä toiselle

Producera mammalådor i Tanzania

I framtiden hoppas teamet på att kunna lokalproducera babykorgar i Tanzania och på så sätt göra en insats för den lokala sysselsättningen.

- Det finns massor med kvinnor i byarna och det skulle vara fint att kunna anställa några av dem. Om vi inte behövde sända själva lådorna härifrån så skulle det bli mindre post- och tullavgifter och med de pengarna kunde vi anställa folk för att producera korgarna på ort och ställe, säger Ella.

Svårt att komma hem

Efter två månaders vistelse i Tanzania kom Ella hem i mitten av januari. Hon beskriver det som en storm av känslor.

- Det var ganska jobbigt att komma hem, säger Ella och suckar.

När Ella kom till Finland fick hon beskedet att en liten flickbaby som hon vårdat på en klinik i Mufindi hade avlidit. Ella tog det hela mycket hårt, och det tog länge innan hon kunde tala om det som hänt.

- Första morgonen då jag vaknade i Finland, just då jag trodde att jag samlat mig efter upplevelsen i Mufindi, fick jag reda på att en liten flicka som jag vårdat hade dött. Det tog mycket hårt på mig. Och det tog länge innan jag kunde prata om det, säger Ella.

Gropig sandväg från kullen där Ella Vahtiala bodde de tre första veckorna.
Utsikten från Mwai där Ella Vahtiala bodde de tre första veckorna. Gropig sandväg från kullen där Ella Vahtiala bodde de tre första veckorna. Bild: Äidiltä toiselle/Ella Vahtiala äidiltä toiselle

Hjärtat klappar ännu hårdare för Afrika

Efter sin andra vistelse i Tanzania och Mufindi är Ella lika fascinerad över landet, människorna och kulturen.

- Jag skulle inte kunna bo där året runt, men kan gärna vara där flera månader i sträck. Det är ganska tungt att bo utan rinnande vatten och jag vill gärna äta annat än bara bönor. Men mitt hjärta klappar nog för Afrika och speciellt Tanzania, säger Ella.

Det finns en dikt som har betytt speciellt mycket för Ella. Dikten har hjälpt henne inom våden, inte bara i Afrika utan också i Finland. Den heter Till eftertanke och är skriven av Søren Kierkegaard.

Om jag vill lyckas med att föra en
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv när
hon tror hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.

Om jag inte kan det så hjälper det inte att
jag kan mer och vet mer.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.

Ella Vahtiala med hennes anteckningar från hembesöken.
Ella Vahtiala med anteckningarna från hembesöken. Ella Vahtiala med hennes anteckningar från hembesöken. Bild: Yle/Anne Teir-Siltanen ella vahtiala

Läs också från 2015: Moderskapsförpackningar till Tanzania och Ella skickar mammalådor till Tanzania

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP