Hoppa till huvudinnehåll

Djurskydd innebär att se risker och att förbjuda passivitet

Hund bakom galler.
Hund bakom galler. Bild: geralt/pixabay hund,djurriket,djurskydd

Det finns saker som borde rättas till då det gäller brotts- och förvaltningsprocesserna kring djurskydd. Kritik riktas också mot den okunnighet som råder om djurhållningsförbud.

Forskaren Tarja Koskela kritiserar i sin färska doktorsavhandling (Optimaalinen eläinsuojelu rikosprosessissa ja julkishallinnossa) nuvarande system för djurskydd.

Koskela anser att förvaltningsprocesserna och det straffrättsliga förfarandet i frågor som berör djurskydd borde förbättras på många punkter. Hon påpekar att övervakningen av djurskyddet måste vara målinriktad och utgå från ett bedömande av risker - inte bara utgående från misstankar.

"Djurskyddsmyndigheternas roller måste klargöras"

Situationen kunde förbättras om man hade en enda centralt övervakande myndighet som granskar lokala djurskyddsfrågor. I dag är rollfördelningen oklar. Koskela anser att uppgiften på ett naturligt sätt skulle skötas av kommunens veterinär.

Hon betonar också vikten av att övervakningen av djurskydd omfattar också de fall där man infört förbud mot djurhållning.

Hönor inne i en hönsgård.
Hönor inne i en hönsgård. Bild: Yle/Sofi Nordmyr äggproduktion

Koskela har sammanställt en lång lista där hon för fram centrala punkter för optimalt djurskydd. Listan är sammanställd på basis av forskningsresultat, och omfattar frågor som är kopplade till straffrättsliga processer och den offentliga förvaltningen.

Koskela konstaterar att ett optimalt djurskydd kräver förändringar både i myndigheternas rutiner och i lagarna. Hon påpekar också att djurskyddet kunde förbättras betydligt om myndigheterna skulle använda sig av de befogenheter som lagarna redan nu ger dem.

Det borde bli förbjudet att vara passiv

För att råda bot på den passivitet som nu råder borde djurskyddslagen innefatta regler som förbjuder passivitet. Det borde också finnas förordningar om hur man kan ingripa mot passivitet.

Om man vill förbättra det optimala djurskyddet i en brottmålsprocess krävs det att de poliser och åklagare som handhar dessa frågor också har specialiserat sig på djurskyddsfrågor, anser Koskela.

Enligt henne borde djurskyddsfrågor hänvisas till vissa domstolar. Dessa domstolar skulle bestå av veterinärmedicinska experter. Dessutom kunde vittnesmål avges av specialister på olika områden i samband med rättegången.

Åtal och domar ger kraftiga signaler utåt

En brottmålsprocess som leder till dom kräver ofta att man kan presentera tillräckligt med olika slags bevis för brott mot djurskyddet.

Samtidigt har åtal och domar den viktiga funktionen att de ger kraftiga signaler utåt. Den fördömande funktionen är viktig.

Koskela tycker också att straffen bättre borde återspegla de brott som åtalen handlar om.

Det får inte heller bli oskäligt svårt att påvisa ett brott i djurskyddssammanhang, poängterar hon.

Uppfylls kraven i djurskyddslagen i verkligheten?

Koskela har i sin forskning fokuserat på huruvida man i straffrättsliga sammanhang i verkligheten når upp till de krav som djurskyddslagarna ställer.

Djurskyddsprocessen inleds med att man utreder misstankar om brott mot djurskyddet och avslutas med en dom om djurskyddsbrott. En dom kan dessutom leda till ett beslut om övervakat förbud mot djurhållning.

En rättsprocess får sin början med att någon gör en anmälan till polisen om ett misstänkt djurskyddsbrott. En anmälan kan ha föregåtts av en utförd djurskyddsgranskning. Djurägaren har en möjlighet att klaga inför förvaltningsdomstolen och då inleds en förvaltningsprocess.

Då kan det alltså samtidigt pågå både en förvaltningsprocess och en brottmålsprocess i samma ärende. Under förvaltningsprocessen granskas lagenligheten i de beslut som djurskyddsgranskningen medfört. Avsikten med brottmålsprocessen är att utreda det straffrättsliga ansvaret. Dessa två processer pågår som självständiga processer, och leder nödvändigtvis inte till samma slutresultat.

Bild: Yle/ Nora Engström brännskär

Okunnighet råder om djurhållningsförbuden

Personer som döms för djurskyddsbrott kan alltså få djurhållningsförbud som påföljd.

Ett register som innehåller uppgifter om djurhållningsförbud infördes år 2011. Veterinärer använder sig av registret medan polisen, åklagarna och domstolarna inte gör det i samma utsträckning.

Koskela ser det som bekymmersamt att registret över djurhållningsförbud inte granskas tillräckligt ofta av åklagarmyndigheter. Att åklagare hänvisar till glömska och bristande rutiner kan inte godtas, säger hon.

Hon konstaterar att det är åklagarens uppgift att kräva djurhållningsförbud. Ett tidigare utfärdat temporärt djurhållningsförbud är ett av de argument som används då man ska fatta beslut om ett bestående förbud mot djurhållning. I det skede då man överväger åtal är det av stor betydelse att åklagaren har granskat förbudsregistret för att se om det har utfärdats förbud i ett tidigare sammanhang, poängterar Koskela.

Det har också visat sig att djurhållningsförbud övervakas dåligt. Skulle man kunna övervaka djurhållningsförbudet på effektivare sätt om det vore obligatoriskt för myndigheterna att använda registret, frågar sig Koskela i sin avhandling.

Hennes svar är: Ja!

Yster kalv
Yster kalv Bild: Yle/Roger Källman djuruppfödning
Polishäst i Tomtbacka
Polishäst i Tomtbacka Bild: Katriina Ylönen ridande polisen
Ett straff innebär också ett fördömande, och en dom har en stark signalgivande funktion.

Plock ur djurskyddslagen

  • Djur ska på bästa möjliga sätt skyddas mot lidande, smärta och plåga. Djur ska behandlas väl och de får inte åsamkas onödigt lidande.
  • Djurens välbefinnande ska främjas. Djurens välbefinnande och miljö ska kontrolleras tillräckligt ofta.
  • Ett förvaringsutrymme ska vara tillräckligt rymligt, skyddande, ljust, rent och tryggt samt även i övrigt ändamålsenligt med hänsyn till djurartens behov. Djur som tagits om hand får inte lämnas utan skötsel eller överges. Djuren ska få tillräckligt med lämplig föda, dryck och annan behövlig skötsel. Djur som insjuknat ska få ändamålsenlig vård.
  • Det är förbjudet att överanstränga djur, att hålla dem i oskäligt sträng tukt, att dressera dem oskäligt strängt och att behandla dem alltför hårdhänt. Det är förbjudet att binda eller tjudra djur på ett sätt som åsamkar onödigt lidande. Djuren ska ges möjlighet att vila ordentligt och att röra sig.
  • Djur får inte tvångsmatas i gödningssyfte eller för ökande av produktionen.
  • Redskap avsedda för vård, hantering, infångande, transport, bedövning eller avlivning av djur samt anordningar eller ämnen som uppenbart åsamkar ett djur onödig smärta eller plåga får inte tillverkas, importeras, säljas, överlåtas eller användas.
  • Den som påträffar ett husdjur som är sjukt, skadat eller annars i hjälplöst tillstånd - eller något annat djur som omhändertagits av människor - ska själv hjälpa djuret eller göra anmälan därom till djurets ägare eller skötare eller till kommunalveterinären, den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen eller polisen.
  • Kommunen ska se till att det inom dess område ordnas tillfällig skötsel av herrelösa hundar och katter samt motsvarande små sällskaps- och hobbydjur som påträffas och tas om hand.
  • Lagen gäller också skydd av djur vid tidpunkten för avlivning.

Om det finns anledning att misstänka att ett djur sköts, behandlas eller används i strid med djurskyddslagen och övriga djurskyddsbestämmelser, har regionförvaltningsverket, kommunalveterinären, den tjänsteinnehavare som utövar tillsyn över hälsoskyddet i kommunen, polisen och djurskyddsövervakaren rätt att verkställa inspektion.