Hoppa till huvudinnehåll

Bokrecension: Dikter som pendlar mellan fragilitet och friktion

Författaren Jörgen Mattlar.
Jörgen Mattlar är aktuell med sin tredje diktsamling "att vända sig bort". Författaren Jörgen Mattlar. Bild: Johan Wahlgren jörgen mattlar

Vad är det vi sänker ner genom en vak i isen och vad är det vi vänder oss bort ifrån i Jörgen Mattlars diktsamling att vända sig bort?

Inledningsdikten i Jörgen Mattlars nya diktsamling att vända sig bort är stark och laddad:

hon hukar mörkhårig
bland kala björkar
som tusch

hugger kökskniven
i buken om
och om

skriker skriker
springer hare sicksack
svartvitt mellan stammar

Dikten fångar en scen fylld av smärta och lidande med en oklar händelseutveckling – är den mörkhåriga kvinnan haren som springer iväg mellan stammarna, eller ser kvinnan haren sicksacka sig fram mellan björkarna medan hon upprepade gånger hugger sig i buken?

Inledningsdikten är med största sannolikhet en mardröm som diktjaget strax efteråt vaknar upp ur för att tvingas ta itu med dagen och ”arbetsschemats tvång / de tveksamma beslutens börda”.

Dikter i gränszonen mellan det horisontella och det vertikala

Jörgen Mattlars diktsamling är indelad i fem avdelningar som bildar ett slags diktsviter som på olika sätt kretsar kring frågor om dröm och verklighet, liv och död, barndom och vuxenhet, ett nu och ett då, flyktighet och beständighet, minnen och förgätelser.

Tillsammans bildar de olika sviterna en helhet som kunde sammanfattas i ordet ”Livsvärldar” som är titeln på samlingens första diktserie.

Olika världar av liv som dels utgörs av en serie händelser som kopplas till varandra, dels en skiktad erfarenhetshorisont - och på detta sätt rör sig dikterna ständigt i gränszonen mellan det horisontella och det vertikala, det parallella och det pointillistiska.

Avskalade och komprimerade dikter

Jörgen Mattlar är född i Grankulla, men i sin ungdom flyttade han till Stockholm där han under en tid arbetade som båtvarvs- och byggnadsarbetare. Mattlar har också studerat litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och idag jobbar han som universitetslektor vid sitt alma mater.

att vända sig bort är Jörgen Mattlars tredje lyriksamling, och man skulle kunna säga att den tillsammans med Mattlars två tidigare verk mot pol (2004) och någon viskar ditt namn (2011) bildar en helhet där många tematiska trådar, poetiska bilder och symboler återkommer.

Alla tre diktsamlingar är tunna häften på ca 60 sidor och också uppbyggda enligt samma struktur med avgränsade diktsviter som består av täta, avskalade och kraftigt komprimerade dikter.

Jörgen Mattlar är skicklig på att fånga en stämning i sina dikter – här finns en vaghet och en oro som dröjer kvar.

Pärmen till Jörgen Mattlars lyriksamling "att vända sig bort".
Pärmen till Jörgen Mattlars lyriksamling "att vända sig bort". Bild: Förlaget M jörgen mattlar

Utsuddade gränser mellan människa och natur

Dikterna är ofta stadigt förankrade i naturen – skogen, skärgården, havet - men rör sig i utvidgade cirklar över ett vidare område.

För att de avskalade dikterna inte ska bli enkelspåriga eller anemiska krävs att författaren tar fasta på en bild eller en metafor som öppnar upp läsningen för en mångskiftande och berikande tolkning.

Som exempel kan vi ta isen som förekommer både som ett konkret landskap som dikternas vi skrinnar över med långa skär, men också som en bild för allt vi begraver under ett tätt slutande lager av is. Allt det som vi vänder oss bort ifrån - vare sig det är gamla bilbatterier, järnskrot, ”en sargad kropp/kedjad i betong” eller ett antal livslögner.

I diktsamlingen finns också några fina exempel på hur gränsen mellan natur, kultur, och människa suddas ut och flyter samman.

Detta sker till exempel mycket konkret i diktsviten ”Ensligt torp” som å ena sidan skildrar ett gistet hus i sönderfall där syllstockarna bågnar och fönsterbågarna murknar, å andra sidan en gammal försupen man i upplösningstillstånd:

den urinluktande stommen
med murkna sköra ben
och gisten rygg

står medtagen och skev
benen så ynkligt klena
fotvalven fallna

kroppens långsamma adjö
bland tjärblomster
och pelarenar

Jörgen Mattlars diktsamling att vända sig bort är en väl avvägd helhet där de olika delarna resonerar bra tillsammans – här finns såväl fragilitet som friktion, både fröämen och fragment liksom fullt utvecklade tanketrådar där ”skogens bägarlav / sträcker sin kropp / med vita armar” för att spegla sig i den vattenfyllda stjärnhimlen.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje