Hoppa till huvudinnehåll

Birgitta Ulfsson - fatalisten som inte skulle ge ut sina memoarer

Skådespelaren Birgitta Ulfsson
Birgitta "Bisse" Ulfsson i sitt Helsingforshem. Boken om hennes teaterliv utkommer i Finland i mars. Skådespelaren Birgitta Ulfsson Bild: Catariina Salo Birgitta Ulfsson,med och mot min vilja,skådespelare

Det luktar fränt, men nästan behagligt, av thinner och lack i Birgitta Ulfssons trappa i Helsingfors. Hon har rest från sitt hem i Göteborg för att vara med och lansera boken Birgitta Ulfsson - Med och mot min vilja, skriven av Stig Hansén.

Det har gjorts stambyte i huset, något som också framkommer i boken.

Det skulle egentligen inte bli någon bok. Flera förlag har varit på Ulfsson i många års tid - ska du inte skriva dina memoarer? Nej, har hon alltid svarat. Sen blev hon lurad.

Nej till memoarer, ja till samtalsbok

Stig Hansén kontaktade ursprungligen Ulfsson för att göra en intervju till en artikelserie för Folkteaterns räkning i Göteborg. Artikeln blev hemsk omtyckt och Hansén ville göra en uppföljare.

- Bra, sa jag. Dels tyckte jag så om att prata med honom, dels återgav han det jag hade sagt, han lade inte till eller försonade sej med det han inte tyckte om, utan det var jag, säger Ulfsson.

De blev vänner, och ibland hade Hansén en mikrofon med sej när han träffade Ulfsson. För en ny artikel till Folkteaterns webbsida, trodde hon.

“Din skitstövel!”

En dag stod Hansén där med en pappersbunt och sa, läs!

- Din skitstövel! sa jag, för han visste att jag inte vill ge ut någon bok. Jag har inga höga tankar om skådespelares memoarer, så varför skulle mina vara intressantare, säger Ulfsson.

Hon läste ändå, och det hände något.

- Jag märkte att mot min vilja hade jag fått någonting sagt, något som jag ändå ville få sagt. Jag sov några nätter, skrattade och sa att han hade lurat mej. Sedan ringde vi Förlaget och de sa hepp innan de ens läst manuset.

Hon är noga med att påpeka att Birgitta Ulfsson - Med och mot min vilja inte är memoarer, det är en bok om teater, hennes teater, en samtalsbok. Visst finns där en del bakgrund med också.

- Jag har haft ett bra liv, det är inget snack om det. Ett lyckligt liv till och med! säger Ulfsson.

Lyckan ligger mycket i att ha fått jobba med det hon älskar i ett helt liv, att ha haft möjligheten att välja och välja bort. Samtidigt konstaterar Ulfsson att om en har det så, måste en också göra något av det.

Skådespelaren Birgitta Ulfsson
Ingen politisk människa, men Birgitta Ulfsson vill ändå bevara det kapital som hon har i förhållande till sin publik. Skådespelaren Birgitta Ulfsson Bild: Catariina Salo Birgitta Ulfsson,med och mot min vilja,skådespelare

- Jag är uppfostrad med någon form av rättvisepatos, men man ska vara försiktig med ord som “kamp”, det är ett stort och fint ord. Jag är ingen politiskt aktiv människa men jag tror ändå att det syns att jag sysslar i de vattnen. Har man publikens öra - vilket jag i häpnadsväckande stor utsträckning haft - är det ett förtroende man ska bruka.

Ett exempel på ställningstagande som Birgitta Ulfsson gjort, ger hon exempel på i den nyutkomna boken. En slottsbal där hon klädde sej i frackklänning för att visa på ojämställdheter i manliga och kvinnliga skådespelarlöner.

- Varje gång de kom och fotograferade mej sa jag att jag gör det här för att kvinnliga skådespelare ska ha samma lön som männen.

Själv säger Ulfsson att det kändes som ett väldigt litet ställningstagande, men då skrevs det mycket om det.

Utvecklingen går förstås framåt hela tiden, konstaterar Ulfsson, samtidigt som hon brukar skoja om att vi i Finland var de första kvinnorna som fick rösträtt i Europa och vad har vi gjort med det sedan dess?

- När alla ska ha rätt och man vill hämnas den manliga dominansen för alla förorätter någonsin - när det här blir patetiskt i överkant, då blir genusfrågorna fyrkantiga. När man slåss med argument på ett snabbt och oeftertänkt sätt, då blir det lätt överslag. Som om det bara fanns en sanning, och det finns det inte.

Drömmar om resor

Med en pappa som var militär hade den unga Birgitta Ulfsson privilegiet att bo på många ställen i Finland. Hon menar att det är en stor rikedom att få se och känna till sitt eget land. Resorna i världen är ändå något som hon fortfarande kan sörja att aldrig blev av.

- Jag lider av en stor brist på världskunskap, rent geografiskt. Gränserna var stängda så länge och sen blev det familjebildning, barn och teater - en ekvation som blev svår att få ihop, så jag har rest alldeles för lite. Jag kunde ju jobba mindre nu och planera resor, men det kommer alltid något så hemskt intressant som jag inte vill tacka nej till.

Helst skulle hon resa till Italien.

- Det är något slags lyckoslarvigt land! Men vad är det för människa som aldrig varit i Afrika eller Indien, suckar hon, och tillägger att hon trots allt läser mycket om världen, som den litteraturmissbrukare hon är.

Birgitta, Vivica och Tove

I boken som inte är Birgitta Ulfssons memoarer, pratar Ulfsson mycket med författaren Stig Hansén om både Tove Jansson och Vivica Bandler. Båda dessa också nu aktuella, Tove som pjäs på Svenska teatern och Vivica vars 100-årsjubileum firas i år.

- Eftersom jag är så här gammal (88 år, reds.anm.) är jag snart den äldsta som haft med dem att göra, säger Ulfsson som deltagit i både Bandler-seminarier och öppnat Tove Jansson-utställningar.

Ulfsson påpekar igen, som så många gånger tidigare, att utan Vivica Bandler skulle hon inte ha blivit den skådespelare hon är i dag.

- Jag hade redan gjort två barn, flyttat till Vanda och var absolut säker på att jag inte passade för teater. Och jag var inte ens bitter!

Ja, det var tills Vivica Bandler drog in henne i teatervärlden igen. Det blev jobb på Lilla teatern och till slut ett köp av den tillsammans med dåvarande maken Lasse Pöysti. Resten är historia.

- Det var ju helt underbart, alla våra år med Pöysti på Lilla teatern - oj oj oj vilken tid det var! Men det var ju annan annan tid, det fanns inga fria grupper och teaterklimatet var ganska konservativt, säger Ulfsson.

Hon gillar inte att skryta, och samlar inte ens sina egna recensioner, men en sak är hon stolt över, och det är att alltid ha sagt nej till reklam. Det fanns en tid när Ulfsson och Pöysti var väldigt skuldsatta efter köpet av Lilla teatern, som de fick ett brakerbjudande av ett tandkrämsfabrikat som de en kort stund övervägde.

- Vi åkte hem från teatern i vår rostiga bil och så sa vi, “nää-ä, di ska int köpa oss!” och det är vi fortfarande stolta över, både Pöysti och jag. Så man knåpar ihop och en vacker dag har man sina skulder betalda.

Ulfsson poängterar att förtroende är en skör sak, rentav ett kapital. När publiken lyssnar och tror på en ska det förvaltas väl.

Vad vill Brigitta Ulfsson ännu hinna uppleva i livet?

- Jag lever i nuet .. jag är lite fatalist, det händer så mycket hela tiden, men jag måste ju ta slut och jag vet inte i vilken ände jag börjar ruttna, men nu ser jag mycket fram emot en Brecht-pjäs som vi börjar repetera på Folkteatern i Göteborg i höst! Den goda människan i Sezuan kommer ut i nyöversättning och min man och jag har fått två fullständigt ljuvliga roller!

- Annars hoppas jag att jag är frisk och klarar rollen. Jag längtar efter sommaren förstås .. Nä, men man får ju ta det som det kommer. Jag är realist och står med två fötter på jorden!

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje