Hoppa till huvudinnehåll

I USA har nästan alla en bekant som sitter i fängelse – Norden raka motsatsen

Ett taggtrådsstängsel med vassa piggar.
Ett taggtrådsstängsel med vassa piggar. Bild: Yle/John Stark Taggtråd

Fängelsepopulationerna i USA och i Norden är som natt och dag.

USA är extremt med det högsta antalet fångar per invånare i hela världen, 666 fångar per 100 000 invånare, medan länderna i Norden kan stoltsera med de lägsta antalen i världen, mellan 53 och 76. Skillnaden kan förklaras med att populistisk bestraffningspolitik under årtionden fått fotfäste i USA. Ett högt antal fängelsedomar går ändå sällan hand i hand med ett tryggare samhälle.

Diagram som visar mängden fångar per capita i USA och i de nordiska länderna.
Diagram som visar mängden fångar per capita i USA och i de nordiska länderna. Bild: Yle/Julius Uusikylä Diagram,statistik (data),fångvård

Det är svårt att jämföra brott och straff mellan länder eftersom lagar, praxis och rapportering av siffror varierar stort. För att ändå få en generell fingervisning kan man jämföra antalet fängslade per 100 000 invånare under en viss tidpunkt. När vi jämför utvecklingen i de nordiska länderna med USA över tid, talar siffrorna sitt tydliga språk – andelen fångar i USA har ökat explosionsartat sedan 1970-talet.

Tapio Lappi-Seppälä, direktör för Institutet för kriminologi vid Helsingfors universitet, är en av de ledande forskarna då det gäller internationella jämförelser i kriminalpolitik. Han förklarar utvecklingen med sjuttiotalets politiska beslut i USA där man tog en tuffare hållning till brott med det han kallar “två-tre ords kampanjer”.

– War on Drugs, Zero Tolerance, Three Strikes You’re Out (sv. ung. Kriget mot droger, Nolltrolerans, Tre träffar och du åker ut) var kampanjer som ledde till hårdare straff. Landet hade säkerligen problem med brott och det fanns en stark vilja att skärpa straff, men effekten har kanske inte varit den önskade.

Antalet fångar har litet med brottslighet att göra

Man kunde tänka sig att ett ökat antal fängelsedomar är ett resultat av ökad brottslighet i ett land. Det här stämmer ändå inte. Lappi-Seppälä har tagit fram kurvor för att jämföra brott och straff. Grannländerna USA och Kanada, som annars liknar varandra, har vitt skilda siffror över fängelsedomar.

Kurvdiagram över mängden fångar per 100 000 invånare i USA och Kanada de senaste 50 åren.
Kurvdiagram över mängden fångar per 100 000 invånare i USA och Kanada de senaste 50 åren. Bild: Yle/Julius Uusikylä statistik (data)
Kurvdiagram över mängden brott i USA och Kanada de senaste 50 åren.
Kurvdiagram över mängden brott i USA och Kanada de senaste 50 åren. Bild: Yle/Julius Uusikylä statistik (data)

Länder med liknande kultur och förhållanden är jämförbara.

Siffrorna i första kurvan visar fängelsestraffen i länderna. Antalet fängelsedomar skenar iväg i USA på 1970-talet, till skillnad från grannlandet Kanada där siffran hålls jämn. Den andra kurvan visar totala antalet brott i landet under samma period – här följer båda länderna så gott som samma trend trots vitt skilda fängelsesiffror.

Kurvorna antyder alltså att brottsligheten inte minskar med att fler sitter fängslade. Trots att Kanada har en lägre andel fångar per capita än USA, följer brotten en liknande trend i båda länderna.

Samma fenomen ser vi i Norden. Medan Finland fängslade människor i betydligt högre grad för olika brott än övriga Norden i början av sextiotalet, har antalet brott som begåtts samtidigt följt en så gott som likadan trend som de övriga nordiska länderna.

Kurvdiagram över mängden fångar i de nordiska länderna de senaste 50 åren.
Kurvdiagram över mängden fångar i de nordiska länderna de senaste 50 åren. Bild: Yle/Julius Uusikylä statistik (data)
Kurvdiagram av antalet brott i de nordiska länderna de senaste 50 åren.
Kurvdiagram av antalet brott i de nordiska länderna de senaste 50 åren. Bild: Yle/Julius Uusikylä statistik (data)

Fångtalen vittnar om vägen till välfärd

Andelen fångar per invånare nådde en kulmen i USA år 2008, 755 av 100 000. Efter det har siffran sakta sjunkit och ligger i dag på 666. I politiken har man börjat tala om "justice reinvestment” – kampanjer där man uppmärksammat hur dyrt fängelse är jämfört med till exempel brottsförebyggande åtgärder. Samtidigt har flera som fick årtionden långa straff på sjuttiotalet nu avtjänat sina straff. Det kan man läsa mera om i den här artikeln av Washington Post.

Enligt Lappi-Seppälä kan fångtalet visa på hur väl ett välfärdssamhälle fungerar. I Finlands historia följer sjunkande fångtal vägen till välfärd.

Finland var krisdrabbat hela första halvan av 1900-talet: inbördeskrig, nödår och världskrig. Det begicks tidvis fler brott under krisår, till exempel skedde en våg av egendomsbrott efter krigen. Det här reagerade politiker på med de medel som då fanns till hands: strafflagen och fängelse.

År 1950 hade Finland fler fångar per capita än USA, och betydligt fler än i övriga Norden.

När läget normaliserades på 1960-talet, vaknade man upp till att Finland fortfarande hade ett dubbelt större antal fångar per invånare än övriga Norden (se 1960 i grafiken: Finland 154, övriga Norden 44-71). Under 1960-talet började man precis som i övriga Norden även i Finland aktivt sträva efter ett välfärdssamhälle och tillämpa en kriminalpolitik i linje med de andra nordiska länderna. Det ledde till att fångtalet sakta sjönk, för att sedan på 1990-talet ligga på samma nivå som de övriga nordiska länderna.

Det finns också skillnader mellan de nordiska länderna i dag. I Finland är mord och dråp de vanligaste brotten bland de fängslade, medan drogbrott är det största brottet i de övriga nordiska länderna.

På senare år har hela andelen fångar per invånare stigit något i Norge medan Finland och Sverige i dag har det lägsta i Norden.

En korridor i Atticafängelset i USA.
En korridor i Atticafängelset i USA. Bild: Yle/John Stark Attica Correctional Facility,fängelse,korridorer

Hårdare tag ger fler fängslade småbrottslingar

Dokumentären "Vägen tillbaka", som kan ses på Yle Arenan, blottar de stora skillnaderna mellan fångvården i Norge och i USA i dag.

Den amerikanska fångvårdschefen Karianne Wolfer besökte Haldenfängelset i Norge 2016 för att lära sig om de nordiska värderingarna och metoderna som används inom kriminalvården.

Hon imponerades av det liberala sätt som vi i Norden behandlar landets tyngsta brottslingar på. Då Karianne återvände till sitt jobb i North Dakota och berättade om fängelset i Norge fick hon ofta frågan: "om din släkting skulle mördas, skulle du vara glad över att den personen avtjänar sitt straff på det bekväma Haldenfängelset?" Hennes svar: Nej, men vi är en institution som inte ska handla efter känslor.

De som arbetar med fångvård är ändå eniga om att fångvården ska handla om att hjälpa individer att leva som medborgare i samhället efter avtjänat straff och endast till en del om att till exempel hålla farliga individer inlåsta.

Just en slags populism i bestraffningen, där en rättvisekänsla som talar för hårda straff för brottslingar betonas starkt, är ett problem i USA som är svårt att åtgärda, säger Lappi-Seppälä.

– De hårda fängelsestraffen är så gott som inbyggda i det politiska systemet i USA. När guvernörer, sheriffer och åklagare väljs regelbundet genom öppna val, blir det lätt så att den som lovar de högsta straffen blir invald.

I den allmänna debatten argumenterar man för skärpta straff med behovet att straffa grova brott hårdare, men ofta är följden av skärpta straff att de påverkar hela fältet av brott, där majoriteten utgörs av milda massbrott. Det är de här brotten som påverkar fångtalen mest. I USA är det så pass vanligt att man talar om att nästan alla i landet känner någon som sitter inne.

– Människor döms till fängelse på grund av jämförelsevis små saker: det är stölder och droginnehav. På vissa områden i USA sitter nästan en tredjedel av de utsatta grupperna av befolkningen fängslade, och en lika stor andel går arbetslösa, säger Lappi-Seppälä.

Populismen i bestraffningen, tron på att hårdare tag löser de mångfacetterade orsakerna till att människor begår brott, är ändå svår att bekämpa. Bland forskare i kriminalpolitik ser man den nordiska modellen som en förebild. Samtidigt ser man farhågor i att mer populistisk politik även påverkar kriminalvården negativt.

– I det rådande samhällsklimatet tror jag knappast det går att importera humanare modeller till USA, säger Tapio Lappi-Seppälä.

Redaktör: Julius Uusikylä

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle