Hoppa till huvudinnehåll

Tvillingarna har vuxit upp med två mammor

Tvillingarna Mikael och Sofia Morney står brevid varandra och ler brett.
Mikael och Sofia Morney har bara positiva saker att säga om att ha växt upp med två mammor. Tvillingarna Mikael och Sofia Morney står brevid varandra och ler brett. Bild: Yle/Petter Sandelin tvillingar

Den nya äktenskapslagen som tillåter att samkönade par får gifta sig i Finland trädde i kraft 1.3.2017. Men familjer där båda föräldrarna har samma kön är ingen nyhet. Nu börjar barnen i dessa familjer vara så pass gamla att de själva kan berätta om sina uppväxter.

Tvillingarna Sofia och Mikael Morney från Vasa tar ett kort avbrott i sina sportlov för att ta en pratstund med oss. De är glada och nöjda då de gästar studion. Varför inte? Sportlovet pågår ännu i några dagar, om bara några veckor fyller de 17 år och den nya äktenskapslagen har trätt i kraft. De är precis som vilka tonåringar som helst, med ett undantag: De har vuxit upp med två mammor. Hur har det präglat deras liv?

- Jag vet inte om det har präglat, det är ju normalt för mig att jag har två mammor. För andra kan det vara konstigt men för mig har det alltid varit normalt. Den största skillnaden för mig är att jag inte har någon pappa men det känner jag inte heller att jag saknar. Det är nog bara ett normalt liv för mig, konstaterar Sofia.

Tvillingbrodern Mikael delar sin systers känslor.

- På ett sätt är det inte en så stor skillnad. Det finns ju även andra som har två mammor om till exempel pappa har gift om sig. Den enda skillnaden är att vi inte har någon pappa och att mammorna gillar varandra istället, säger Mikael

Det är många som har trott att vår pappa har dött då vi sagt att vi inte har någon pappa.

Under Sofias och Mikaels uppväxt har det längs med åren dykt upp en hel del frågor från vännerna och allmänheten. I lågstadiet började tvillingarna själva ställa frågor om varför de inte har någon pappa. Men det var ingen stor sak för dem, de accepterade det till fullo. Men en hel del märkliga situationer har givetvis dykt upp.

- Det är många som har trott att vår pappa har dött då vi sagt att vi inte har någon pappa. Då reagerar folk ursäktande och säger förlåt om de stigit oss på tårna. Då säger jag bara att jag aldrig ens haft en pappa. Det är lugnt, jag tycker att mitt liv är bra, berättar Sofia.

Diskuterade avsaknaden av pappa med sina mammor

Då någon utomstående undrar hur det egentligen ligger till berättar tvillingarna ofta hela historien från början till slut. Det finns inga små delar. Antingen får du höra hela historien eller så får du inte höra någonting alls.

- Då frågorna om varför jag inte hade någon pappa började dyka upp allt oftare frågade jag min mamma vad jag egentligen ska svara och då berättade hon allt. Då gick jag på tvåan i lågstadiet, minns Mikael.

- Det var i den åldern man började bli nyfiken, säger Sofia.

Tvillingarna tog upp saken till diskussion med sina mammor då de vid ett lämpligt tillfälle var samlade.

- Det jag minns från barndomen var att vi fick ställa en massa frågor om livet och sedan fick vi svar. Våra mammor var väldigt ärliga med oss, minns Sofia.

- Jag minns att vi fick veta något om celler då vi diskuterade vår avsaknad av en pappa. Min hjärna kom fram till att vi var labbgjorda, skrattar Mikael.

Vår generation bryr sig inte om man har två mammor eller två pappor.

- Jag har alltid tänkt att vi är speciella då vi är provrörsbarn, men det finns ju nog andra som också är det. Varje gång jag hör att någon annan också är det så blir jag glad över att jag har något gemensamt med en annan person. Det är alltid roligt att träffa någon som blivit till på samma sätt som vi, skrattar Sofia.

- Vår generation bryr sig inte om man har två mammor eller två pappor eller en mamma och en pappa eller om de är frånskilda. Det är nog personligheten som är det viktiga då man har en kompisrelation, tycker Sofia.

Har tvillingarna känt sig utanför någon gång under sin livstid?

- Jag gillar att vara unik. Och vi är ganska unika. För det första har vi två mammor och för det andra är vi tvillingar. Jag minns en skoluppgift vi fick i högstadiet. Vi skulle skriva en bok om oss själva, lämna in den och sedan få tillbaka den. Det första jag skrev upp i boken var faktapunkter om mig. Där skrev jag att min mamma är gay. Jag visade den åt henne och hon tyckte inte jag skulle skriva det. "Varför int det?" undrade jag, det är ju något som är helt normalt egentligen, eller borde vara det. Hon funderade på det några dagar, kom tillbaka till mig och sa att jag nog fick skriva det i alla fall. Hon var mån om att det skulle kännas bra för mig och att jag inte skulle vara rädd för att bli mobbad för det. För exakt den delen av mitt liv har jag aldrig blivit mobbad, säger Mikael.

- Jag har aldrig blivit utsatt för att jag har två mammor. Jag har aldrig mött några negativa tankar. Om någon inte gillar oss så är det på grund av våra personligheter, konstaterar Sofia.

Den enda negativiteten Mikael stött på var då han tillbringade några månader i USA. Där råkade han berätta åt en religiös kille att han hade två mammor. Det här tolkades av amerikanen som att Mikael också måste vara gay.

- Han tog det lite för långt. I samband med en av klasserna vi hade så skrek han ut det till alla. Min reaktion var: "Wow, skulle inte jag få säga det till de andra?" Det är okej att alla vet, men det beror på hur man säger det. Om man säger det med en negativ ton så låter det mer negativt för dem som får höra det. Ingen tog det negativt där, berättar Mikael.

Ofta hör man i vissa familjer att pappa har en roll medan mamma har en annan. Men i vår familj har båda samma roll.

Tvillingarna vill gärna framhäva alla positiva aspekter med att ha växt upp med två mammor.

- Du har två mammor, du har två stycken som tar hand om dig. Ofta hör man i vissa familjer att pappa har en roll medan mamma har en annan. Men i vår familj har båda samma roll. Det blir ingen uppdelning. Båda sköter om allt och båda kan ta hand om barnen, säger Sofia.

Sofia och Mikael vet inte vem deras pappa är. Han är anonym. De har inte heller något större behov att få reda på vem han är. När de blir 18 år har de rätt att få reda på vem han är. Men i.o.m. en lagändring runt 2000-talet förstördes eventuellt deras papper och de kan hända att de aldrig får veta med deras far är.

- Är det egentligen så viktigt? En fadersroll är en som är närvarande hela tiden. Sådana som har en pappa som aldrig har varit närvarande kanske inte ens vill kalla honom för en pappa heller. Jag har inget behov av att få veta vem han är. Jag tror inte ens att han skulle vilja träffa oss. Han känner inte oss. Det enda vi har gemensamt är typ samma blodgrupp, kanske, säger Sofia.

- Jag skulle snarare kalla honom för en spermadonator än en pappa. Det skulle vara intressant att veta vad jag egentligen skulle ha gemensamt med den här personen. Om jag har levt 17 år utan den här personen så kan jag säkert göra det resten av livet också, säger Mikael.

Vad väcker den nya äktenskapslagen för känslor?

- Då jag fick höra om den började jag fundera att har det inte alltid varit så? Det känns som att de borde ha varit lagligt ganska länge redan i vårt land. Vad är det som har ändrat nu, frågar sig Mikael.

- Jag tycker att det är jättebra. Vi har aldrig levt in en värld där man inte kan gifta sig i Finland. Det har alltid varit okej för alla att vara lesbiska eller homosexuella. Jag har aldrig tänkte på att dessa på riktigt inte kan gifta sig. Men nu då lagförslaget har trätt i kraft känns det bra. Nu får alla som tycker om någon av samma kön chansen att gifta sig precis som ett vanligt heterosexuellt par, säger Sofia.

- För en tid sedan hade vi en debatt i skolan med några politiker. En av dem var emot att homosexuella skulle få adoptera barn. Han var rädd för att barnen skulle bli mobbade i skolan och att föräldrarna inte kan ta hand om barnen. Vi satt i publiken med Sofia och tänkte: " Hallå! Vi sitter här i publiken." Vi sa inget. Vad är det man kan säga åt dem egentligen, undrar Mikael.

- Hela skolan var där, hela högstadiet. Den var en flicka som var väldigt engagerad i att ställa frågor i just det här ämnet så jag kände att hon kan ta den här debatten. Det var väldigt roligt att höra hennes åsikter. Jag satt och tänkte för mig själv: "Yes, you go girl!", minns Sofia.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP