Hoppa till huvudinnehåll

Anne Hietanen: Några anteckningar från en källare och längtan efter en ballong

Hietanen & Henrikson - en bokpodd för alla
Hietanen & Henrikson - en bokpodd för alla Bild: Björn Karlsson ida henrikson

1.

Det är sent på dagen, sent i världen, sent. Tulpanerna är inte bara utblommade, de är redan angripna av mögel. Det som kunde bli bra, blev inte alls eller har redan varit. Ordet melankoli räcker inte för att beskriva stämningen, men kanske i kombination Pantone 448c, färgen som röstats till världens fulaste. Det här är stämningen i Therese Bohmans Aftonland som jag läser sida vid sida med Barbara Lönnqvists översättning av Fjodor Dostojevskijs En underjordisk dagbok (tidigare Anteckningar från källarhålet).

2.

Dostojevskijs böcker är heller inte alltid så glada, de har åtminstone i mitt huvud samma färg och känsla som Aftonland. Det är en mycket trygg och bekant stämning, en mollbetonad, defaitistisk syn på världen som jag iklädde mig tidigt. Kanske jag trodde att jag var bättre än alla andra, jag hade trots min ringa ålder sett och hört allt, jag identifierade mig med källarmannen - det är sant. Glad kan man vara om man är korkad tänkte jag och lät blicken dras till gathörnen. (Ironiskt nog har jag blivit beskylld för att vara något korkad emedan jag alltid ser så glad ut.)

När jag läste Anteckningar från källarhålet som ung var den en stor tröst, jag var tacksam över att upptäcka att jag inte var den enda som är underlig, som har svårt att kombinera vilja och förnuft. (Jag hade svåra ätstörningar, varför kunde jag inte äta och idrotta normalt, jag visste vad som var rätt, men kunde inte.)

3.

Hur skall man alls kunna tala om böcker? En bok läser jag på ett visst sätt på söndag, medan jag skulle läsa den på ett helt annat sätt på torsdag. För att inte tala om att ha en tjugofem år lång paus mellan läsningarna. Då som tonåring tyckte jag att Fjoddes anteckningar var trösterika och lättlästa, nu senare förstår jag i början ingenting och tycker att boken är svår, galen och humoristisk. (Givetvis spelar översättningarna stor roll, men det är en annan mycket större diskussion). Så när man talar om böcker talar man om sig själv, man talar om saker man inte själv har ord för och man avslöjar saker om djupa psykologiska processer enbart till exempel genom att säga att man tyckte att en bok var sorgsen.

4.

Jag vet inte ens om jag vill veta vad det betyder att jag just nu inte kan ta in ångest utifrån, Bohmans Aftonland, ja förstås också Pär Lagerkvists Aftonland, Dostojevskijs flesta karaktärer, nej ni får mig att må alldeles för illa just nu. Men som yngre hade ni gjort mig glad, ja ni gjorde mig glad. Nu just känner jag däremot ett stort sug efter lätthet, efter sockervadd, en gul ballong och våren. Jag som alltid tidigare blivit olycklig av lycka och knoppande blommor.

Så ge mig gärna tips på glada böcker, på lätta böcker som lyfter upp en, som är motsatsen till en gråbrungrön filt av ångest.

I det nyaste avsnittet av Hietanen & Henrikson drömmer vi om akademisk forskning, fascineras av manierismen och funderar på hjärnans förfall vid sidan om Therese Bohmans Aftonland och Fjodor Dostojevskijs En underjordisk dagbok.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje