Hoppa till huvudinnehåll

Fantasier, fylla och hångel: När din tonårsångest blir underhållning

Ankas gamla dagböcker. En sida är uppslagen, där står det: I dag hade vi sexualkunskap. Vi fick kondomer. De gick ut i januari i år ...
Några av skribentens gamla dagböcker. Ankas gamla dagböcker. En sida är uppslagen, där står det: I dag hade vi sexualkunskap. Vi fick kondomer. De gick ut i januari i år ... Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth dagböcker

Vi smygstartar Mortified Finland #finlandssvensk och tar oss tillbaka till en tid när Anka var konstant olyckligt kär, bildade gäng och smygmätte penisar.

”Kära dagbok. Du skulle bara veta vad jag längtar efter honom, jag kan inte tänka på nån annan. HJÄLP!! Jag står inte ut. Jag begår självmord snart, nej inte riktigt, men nästan. Jag undrar om jag ska skriva till en tidning, du vet, t.ex. nån dikt eller nått, och så får vi hoppas att han ser det.”

Det där kan jag (Ann-Catrin "Anka" Granroth) läsa i en av mina gamla dagböcker. Jag uppfattades antagligen som en väldigt glad tjej, och mitt största problem genom hela tonåren var att jag alltid blev kär först efter att killen i fråga gjort slut. Jag minns hur det kändes när jag skrev det där och jag kan tycka synd om mitt tonårsjag, samtidigt som jag nu i vuxen ålder ju vet hur det gick (allt gick bra jag begick inte självmord på grund av att killen i 7C inte tyckte om mig) och därför kan skratta åt det.

Det är i princip det här som Mortified Finland #finlandssvensk går ut på.

- Det är roligt och underhållande att höra personer läsa upp sina gamla dagboksinlägg, säger Tommi Kotkamaa som tillsammans med sin syster Anni nu söker efter personer som är villiga att läsa upp sina innersta tonårstankar framför publik.

Tommi Kotkamaa och Anni Kotkamaa.
Tommi Kotkamaa och Anni Kotkamaa skrattar med, inte åt, de som delar med sig av sina innersta tonårskänslor. Tommi Kotkamaa och Anni Kotkamaa. Bild: YLE / Lucas Dahlström mortfied finland

Hur går det till då? Jo, helt vanliga människor går upp på scen och berättar lite om sina tonår och läser sedan upp gamla dagboksanteckningar, brev eller låttexter. Konceptet kommer från USA och vill du ta en närmare titt kan du se dokumentären Mortified nation.

Själv har jag en hel låda med dagböcker att läsa igenom. Det mesta handlar om killar och det kan ibland kännas frustrerande - man tänkte väl också på andra saker? Men så igen ... logiken fanns kanske inte alltid där:

"Vet du vad? Nästa gång han är full ska jag tala med honom, då ska jag fråga vad Carina sa åt honom på Jakobsdagar, sen skulle jag fråga honom en massa saker, sen skulle jag hoppas att han skulle komma och sitta bredvid mej och tala, efter det skulle vi ... ja ... hångla lite, då skulle det bli likadant som på Jakobsdagar, sen skulle jag i smyg lägga en lapp i hans bakficka där det skulle stå: Det här skulle du aldrig gjort om du var nykter. Hälsn. Anka"

Alltså ... va?

Får hjälp med att välja ut texter

Anni och Tommi har redan ordnat Mortified Finland på finska, och de fick in många bidrag. Som tur är hjälper de till att hitta de texter som passar bäst för uppläsning. Att själv gå igenom hela den där skolådan med dagböcker kan vara svårt, så utomstående ögon behövs.

- Det är fint att se hur publiken kan skratta och identifiera sig med historierna. Publiken är på samma sida som läsaren, så jag tror det är ganska skönt att stå där på scenen och berätta de här historierna, säger Tommi.

Skönt är kanske inte det första ordet vi skulle tänka på. Mer pinsamt kanske?

- Du pratar om ditt favoritämne, det vill säga dig själv, och när folk sedan skrattar med dig så får du nog en kick av det, säger Tommi.

I dagböckerna får vi leva ut

När Tommi och Anni samlade in finska tonårshistorier fick de in många dagboksanteckningar som handlade om kärlek – främst olycklig sådan.

- Man skriver väldigt fritt och då blir det ofta väldigt roligt. Man har en massa ideal om hur kärlek och sex ska vara, säger Tommi.

En dagboksanteckning som handlar om att klä sig sexigt för att visa upp sin fotomodellskropp.
När man är 12 är kanske självförtroendet fortfarande på topp. En dagboksanteckning som handlar om att klä sig sexigt för att visa upp sin fotomodellskropp. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth dagbok

Våra dagböcker kan i vissa skeden av livet vara något av det viktigaste vi har. Vi får skriva av oss och vi kan till och med leva andra liv.

- Vi har haft många läsare som sagt att de egentligen inte haft så intressant liv, men i dagböckerna var de hjältar – allt handlade om dem, säger Anni.

Blir hooked på att vara dramatisk

Anni har själv också skrivit dagbok och där fick hon utlopp för sina tankar.

- Man går igenom känslor och när de kommer första gången är de okända och dramatiska och man blir kanske lite hooked på det. Man vill vara spännande, så dramatiken ger djup i det. Man var upprörd på lärare, föräldrar, syskon och allt möjligt, och det kunde man skriva om utan censur, säger Anni.

- Man känner sig viktig när tankarna är nerskrivna. Dagböckerna ger en känsla av att mina händelser är viktiga, de har betydelse i världen, säger Tommi.

Och ibland kunde man också skriva ner det som gjorde en viktig, till exempel när jag och en kompis skapade ett gäng för att anonymt bråka med stadens hiphop-gäng.

"Kära dagbok. Vårt gäng har fått ett namn. WNH = Want No Hunks. Linda och jag har sprayat det på olika ställen. Vi ska göra en graffittimålning nånstans också."

Det måste ha gått några år

För att det ska bli bra, och inte bara pinsamt, krävs det ett visst avstånd till det du skrivit, men det måste inte ha gått tjugo år sedan du var 15. Deltagarna i Mortified Finland har varit i 20- 30- och 40-års åldern, så det är verkligen en blandad grupp.

- Dagboksinläggen får ändå inte vara för nära de tankegångar du har i dag. Det måste nog ha gått mer än två år sedan du skrev. Idén är ju att ”så här tänkte jag då, men inte nu längre”, säger Tommi.

Som till exempel när man upptäckte det andra könet och jag förundrades över den manliga anatomin:

"Kära dagbok. Jag försökte "mäta" hur lång den var. 13 cm kollade jag sen. Linda säger att Hasses är 17 cm, wow! Big papa!"

Som att läsa om en person som påminner om dig själv

Att läsa igenom sina gamla dagböcker kan vara både ångestfyllt och roligt. Att se det dåliga självförtroendet kombineras med ett enormt stort bekräftelsebehov gör att du vill resa tillbaka i tiden och skaka om ditt gamla jag.

"Kära dagbok. Igår sa han att han inte har nåt personligt emot mig, men att jag ser för ung ut. Det betyder nog att jag ej har så stora "former", och att jag har tandställning. Han sa ej det men ville nog inte säga det heller. I LOVE HIM! Jag kan inte rå för det."

Du kastas tillbaka till en tid när mycket var svårt samtidigt som du hade hela världen att upptäcka. Själv hade jag svårt att somna efter att jag läst igenom mina dagböcker och hela natten drömde jag om allt det jag hade läst. Gamla minnen kom upp och jag fick också läsa om händelser jag inte längre kom ihåg.

- Det är som att läsa om en person som är väldigt lika en själv. Det är långt borta men man vet exakt vad den där personen går igenom, säger Anni.

Man kan också förundras över hur lättroad man varit. Nu krävs det nog mer för att en utekväll ska ha varit "rätt så kul".

"Kära dagbok. Det var ”rätt så kul” på vappen. Jag sov bort ungefär halva kvällen. Jag och Linda pissa på en öppen gräsplan, det var skitkul."

De flesta som får lyssna på andras dagboksanteckningar kan också känna igen sig. Man vet hur det känns att stirra på någon, att vara kär i någon eller dricka alkohol för första gången.

- Ingen skrattar åt en utan alla skrattar med en, för man vet exakt hur det känns, säger Anni.

Ett dagboksinlägg där halvan sidan är fylld av namnet NIKO.
Det var passion hela vägen. Ett dagboksinlägg där halvan sidan är fylld av namnet NIKO. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth Dagbok

Här under kan du höra Tommi läsa upp dagboksanteckningar av Heidi, 13 år, som skriver om när läkaren hittade en knöl i hennes bröst. Texten är översatt från finska till svenska.

Blev du intresserad? Här kan du läsa mer om evenemanget som hålls på Apolloscenen i Helsingfors i maj. Ifall du vill vara en av dem som uppträder kan du skicka in en ansökan till anni.kotkamaa@suomenkomediateatteri.fi senast den 31.3.2017.

P.S En del av namnen i dagboksinläggen är fingerade. D.S

Nyligen publicerat - X3M