Hoppa till huvudinnehåll

Regeringens tuffa tag i vårdreformen får tummen ner från fältet

En reform av vården är kanske nödvändig, men måste reformen ske på det här sättet? Den frågan ställer sig Sture och Anna-Lisa Häggblom i Nämpnäs, Närpes. De tycker att regeringen kört en allt för hård linje.

Sture och Anna-Lisa är pensionärer sedan ungefär 10 år tillbaka. De följer med reformarbetet via medier och via den pensionärsförening Sture är aktiv i. Han ifrågasätter om reformen verkligen kan ge de inbesparingar regeringen är ute efter och samtidigt erbjuda god vård åt alla finländare oberoende av språk och bostadsort.

- Det här är nog en utmaning. Jag är rädd att det bli ett demokratiunderskott och ett minus i jämlikhet. Och frågan är hur man ska få det att gå ihop med ett sparkrav, säger Sture.

Tuff partipolitik

Sture Häggblom anser att en så här stor reform borde förankras med individ, samhälle och kommun.

- Tidigare har vi haft en viss konsensus i vårt land mellan partier och mellan regering och riksdag. Man har velat att alla ska vara med. Men nu är det en rå och tuff partipolitik som gäller och regeringen kör sitt eget race, säger Sture.

Anna-Greta Olsio har jobbat hela sitt verksamma liv inom vården i Närpes och också varit sjukvårdspolitiker. Nu är hon sedan 9 år tillbaka pensionär.

- Tanken på en mer jämlik vård för alla är ju fin. Men jag tror att det är svårt att uppnå. Det är många faktorer som styr, till exempel om vi bor på landsbygden eller i en stad, säger Anna-Greta.

Att effektivera och spara inom vården är något som Anna-Greta inte är främmande för. Hon jobbade länge som ledande sköterska och då handlade det också om att effektivera. Ett sätt var att satsa på hälsofrämjande arbete.

- En annan sak som vi började jobba med redan år 1999 i Närpes var en fungerande vårdtrappa, alltså att patienten ska få vård på rätt ställe. Det här visade sig ge vissa inbesparingar, säger Anna-Greta.

Det finns gott i vårdreformen

Vårdreformen kommer att innebära större valfrihet och det är Anna-Greta positivt inställd till.

- Valfrihet har egentligen funnits i begränsad form sedan år 2014 och valfrihet är nog bra. Jag ser det också som en möjlighet att vi får flera vårdproducenter och att det på sikt kan förbättra sysselsättningen, säger Anna-Greta.

Men centraliseringen ser hon inget gott i.

- Det talas så fint om att kommuninvånarna ska få vara delaktiga. Men jag vet från andra sektorer där man centraliserat, där kommer den enskilda människan i andra hand. Det är bara strukturer som styr. Och jag tycker det är fel att rikta in sig på strukturerna. Man borde hellre se på innehållet i själva vården, säger Anna-Greta.

Hur tänker ni kring språk och vård?

- Jag tror att svenskan kommer att hamna i kläm. Som regeringen håller på kör de över svenskan, säger Anna-Lisa Häggblom.

Hon får medhåll av Sture som konstaterar att det finns människor som inte klarar sig på finska.

- Nog är det ju hopplöst om man inte förstår vad som sägs då man behöver vård. Tänk att inte veta till exempel vad som ska göras eller vilka mediciner man ska få. Vi har en lagstiftning som säger att vi är berättigade till vård på vårt modersmål. Men som utvecklingen varit så ser det inte särskilt positivt ut för svenskan, säger Sture.

Vilket skolvitsor får regeringen för hur de skött vårdreformen?

- Jaa, det är inte högt. Om vi har en skala från fyra till tio som vi hade i skolan så får de fem, säger Anna-Lisa.

- De får sex. Det här är ett politiskt spel på hög nivå, säger Anna-Greta.

Hur vill du att sjuk- och hälsovården i Närpes ska fungera om cirka 10 år?

- Jag vill ha tillgång till en fungerande närservice som kan erbjuda både primär- och socialvård åt mig enligt de behov jag har. Och jag vill kunna ta personlig kontakt med min läkare och min sköterska, så att jag inte enbart måste förlita mig på den digitala kontakten till ett affärsverks webbplats, säger Anna-Greta Olsio.

Anna-Lisa och Sture Häggblom hoppas att vården i framtiden ska vara lika bra som den är i dag.

Sture Häggblom tränar på gym
Sture Häggblom tränar på gym Bild: Yle/Louise Bergman Häggblom,sture häggblom

- Man ska ju inte vara pessimist, men nog känns det som att vi kan bli utelämnade åt oss själva. Anna-Lisa och jag är ju ännu relativt unga pensionärer och har inga större bekymmer. Men vad händer den dag vi behöver vård dygnet rung? Nog blir man lite ororlig över hur det ska gå, hur man kommer att prioriteras som åldring, säger Sture Häggblom.

- Vi får väl helt enkelt ta en dag i sänder, säger Anna-Lisa Häggblom.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes