Hoppa till huvudinnehåll

Vem röstar rätt - och vem avgör det?

Demonstranter på ett valmöte för Donald Trump i Chocago, Illinois.
Vi är många som har en åsikt om vad den rätta vägen är i politiken Demonstranter på ett valmöte för Donald Trump i Chocago, Illinois. Bild: EPA/TANNEN MAURY Donald Trump,folkmassa,presidentval,publik

Med alla val överallt, både i Finland och i Europa, och i efterdyningarna av det amerikanska presidentvalet, så är väljarna i fokus.

Alla vill ju att resultatet ska vara "rätt", det vill säga att det ska gå så som man själv önskar. Och alla tycker naturligtvis inte lika.

Det här leder ju ofrånkomligen till diskussioner om vad som är rätt eller fel röstat, och vad det är som leder fram till det resultatet.

Folks förmåga att välja ”rätt” är en sak som konstant ifrågasätts. Allt från vilken film man tycker om till vilken artist man röstade fram som årets Eurovisionsbidrag.

Och så är även fallet när det gäller politiska val.

Både i vardagen och inom statsvetenskaplig forskning är man intresserad av att prata om väljarbeteende och väljarkvalitet.

Men vad är det som driver folk när de tar ställning och röstar på ett visst sätt?

Drömmen om den ideala väljaren

Lauri Rapeli, docent i statskunskap vid Åbo Universitet och med lång expertis inom området väljarebeteende, tror att den perfekta väljaren är svår att hitta:

- Om du letar efter en idealmedborgare som tar reda på saker och på basis av det bestämmer vem man ska rösta på, så det tror jag inte är särskilt vanligt. Det finns också, men i regel är det nog snarare känslorna än förnuftet som bestämmer hur man gör.

Lauri Rapeli säger att känslor styr mera än rationella val Bild: YLE/Nina Bergman lauri rapeli

Även grupper du rör dig i påverkar, naturligtvis, även om den klassiska partitillhörigheten inte spelar lika stor roll i dag. Vänner, kollegor, olika kretsar på internet kommer att rucka på dina ideal och få dig att omvärdera kunskaper.

...i regel är det nog snarare känslorna än förnuftet som bestämmer hur man gör. - Lauri Rapeli

De flesta av oss har lättare att rösta på känsla, i synnerhet i val som berör personligen, till exempel i kommunalval där man kanske känner personer som kandiderar för olika poster. Ju mera opersonligt det är, desto större är chansen att man röstar på sakfrågor.

- I grova drag skulle jag gissa att det kan vara så, säger Rapeli. Vi vet ju att valdeltagandet i till exempel EU-val är lågt, vilket innebär att de som orkar rösta i det valet är de som intresserar sig för politik. Och det är också de som är bäst på att göra kopplingen mellan egna preferenser och kandidat. Det finns en hel del forskning som säger att det just är de här människorna som, så att säga, röstar ”rätt”.

Det kan alltså finnas antydningar om att ju längre ifrån makten vi röstar om finns, desto mera insatta är vi i de frågor som ska behandlas. Men vi är färre som intresserar oss till den grad att vi sätter oss in i frågorna.

Uteslutande demokrati

Medan det på sätt och vis kan vara mera optimalt med färre men välunderbyggda åsikter, så uppstår ett demokratiskt problem.

- Ett viktigt perspektiv här är att det blir ett väldigt ojämlikt samhälle om bara en del röstar, säger Rapeli. Vi vet att de samhällsklasser som inte är särskilt aktiva när det gäller valdeltagande också ofta drabbas av politiska beslut. Den politiska processen representerar bättre de som röstar. Jag skulle inte rekommendera ett system där bara de som kan mest får höras.

Europaparlamentets plenisal i Strasbourg
Finns det fördelar med att ha makten på avstånd? Europaparlamentets plenisal i Strasbourg Bild: Bild: Europaparlamentet - Audiovisuella enheten Europeiska unionen,Europaparlamentet,interiörer,sal,eu-parlamentariker

Men oavsett om det är det demokratiskt rätta att göra eller inte, så hindrar det inte människor från att med jämna mellanrum beskylla en viss väljargrupp för ren och skär dumhet.

I synnerhet efter val där en grupp känner att en annan grupp valt ett parti eller kandidater som man anser representerar en helt motsatt åsikt.

Vem ska få rösta egentligen?

Men vilka åtgärder som borde tas är inte självklart. Skulle ett väljartest, ett slags körkort för att få rösta vara ett alternativ?

Lauri Rapeli är skeptisk till det alternativet.

- Det finns förstås alltid det argumentet, säger Rapeli, och det baserar sig ofta på tanken att eftersom alla har rätt att delta i beslutsfattandet i en demokrati så har vi rätt att kräva någonting av varandra. Men det är en knepig fråga. Ingen kan säga vad man sist och slutligen borde veta. Och vem ska administrera det testet och bestämma vilka frågor som är relevanta?

Man når ingen objektiv sanning den vägen, menar Rapeli. Och han tror att risken för att de som redan är ointresserade ska hamna ännu mera utanför, ökar.

Vem avgör vad som krävs för att vara en röstningsberättigad medborgare? prov

Så, om kunskapstest är kniviga i praktiken och demokratin åtminstone till en del kräver att man åsidosätter effektiva väljare om det innebär att majoriteten utelämnas så kvarstår frågan: vad kan man göra istället?

Grundutbildning i samhällets funktioner

Även om man inte kan öka kunskaperna i sakfrågor på det här sättet, kan kanske en ökad förståelse för hur samhället fungerar ge mera intresse i att delta. Rapeli menar att ett sätt att öka folks engagemang är att sätta in undervisning i samhällslära i ett tidigt skede, och för alla.

- Väljer du yrkesskola istället för gymnasium så får du ingen samhällslära alls efter att du fyllt 15. Om du väljer gymnasiet måste du ta åtminstone några kurser. Så vi sätter folk i ganska olika situationer när det gäller politiskt medborgarskap. Och det är i ett sådant skede i livet när det är ganska avgörande för hurdana mönster man utvecklar när det gäller politiskt beteende.

Precis de samhällsklasser som är passivast när det gäller valdeltagande är de som får minst undervisning i samhällslära, och det är ingen slump, tror Rapeli.

Är kunskap allt?

Diskussionen om en god väljare förutsätter på ett eller annat sätt att det borde finnas grundkunskaper som väljare ska ha. Och att det finns "mera vettiga" väljare än andra.

Men frågan är om det ens finns något sådant som en insatt väljare.

Det finns forskning inom psykologin som menar att vi egentligen inte alls är bra på att avgöra hur lämpliga andra är, eller hur lämpliga vi själva är.

Du är inte så smart som du tror

Finns det något sådant som en rationell väljare – egentligen?

Dunning-Kruger-effekten är en term inom psykologin som förklarar människors oförmåga att se oförmåga i sig själv och andra. Vi är med andra ord inte så smarta som vi tror att vi är, och vi är dåliga på att avgöra hur smarta andra är.

En bit av hjärna.
Din hjärna motarbetar din självbild, utan att du märker det En bit av hjärna. Bild: EPA/BERND WUESTNECK hjärna

Och bland de saker det här fenomenet påverkar, är våra politiska bedömningar och hur vi röstar.

David Dunning - professor i psykologi vid universitetet i Michigan, USA - är en av forskarna bakom Dunning-Kruger-effekten.

- I USA, förklarar Dunning, är många väljare så kallade "low info voters", alltså folk som har mycket lite information om vad som egentligen pågår i samhället. Men de tror att de vet i mycket högre grad, dels på grund av Dunning-Kruger-effekten och dels på grund av mängden desinformation.

I mätningar som gjorts skulle 10% av den amerikanska befolkningen skulle ändra sin röst om de visste vad kandidaten står för i ett givet val, säger Dunning.

Foto på David Dunning
David Dunning ser misstron mot fakta som ett stort problem Foto på David Dunning Bild: David Dunning /Yle David Dunning

Dunning ekar också Lauri Rapelis tankar om att det finns betydligt färre rationella röstare än vad man kan tro. De flesta röstar enligt grupp och känsla, precis som i Finland.

Kollektivets intelligens

Grupptryck brukar sällan ses som en bra sak. Men grupper består ju av flera röster som kan samarbeta, kan man då tänka sig att det balansera upp en del av Dunning-Kruger-effekten?

Enligt vissa tankeskolor sägs det att varje individ i sig kan ha förstått vissa saker rätt men ha en massa fel information, men att de här slätas ut av kollektivets, gruppens, kunskaper. Det här kan fungera för grundläggande kunskaper om hur samhället är uppbyggt, till exempel, men när det gäller sakfrågorna tenderar det ändå vara så att gruppen ändå inte riktigt vet hur saker ligger till.

The Sun: Drottningen stöder Brexit
Det är svårt att veta vad man ska veta The Sun: Drottningen stöder Brexit Bild: EPA/ANDY RAIN The Sun,tidningar,drottning elisabeth,Brexit,journalistik

Och okunskapen kan i vissa fall även grunda sig i var man står på den politiska skalan, trots att hårda fakta kolliderar med ens uppfattning.

- Republikanska väljare tror att börsen gick ner under Obamaadministrationen medan den de facto gick upp ,medan demokrater tror att fattigdomen sjönk under Obamas ledning, medan den egentligen ökade och först nu har sjunkit till samma nivå som den var innan hans tid i Vita Huset.

Det första steget till någon slags rationalitet vore att komma överens om det som är ren och skär fakta, tycker Dunning.

Är demokrati dömt att misslyckas?

Vår oförmåga att förstå att vi inte förstår allt och inte har all kunskap kan verka skrämmande med tanke på att det är vi som utgör samhället. Det verkar som att tanken på en rationell väljare är mera utopi än något annat.

Vi är bra på att välja bort de riktigt usla valen, men vi känner inte igen de riktigt bra alternativen heller. - David Dunning

- Folk är bara folk, och det är orimligt att sätta sig in i allt, menar Dunning. Det är därför vi väljer ledare.

Så vad får det för effekter på demokratin som samhällsform? Om vi ändå bara baserar våra val på bristfällig kunskap och antaganden om vad vi vet. Är det kört?

David Dunning är försiktigt optimistisk i den här frågan.

- Demokratin är ett grovt instrument. Vi är bra på att välja bort de riktigt usla valen, men vi känner inte heller igen de riktigt bra alternativen heller.

Vår kollektiva kunskap agerar som ett slags kontrollinstrument i en demokrati och genererar ett slags lagom utslag i de flesta fall. Det är lite som med vår biologiska uppbyggnad och minneskapacitet – det är bra nog för att hålla oss vid liv, men inte mycket mera.

Dina idéer är inte de enda eller de bästa

Så allt detta kan låta hopplöst, men är vi dömda till att vara dumma? Vad kan vi göra för att motarbeta vår egen blindhet?

- Sättet att bemöta Dunning-Kruger-effekten är att utmana det egna kunnandet och våra förutfattade meningar med överraskande fakta. Fakta som strider emot det vi tror oss veta, saker som kanske strider mot våra värderingar eller uppfattningar om hur vi tycker att världen borde vara.

kvinna i konditionssal ser sin muskulösa kropp i spegeln
Att utmana dina egna föreställningar om världen är som att styrketräna hjärnan kvinna i konditionssal ser sin muskulösa kropp i spegeln Bild: Pixabay familjeliv,styrketräning,motionssalar,kroppen (levande)

Vi måste tvinga oss att söka ny kunskap, eller uppdatera den vi har. Och medan det kan kännas tungt att ständigt rucka på sin världsbild, så är det effektivaste sättet att inte fastna i Dunning-Kruger-effektens fälla.

Jämför dig med andra och bli bättre

Du kan söka information själv, vilket är extra svårt nu när informationsmängden är så enorm och mängden felaktig eller rentav falsk fakta florerar. Men det kan även löna sig att ta hjälp.

- Det bästa sättet att utmana de egna fördomar är att ställa dem mot andras kunskaper, säger Dunning, och för det krävs det att du söker upp andra som gör det du gör och ser vad de gör annorlunda, eller bättre eller sämre. Du jämför dig för att så att säga suga åt dig deras kunskaper och därigenom bygga upp dig själv.

Eftersom Dunning-Krugereffekten är som starkast inom oss själva så gäller inte alls devisen att du inte ska jämföra dig med andra. Tvärtom!

I vår idealvärld är alla våra beslut genomtänkta och baserade på extensiv kunskap, och alla andra borde tycka att vårt sätt att se på samhället är det bästa. Åtminstone borde de rätta sig efter det, även om de inte håller med.

Men så fungerar det alltså inte. Vi röstar ofta baserat på känslor, på grupptillhörigheter, på tankar om vilka vi tror att vi är och vill vara. Kunskapen vi tror att vi har kanske inte finns där.

Så, när vi funderar på hur vi ska ställa oss till olika valfrågor eller kandidater i nästa val, eller hur vi känner inför andras val så kan det vara värt att pausa och fundera en gång till. Har vi koll, på riktigt?

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle