Hoppa till huvudinnehåll

Språkkolumnen: Kejsarens nya språkkläder

Porträttbild på Minna Levälahti.
Minna Levälahti jobbar som mediespråkvårdare på bland annat Svenska Yle Porträttbild på Minna Levälahti. minna levälahti

Till synes lättförståeliga ord kan ha en annan innebörd än du tror. Språkvårdaren Minna Levälahti uppmanar journalisterna att avslöja både det enkla och det komplicerade maktspråket.

Ni minns säkert pojken som med barnslig ärlighet avslöjade att kejsaren var naken. Jag tror inte att jag är den enda som tänkt att jag vill vara pojken och inte folket i H C Andersens saga, men att jag inte vet om jag vågar.

När jag gick i skolan var det ingen som uppmuntrade mig att ifrågasätta något. Det lärde jag mig först på universitetet, av mina utländska lektorer. Min lillasyster, som gav ut sin första tidning när hon var tio år, har däremot aldrig varit rädd för att ställa obekväma frågor. Därför har jag tänkt att en av journalisternas viktigaste egenskaper är viljan att ställa frågor, följdfrågor och ännu fler frågor.

En journalist ska inte låta den intervjuade gömma sig bakom fina ord. Det är snarare så att journalisten ska avslöja om det finns någon substans bakom de vackra språkkläderna – och i så fall vilken substans.

Politiska favoritord måste förklaras

När till exempel politiker, tjänstemän, ekonomer och religiösa ledare använder ord som är svåra att förstå är det sannolikt inte vi andra som är trögtänkta. Journalisten ska då fungera som representant för oss vanliga människor och inte som en informatör som förmedlar det den intervjuade säger.

Stora reformer som påverkar oss vanliga människor står för dörren och kommunalvalskampanjerna är i full gång. Just nu är det extra viktigt att veta vad incitament, delaktighet, tillväxtpotential, effektivisering, synergieffekt och kvalitetsarbete faktiskt innebär.

I en demokrati har medborgarna rätt att få begriplig information om beslut som rör dem. Människor med makt har inte alltid förmågan att uttrycka sig begripligt, och då behövs det ifrågasättande journalister.

Enkla ord kan vara komplicerade

Jag säger inte att man bara måste använda enkla ord, men man måste kunna förklara vad man menar med de svårbegripliga, abstrakta orden. I synnerhet om man är i en maktposition.

Å andra sidan kan vi också se exempel på politiker som har många anhängare bland vanligt folk delvis tack vare sitt enkla språk. Så nu gäller det även att se bakom de enkla orden. Det positiva ordet spara, vad innebär det om det är en företagsledare eller statsminister som säger det? Är ”flyktingströmmar som vällde in” verkligen den bästa formuleringen för att beskriva att det kom många flyktingar till Europa under en kort tid? Vad ligger bakom till synes självklara sanningar formulerade med enkla ord?

Ett annat problem är de finska förkortningar som sprids till svenskan och egentligen är fullständigt obegripliga för en som inte kan finska. Sote och sotereformen hör jag fortfarande titt som tätt. Det är kort och behändigt, alla använder det, har jag fått höra. Ja, kanske det, om man är insatt i frågorna och följer debatten på finska. Men sote är en finsk förkortning, som för övrigt inte heller rekommenderas av de finska språkvårdarna. Och vi har ett alldeles utomordentligt bra ord för det på svenska: vårdreformen.

Incitament betyder förresten omständighet som stimulerar till viss verksamhet, enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien. Det gör oss kanske inte så mycket klokare om vi inte får svar på frågan om vilka omständigheter som stimulerar vilka verksamheter.

Språkkolumnen skrivs turvis av mediespråkvårdarna Minna Levälahti och Charlotta Svenskberg vid Svensk presstjänst. Den publiceras andra tisdagen varje månad under 2017 på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna. Föreningen Svensk presstjänst har två mediespråkvårdare som jobbar för KSF Media, HSS Media, Svenska Yle och Nyhetsbyrån FNB. De publicerar också språkråd på sajten Mediespråk.fi.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje