Hoppa till huvudinnehåll

Ann-Mari önskar pianomusik i de handskrivna breven

Ann-Mari Skogberg
Ann-Mari Skogberg Bild: Yle/Camilla Kivivuori ann-mari skogberg,tongåvan

Uppe på backen i den norra ändan av Linnankoskigatan i Borgå bor Ann-Mari Skogberg i en hemtrevlig lägenhet. Det är här som de handskrivna breven till Tongåvan blir till.

Ann-Mari har alltid tyckt om att skriva och har fortfarande många brevvänner bland annat i Pyttis, där hon har bott i drygt 50 år, men breven går också till andra håll i Finland och också utomlands. För henne känns det självklart att Tongåvan också ska få brev nu och då.

Barnavårdaren blev förskollärare

Hela hennes arbetsverksamma liv har hon jobbat med barn. Både med det friska och med det sjuka barnet, som hon själv uttrycker det. Efter att hon studerat till barnavårdare jobbade hon på dagis och i barnträdgård i Lovisa. Sedan blev det Kotka sjukhus, där hon jobbade i sju års tid och skötte om sjuka barn.

Efter det blev det Pyttis svenska skola där Ann-Mari efter lite omskolning fick börja jobba med förskolan.

I vardagsrummet i Borgålägenheten står ett blankt och fint piano och det har hon fått av sin man Paul-Erik.

- Jag är ju inte nån Izumi Tateno men min man tyckte att jag behövde ett paino för att kunna spela med barnen i förskolan i Pyttis.

Julafton då barn, barnbarn eller barnbarnsbarn hälsar på

Ann-Mari och hennes man Paul-Erik fick tre barn: Marika, Camilla och Joakim. De tre barnen har alla sina familjer och finns utspridda runt Nyland: Joakim i Kyrkslätt, Camilla i Helsingfors och Marika i Kalkstrand, Sibbo. Ann-Mari har redan hunnit få åtta barnbarn och två barnbarnsbarn. De två sistnämnda bor i Borgå och Ann-Mari träffar dem rätt ofta.

Ann-Mari och hennes man bodde över 50 år i Pyttis och därifrån kom breven till Tongåvan i många år. För några år sedan flyttade de till Borgå då Paul-Erik blev sjuk.

- Barnen tyckte att de ville ha oss närmare då, berättar Ann-Mari.

Hon blev tyvärr änka får något år sedan och lever nu för sina barn och barnbarn och barnbarnsbarn och blir alltid lika glad då någon av dem ringer på dörren och hälsar på.

- Det känns som julen varje gång någon av dem kommer.

gamla stan i borgå
Gamla stan i Borgå gamla stan i borgå Bild: Yle/Stefan Härus borgå,gamla stan,gamla stan i borgå,gata,gränd,hus,trähus,östnyland

Barnbarnsflickorna tycker om att gå till gamla stan i Borgå och någon av småttingarna tycker om att åka för att simma antingen till simhallen eller sandgropen, som finns en bit utanför Borgå centrum. Eller så sitter de hemma hos farmor/mormor och bara pratar.

Ann-Mari älskar pianomusik

Oftast då hon önskar någon musik i Tongåvan handlar det om pianomusik. Ett stycke hon gärna vill höra är Granen av Jean Sibelius. Det finns en anledning till det: dottern Camillas äldsta son Erik spelar många olika instrument och hos mormor och morfar spelade han ofta just det här musikstycket då han var yngre. En jul fick de i julklapp en cd-skiva där Erik hade bandat in just Granen.

- Den plockar jag fram nu och då och lyssnar på. Det är ett så oändligt vackert stycke, säger Ann-Mari.

Andra artister hon tycker mycket om är Edith Piaf - som är kära minnen från ungdomstiden, och Andrea Bocceli som sjunger så fint.

- Sång och musik står mitt hjärta nära och jag lyssnar mycket på musik här hemma. Dessutom sjunger jag med i pensionärskören här i stan.

Läs också

Nyligen publicerat - Vega

  • Solbadare på simstranden i Uittamo.

    Vegatoppen går på semester.

    Erik-André Hvidsten etta då Vegatoppen tar sommarpaus.

    Erik-André Hvidsten är ny etta på Vegatoppen. Programmet tar en sommarpaus men är tillbaka i september.

  • Författaren Malin Kivelä.

    Bärtils bokklubb: Malin Kivelä vill trotsa och trösta

    I sina texter för barn går Malin Kivelä ofta motströms.

    Malin Kivelä skriver ofta på trots och mot gängse uppfattningar, vare sig det gäller relationer eller hälsohets. Hennes böcker utmanar och uppmuntrar föräldrar och barn.

  • Operhuset i Sydney sett från havet om kvällen.

    Operahuset i Sydney: En opera ur verkliga livet

    Tacka Eero Saarinen för att det står där i Sydneys hamn.

    Storyn om hur Sydney, och världen, kom att få ett av sina allra mest kännspaka landmärken, är som direkt ur en opera. Maktspel, svek, sårad stolthet och smällande dörrar. Och utan en viss Eero Saarinen skulle det kanske aldrig ha byggts.

  • Abstrakt bild av konstnären Anna-Sofia Nylund

    Essä: Den farliga stolta antirasismen

    En text om vit yttrandefrihet som ett hot mot icke-vita.

    Det största problemet med rasism är den tysta vita majoriteten. Ungefär så hävdar författaren James Baldwin, en av postkolonialismens mest ikoniska tänkare. Jag skulle hävda att en vit majoritet som består av stolta icke-rasister kan bli ett lika stort problem, skriver Adrian Perera.

  • Asta Pellinen-Wannberg.

    Asta fick sin egen asteroid

    Möt den sverigefinländska astronomen med en egen asteroid.

    Näst efter ett Nobelpris är till exempel en elementarpartikel, en skalbaggsart eller en asteroid som uppkallas efter en, kanske den största ära som någon inom naturvetenskapen kan få. Sverigefinländska Asta Pellinen hör sedan helt nyligen till den här utvalda skaran. Hon har numera sin egen asteroid.

  • Barn och vuxen hand i hand.

    Skolstart - även för föräldrarna

    Föräldrarnas insats i skolan uppmärksammas allt mer.

    I maj besöker kommande förstaklassisterna på många håll sina nya skolor och spänningen inför skolstarten i augusti börjar byggas upp. Men det är inte bara barnen som kommer att sitta på skolbänken. Föräldrarna finns mentalt bredvid dem. Den största betydelsen för barnens skolgång är faktiskt just föräldrarna, konstaterar Micaela Romantschuk på förbundet Hem och skola.