Hoppa till huvudinnehåll

Storebror i Kurikka och lillebror i Aten

"Vi är lyckliga över att få återförenas i Finland"

Det här är en ovanlig flyktinghistoria. Samtidigt som de flesta afghaner får negativa asylbeslut tar Finland emot en fjortonårig föräldralös afghansk pojke från Grekland.

I en park i centrala Aten sitter fjortonåriga Jawed på en bänk. Han håller på att spricka av lycka. Hans ansikte är ett enda leende.

Några tusentals kilometer norrut, ute på landsbygden i finska Österbotten, finns ett liknande leende. Det tillhör artonåriga Alijan som bär in ved för att värma bastun.

Jawed och Alijan är bröder. Den ena befinner sig i Aten och den andra i Kurikka. Nu har den finska staten gett dem grönt ljus för återförening. Efter över ett och halvt år ska de få vara tillsammans igen, om allt bara går vägen.

Fjortonåriga lillebror Jawed på Victoriatorget i centrala Aten. Hit brukar han komma med sina kompisar för att fördriva tiden.

Drömmen om Finland

Svenska Yle har träffat fjortonåriga Jawed en gång tidigare, för tre månader sedan. Då var det kallt och mörkt och Jawed satt på samma parkbänk full av oro och ångest.

Drogmissbruk och prostitution är vanligt i centrala Aten. När vi frågade Jawed om farorna för de ensamkommande flyktingbarnen i parken så berättade han att han vet flyktingpojkar som tvingas sälja sig för att överleva.

- De är så äckliga de där gamla gubbarna som kommer hit och tar med sig unga pojkar, bara fjorton år gamla, sa Jawed och berättade att pojkarna gör det för pengar. De tjänar runt 20 euro.

Jawed har inte själv tvingats prostituera sig. Han har det förhållandevis bra i Aten. Han bor på ett skyddshem för minderåriga. Ändå drömmer han om ett liv nära sin bror. Hans enda släkting i Europa.

Jawed visar en video på sin bror Alijan som åker skridskor utanför järnvägsstationen i Helsingfors.


Jawed brukar komma till Victoriatorget med sina kompisar om kvällarna för att fördriva tiden.

Då vi träffade honom för tre månader sedan visade han en video på sin telefon där brodern åker skridskor på järnvägstorget i Helsingfors.

Jag sade “yes, yes, yes” när jag hörde att Finland tar emot mig

- Om de inte låter mig komma till Finland så far jag i smyg, med hjälp av smugglare, sade Jawed då.

Men bara två månader senare kom det lyckliga beskedet att Finland tar emot honom. Dublinförordningen fastställer att nära familjemedlemmars asylansökningar ska behandlas i samma land.

- Jag sade “yes, yes, yes” när jag hörde att Finland tar emot mig. Min storebror blev också lycklig, han sade att han snart får krama om mig igen.

Det betyder ändå inte att Jawed med säkerhet får stanna i Finland för gott. Men bröderna får vara tillsammans och deras ansökningar behandlas i samma land. Alijan har inte fått asyl i Finland, utan endast ett ettårigt uppehållstillstånd.

Storebror väntar i Österbotten

I matsalen i folkhögskolan i Ilmajoki sitter Alijan med några andra studerande och äter makaronilåda. Ögonbrynen och leendet ser bekanta ut.

I skolan med hundrafemtio elever känner alla Alijan. Han är glad och pratsam och talar nästan flytande finska efter bara ett och ett halvt år i Finland.

- Jag var förra veckan i Lappland och åkte snowboard. Det var svårt men roligt, förklarar han med stora gester för några psykologistuderande vid matbordet.

Alijan berättar för sin studiekompis Saana Jussila om sitt sportlov i Rovaniemi.

Alijan har firat sportlov i Rovaniemi med sin familj, en finsk familj som tar hand om honom. När han kom till familjen Siekkinen var han ännu minderårig.

- Om mitt barn skulle vara ensam ute i världen önskar jag att någon skulle öppna sitt hem, visa barnet hur man man lever i den främmande kulturen, säger Maria Siekkinen som Alijan kallar för sin mamma.

Fristad i en prästfamilj

Maria och hennes man Jarkko Siekkinen är bägge präster. Det kändes naturligt för dem att öppna sitt hem för Alijan.

Ute på landet i Kurikka har familjen höns och getter och en vedeldad bastu som Alijan älskar att elda.

Alijan tillsammans med sin nya familj i Kurikka. Han kallar Maria Siekkinen för sin mamma.

Familjens barn har blivit som syskon för Alijan.

- Nuförtiden gör Alijan redan snöänglar efter bastun. Han har haft lätt att ta till sig vår kultur, säger Jarkko Siekkinen.

Familjens tre barn har blivit som Alijans nya syskon, men han saknar Jawed. Han ringer upp sin lillebror och frågar samma frågor som alltid.

- Har du fått höra något nytt? Har någon varit i kontakt med dig om flytten?

Men Jawed har inte hört någonting. Det har bara gått en dryg månad sedan Finland meddelade att Jawed får komma hit, men för bröderna känns det som en evighet.

- Det är märkligt att det tar så lång tid, säger Jarkko Siekkinen.

- Jag förstår inte varför man inte kan göra processen snabbare. Jawed är ju bara ett litet barn. Det skulle vara viktigt att få honom hit så fort som möjligt.

- Alla säger att man borde betala mutor för att få saker att röra på sig i Grekland. Även om reglerna är desamma som i Finland så fungerar Finland och Grekland i praktiken väldigt olika. De grekiska myndigheterna svarar inte på våra frågor, säger Maria Siekkinen.

Jawed och Alijan hör till den förföljda minoriteten hazarerna

Jaweds och Alijans föräldrar är döda. Pojkarnas pappa dödades av talibanerna som också dödade deras två äldre bröder. Mamman dog i cancer.

Familjen hör till hazarerna, ett utsatt folk i Afghanistan. En stor del av de ensamkommande flyktingbarnen i Europa tillhör hazarerna.

Hazarerna - ett utsatt folk i Afghanistan

Hazarerna är ett folk som tidigare huvudsakligen bodde bergsområdet Hazarajat i centrala Afghanistan men som nu finns i många delar av landet.

De utgör 10-20 % av befolkningen i Afghanistan, dessutom lever omkring 2,5 miljoner i grannlandet Iran.

Hazarernas ursprung är oklart, men de flesta teorierna går ut på att de är en blandning av olika folkgrupper där det mongoliska inslaget är tydligt.

Hazarerna är shiamuslimer medan majoritetsbefolkningen i Afghanistan tillhör sunni.

Rasismen mot hazarer består också av utseendemässigt förtryck, då hazarer har ett mer östasiatiskt utseende än andra folkgrupper i Afghanistan.

Under 1990-talet var både talibanstyrkor och regeringstrupper emot hazarerna och såg dem som något som borde utrotas. De ansågs vara mindre värda och blev utsatta för förtryck i skolan och i arbetslivet.

En stor del av de ensamkommande afghanska barn som kommit till Europa är hazarer.

I den bästsäljande boken Flyga drake har författaren Khaled Hosseini skrivit mycket om hazarerna.

Storebror Alijan åkte först iväg till Europa och lite senare bad han Jawed komma efter. Jawed var då bara tretton år gammal och hans resa blev svårare.

När Alijan kom till Europa för ett och ett halvt år sedan var gränserna öppna. Jawed i sin tur fastnade i Grekland och kunde inte ta sig vidare till Finland som planerat.

Nu sitter Jawed fast i Grekland tillsammans med 60 000 andra asylsökande. Trots att planerna har varit att EU skall omplacera asylsökande från Grekland till andra EU-länder har processen gått långsamt.

Jawed får komma men ingen vet när och hur

Egentligen skulle inte Jawed alls ha fått ställa sig i kö för att komma ut från Grekland. Afghanerna får inte ta del av EU:s omplaceringsprogram.

Men enligt Dublinförordningen har ändå familjemedlemmar rätt att få sina asylärenden behandlade i samma land och därför är Finland villigt att ta emot den fjortonåriga pojken.

Vi lekte med tanken att åka efter honom, men det skulle inte vara vettigt. I värsta fall skulle vi bli åtalade för människosmuggling

Grekland har nu sex månader tid på sig att få iväg Jawed. Det är Grekland som ska stå för de praktiska arrangemangen och kostnaderna.

När Jawed kommer till Finland placeras han först på ett skyddshem för minderåriga, efter det hoppas bröderna få bo under samma tak.

- Vi lekte med tanken att åka efter honom, men det skulle inte vara vettigt. I värsta fall skulle vi bli åtalade för människosmuggling, säger Maria Siekkinen.

Alijan är rädd att det händer Jawed något i Grekland, att någon far iväg med honom.

- Han är så liten, han känner inte till alla faror som finns. Jag är rädd att han faller offer för människohandel eller utnyttjas sexuellt. Jag kan inte annat än säga åt honom att han ska ta det lugnt och vara försiktig. Och att han ska studera, det är viktigt, konstaterar Alijan vid matbordet i Kurikka.