Hoppa till huvudinnehåll

Vårdagjämningen och den fläckfria solen

Solflare.
Solflare. Bild: NASA/SDO/AIA/Goddard Space Flight Center solen,solstorm

I dag hände det, klockan 10:28 på förmiddagen. Den här vårens match mellan ljuset och mörkret avgjordes till vårens fördel då vårdagjämningen inföll på norra halvklotet, inklusive Finland. De kommande sex månaderna är det solen som regerar, och gott så!

I korthet är ju vårdagjämningen det när solen vandrar över himmelsekvatorn, alltså gränsen mellan södra och norra himmelshalvan, på sin väg norrut (mer exakt då solskivans centrum passerar himmelsekvatorn). Vårdagjämningen infaller som regel på den 20 eller 21 mars.

Dagarna runt vårdagjämningen går solen upp rakt i öster, och cirka tolv timmar senare går den ner rakt i väster, oberoende var på jorden du befinner dig.

Man brukar säga att natten och dagen är exakt lika långa vid vårdagjämningen (och höstdagjämningen för den delen), men det här stämmer inte riktigt. Vänner av ljuset gläds åt det faktum att ljuset faktiskt segrar något dygn innan den faktiska vårdagjämningen, på grund av något som kallas den atmosfäriska refraktionen, vilket är det samma som ljusets böjning i jordens atmosfär.

Solen lyckas alltså med konststycket att lysa på lite mer än halva jordklotet på en gång. Och ljuset har alltså ett litet övertag i förhållande till mörkret om man ser till hur många timmar av endera varan vi får njuta av eller stå ut med under året som helhet. Det tackar vi för.

Nyårsfirande och aprilskämt

Vårdagjämningen är en viktig milstolpe i kalendern för de flesta gamla kulturer, även den kristna: det är knappast ett sammanträffande att Jesus födelsedag firas vid vintersolståndet då solen vänder tillbaka norrut och att vi firar hans död och återuppståndelse kring vårdagjämningen då även naturen återföds.

Påsken firas ju med vårdagjämningen som hållhake: påsken inträffar enligt den kristna traditionen på den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen. Logiskt och lätt att minnas, eller hur?

Inom flera kulturer har man traditionellt firat nyår utgående från vårdagjämningen. Till exempel i den persiska kalendern, bland de iranska folken, inleds det nya året vid vårdagjämningen. Det kallas då Nouruz, bland kurderna Newroz.

Också i det kristna Europa firade man ända fram till medeltiden nyår kring vårdagjämningen, traditionen levde kvar långt in på 1500-talet. Och traditionen med aprilskämt och “april april, dumma sill” hänger faktiskt enligt vissa källor ihop med det här.

I Frankrike firade man nyår med en hel vecka av festande som inleddes den 1 april. Men omkring mitten av 1500-talet flyttades nyåret officiellt till den 1 januari. Och då fanns det ju viktigpettrar som tyckte om att driva med de dummerjönsar som fortsatte fira nyår i början av april, liksom att “är ni helt bakom flötet, har ni inte hört att nyåret har flyttat, era dumma sillar?”

Men vad har solen för sig egentligen?

Solen anger alltså takten för livets gång här på jorden, inte bara beträffande kalendern: vi är fortfarande i väldigt hög grad beroende av solens nycker och cykler. Och just nu verkar det vara någonting lite besynnerligt på gång på den fronten.

Solens aktivitet böljar fram och tillbaka i ungefär elva år långa cykler som vi kallar solfläckscykler. Under de här cyklerna varierar mängden solfläckar från minimum, då solen ofta är helt fläckfri i långa perioder, till maximum, då mängden fläckar är stor och solens magnetiska aktivitet är hög.

Solfläckscyklarna har räknats sedan 1700-talet, och vi är just nu inne på nummer 24 i ordningen. Den kom inte igång på allvar förrän en bit in på år 2010, efter ett segt och djupt minimum, och det blev snart klart att solfläckscykel 24 skulle bli en mycket svag sådan.

Ett diagram över den innevarande solfläckscykeln.
Solfläckscykel 24 är klen jämfört med sina föregångare. Ett diagram över den innevarande solfläckscykeln. Bild: NASA/MSFC solfläckar,solfläckscykeln

Och det blev den. Solfläckscykel 24 hade sitt maximum för ett par år sedan, men det var ett svagt maximum jämfört med de två tidigare cyklerna, speciellt den som hade sin topp i början av 90-talet, då var aktiviteten stark och fläckarna nästan dubbelt fler än under den innevarande cykelns topp för ett par år sedan.

Och just nu är aktiviteten faktiskt uppsendeväckande låg. I skrivande stund har vi haft en helt fläckfri sol i hela två veckor! Så här fläckfri har solen inte varit på sju år. En tredjedel av år 2017 har solen hittills varit helt fläckfri.

Kalla vintrar på kommande?

Det här kan ha den följden att vintrarna under de kommande åren blir kallare och snöigare här på våra breddgrader än de relativt milda vintrarna vi har haft på sistone. Kring decennieskiftet, efter det senaste solfläcksminimat, hade vi ju några riktigt hårda vintrar, från 2010 och framåt. Det här kan det bli mera av de kommande åren om solen fortsätter ta det så lugnt som den gör nu.

Solens aktivitet och dess koppling till klimatet är inte helt utforskad ännu, men det finns goda skäl att anta att det finns en koppling där. Vi vet till exempel att solen var så gott som helt fläckfri på 1600-talet, ett extra utdraget och djupt minimum som har fått namnet Maunders minimum.

Solfläckarnas utveckling sedan 1600-talet.
Så har solfläckscyklerna varierat sedan 1600-talet. Solfläckarnas utveckling sedan 1600-talet. Bild: Wikimedia commons solfläckar,solfläckscykeln

Under Maunders minimum led Europa av sällsynt många kalla och snörika vintrar. Det var så kallt om vintrarna att man åkte skridsko på den frusna Themsen i London, och på de holländska kanalerna. I Danmark marscherade Karl den tionde och hans trupper över isen på Lilla bält och anföll danskarna i ryggen.

Också somrarna var kalla och regniga under Maunders minimum. Missväxt och hungersnöd var ett ständigt återkommande gissel i Europa på den tiden.

Men djupa solfläcksminima innebär inte bara elände: de kan till exempel ge upphov till färgsprakande, ofta uttryckligen rosafärgade norrsken, då de laddade partiklarna i solvinden tränger djupare ned i jordens atmosfären än normalt och reagerar med atmosfärens kväve. Och radioamatörerna får kommunicera i fred när inte solen väsnas så mycket som den gör då den har mer fläckar.

Nollställer inte den globala uppvärmningen

Att vi nu skulle vara på väg in i ett motsvarande så kallat “grand minimum” är för tidigt att säga någonting definitivt om i det här skedet, men det finns de som inte utesluter att så är fallet. Det skulle i så fall kunna ta udden av en del av den globala uppvärmningen, men dock inte till den grad att trenden skulle vända. Oavsett vad solen gör så kommer uppvärmningen att fortsätta i ett globalt perspektiv, tror forskarna.

Men det här är hur som helst sådant som det inte är värt att ta någon större stress för. Solen kör sitt eget race som vi inte kan påverka på något sätt. Det är bara att anpassa sig och leva vidare och ta det som kommer. Och njuta av solen då den skiner efter en lång och mörk vinter. Som den har gjort i dag, åtminstone över Helsingfors. Våren är här, och vad är bättre än det?

Solen.
Så här blank och fläckfri var hon i morse, vår kära stjärna. Solen. Bild: Spaceweather.com solen,solfläckar

Läs också

  • Protest utanför det brittiska parlamentet mot brexit.

    Brexit - en dramatisk dragkamp över kanalen

    Nu måste man samtala om samtalen.

    Storbritanniens utträde ur EU innebär en gigantisk omställning på många plan. Om två år ska brexit vara fullbordat. Mycket är oklart - och mycket energi kommer att gå till att förhandla om vad man ska förhandla om.

  • Timo Soini, Sannfinländarna

    Timo Soini: Invandrare ska inte åka i omkörningsfilen

    Vill att de papperslösa ska åka hem.

    Sannfinländarnas ordförande Timo Soini anser att kommunerna ska driva ut papperslösa flyktingar genom att inte erbjuda grundläggande hälsovård. I en intervju i Svenska Yles serie Fokus på partiet säger han sig också värna om svenskan, men att det är oklokt att tvinga alla barn i Tohmajärvi att läsa språket.

  • Ars 17 på Kiasma, pressvisning

    Digikonst och internet på ARS17

    ARS17, utställningen för nutidskonst är här igen .

    ARS, utställningen eller kavalkaden för nutidskonst, är tillbaka på Kiasma efter sex års väntan. Temat på ARS17 år digital konst och med den samtida konstens medel inbjuds åskådaren på en resa genom den digitala nutiden och framtiden.

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap

  • Professor Jaan Praks, Aalto-universitetet, med en Cubesat-satellit i handen.

    Satellitprofessorn deppar inte när Finlands rymddebut dröjer

    Sextio år efter Sputnik får Finland snart en egen satellit.

    Ett helt nytt finländskt rymdprogram har i all tysthet vuxit upp i Otnäs i Esbo, kring de två satelliterna Aalto-1 och 2 som studenterna där har byggt under ledning av professor Jaan Praks. Nu skulle det bara gälla att få ut satelliterna i rymden också. Och snart ska det ske. Kanske.

  • Nigerianska satelliter i laboratoriet.

    Rymdlandskampen: Finland 0, Nigeria 5

    Finland är bra på rymd och hi-tech. Men Nigeria är bättre.

    Nu i höst har det gått exakt sextio år sedan Sputnik-1, världens första satellit, sköts ut i rymden. Finland väntar däremot fortfarande på att träda in i rymdåldern. Estland har en egen satellit, Sverige har elva. Afrika, som vi ofta ser ned på och tycker synd om, överglänser också oss. Speciellt Nigeria.

  • Fredrik Åbacka lyssnar på svenska lärarrekryterare

    Jakten på den finlandssvenska läraren

    Finlandssvenska lärare är heta i Sverige

    Är du färdigutbildad lärare och pigg på att röra på dig har du en guldsists just nu. I våg efter våg dyker svenska rekryterare upp på olika håll i Svenskfinland för att försöka dra de världsberömda finska pedagogerna till de svenska skolorna. I måndags höll de en värvningssession i Vasa med representanter från Malmö, Örebro och Eskilstuna.