Hoppa till huvudinnehåll

Vårdagjämningen och den fläckfria solen

Solflare.
Solflare. Bild: NASA/SDO/AIA/Goddard Space Flight Center solen,solstorm

I dag hände det, klockan 10:28 på förmiddagen. Den här vårens match mellan ljuset och mörkret avgjordes till vårens fördel då vårdagjämningen inföll på norra halvklotet, inklusive Finland. De kommande sex månaderna är det solen som regerar, och gott så!

I korthet är ju vårdagjämningen det när solen vandrar över himmelsekvatorn, alltså gränsen mellan södra och norra himmelshalvan, på sin väg norrut (mer exakt då solskivans centrum passerar himmelsekvatorn). Vårdagjämningen infaller som regel på den 20 eller 21 mars.

Dagarna runt vårdagjämningen går solen upp rakt i öster, och cirka tolv timmar senare går den ner rakt i väster, oberoende var på jorden du befinner dig.

Man brukar säga att natten och dagen är exakt lika långa vid vårdagjämningen (och höstdagjämningen för den delen), men det här stämmer inte riktigt. Vänner av ljuset gläds åt det faktum att ljuset faktiskt segrar något dygn innan den faktiska vårdagjämningen, på grund av något som kallas den atmosfäriska refraktionen, vilket är det samma som ljusets böjning i jordens atmosfär.

Solen lyckas alltså med konststycket att lysa på lite mer än halva jordklotet på en gång. Och ljuset har alltså ett litet övertag i förhållande till mörkret om man ser till hur många timmar av endera varan vi får njuta av eller stå ut med under året som helhet. Det tackar vi för.

Nyårsfirande och aprilskämt

Vårdagjämningen är en viktig milstolpe i kalendern för de flesta gamla kulturer, även den kristna: det är knappast ett sammanträffande att Jesus födelsedag firas vid vintersolståndet då solen vänder tillbaka norrut och att vi firar hans död och återuppståndelse kring vårdagjämningen då även naturen återföds.

Påsken firas ju med vårdagjämningen som hållhake: påsken inträffar enligt den kristna traditionen på den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen. Logiskt och lätt att minnas, eller hur?

Inom flera kulturer har man traditionellt firat nyår utgående från vårdagjämningen. Till exempel i den persiska kalendern, bland de iranska folken, inleds det nya året vid vårdagjämningen. Det kallas då Nouruz, bland kurderna Newroz.

Också i det kristna Europa firade man ända fram till medeltiden nyår kring vårdagjämningen, traditionen levde kvar långt in på 1500-talet. Och traditionen med aprilskämt och “april april, dumma sill” hänger faktiskt enligt vissa källor ihop med det här.

I Frankrike firade man nyår med en hel vecka av festande som inleddes den 1 april. Men omkring mitten av 1500-talet flyttades nyåret officiellt till den 1 januari. Och då fanns det ju viktigpettrar som tyckte om att driva med de dummerjönsar som fortsatte fira nyår i början av april, liksom att “är ni helt bakom flötet, har ni inte hört att nyåret har flyttat, era dumma sillar?”

Men vad har solen för sig egentligen?

Solen anger alltså takten för livets gång här på jorden, inte bara beträffande kalendern: vi är fortfarande i väldigt hög grad beroende av solens nycker och cykler. Och just nu verkar det vara någonting lite besynnerligt på gång på den fronten.

Solens aktivitet böljar fram och tillbaka i ungefär elva år långa cykler som vi kallar solfläckscykler. Under de här cyklerna varierar mängden solfläckar från minimum, då solen ofta är helt fläckfri i långa perioder, till maximum, då mängden fläckar är stor och solens magnetiska aktivitet är hög.

Solfläckscyklarna har räknats sedan 1700-talet, och vi är just nu inne på nummer 24 i ordningen. Den kom inte igång på allvar förrän en bit in på år 2010, efter ett segt och djupt minimum, och det blev snart klart att solfläckscykel 24 skulle bli en mycket svag sådan.

Ett diagram över den innevarande solfläckscykeln.
Solfläckscykel 24 är klen jämfört med sina föregångare. Ett diagram över den innevarande solfläckscykeln. Bild: NASA/MSFC solfläckar,solfläckscykeln

Och det blev den. Solfläckscykel 24 hade sitt maximum för ett par år sedan, men det var ett svagt maximum jämfört med de två tidigare cyklerna, speciellt den som hade sin topp i början av 90-talet, då var aktiviteten stark och fläckarna nästan dubbelt fler än under den innevarande cykelns topp för ett par år sedan.

Och just nu är aktiviteten faktiskt uppsendeväckande låg. I skrivande stund har vi haft en helt fläckfri sol i hela två veckor! Så här fläckfri har solen inte varit på sju år. En tredjedel av år 2017 har solen hittills varit helt fläckfri.

Kalla vintrar på kommande?

Det här kan ha den följden att vintrarna under de kommande åren blir kallare och snöigare här på våra breddgrader än de relativt milda vintrarna vi har haft på sistone. Kring decennieskiftet, efter det senaste solfläcksminimat, hade vi ju några riktigt hårda vintrar, från 2010 och framåt. Det här kan det bli mera av de kommande åren om solen fortsätter ta det så lugnt som den gör nu.

Solens aktivitet och dess koppling till klimatet är inte helt utforskad ännu, men det finns goda skäl att anta att det finns en koppling där. Vi vet till exempel att solen var så gott som helt fläckfri på 1600-talet, ett extra utdraget och djupt minimum som har fått namnet Maunders minimum.

Solfläckarnas utveckling sedan 1600-talet.
Så har solfläckscyklerna varierat sedan 1600-talet. Solfläckarnas utveckling sedan 1600-talet. Bild: Wikimedia commons solfläckar,solfläckscykeln

Under Maunders minimum led Europa av sällsynt många kalla och snörika vintrar. Det var så kallt om vintrarna att man åkte skridsko på den frusna Themsen i London, och på de holländska kanalerna. I Danmark marscherade Karl den tionde och hans trupper över isen på Lilla bält och anföll danskarna i ryggen.

Också somrarna var kalla och regniga under Maunders minimum. Missväxt och hungersnöd var ett ständigt återkommande gissel i Europa på den tiden.

Men djupa solfläcksminima innebär inte bara elände: de kan till exempel ge upphov till färgsprakande, ofta uttryckligen rosafärgade norrsken, då de laddade partiklarna i solvinden tränger djupare ned i jordens atmosfären än normalt och reagerar med atmosfärens kväve. Och radioamatörerna får kommunicera i fred när inte solen väsnas så mycket som den gör då den har mer fläckar.

Nollställer inte den globala uppvärmningen

Att vi nu skulle vara på väg in i ett motsvarande så kallat “grand minimum” är för tidigt att säga någonting definitivt om i det här skedet, men det finns de som inte utesluter att så är fallet. Det skulle i så fall kunna ta udden av en del av den globala uppvärmningen, men dock inte till den grad att trenden skulle vända. Oavsett vad solen gör så kommer uppvärmningen att fortsätta i ett globalt perspektiv, tror forskarna.

Men det här är hur som helst sådant som det inte är värt att ta någon större stress för. Solen kör sitt eget race som vi inte kan påverka på något sätt. Det är bara att anpassa sig och leva vidare och ta det som kommer. Och njuta av solen då den skiner efter en lång och mörk vinter. Som den har gjort i dag, åtminstone över Helsingfors. Våren är här, och vad är bättre än det?

Solen.
Så här blank och fläckfri var hon i morse, vår kära stjärna. Solen. Bild: Spaceweather.com solen,solfläckar

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap

  • Kejsarsnitt och ögonskador – så här lider hundarna av avel

    Mopsar, bulldoggar med flera behöver ditt stöd.

    I kölvattnet till blårävsdebatten som väcktes till liv tidigare i veckan pånyttföddes också diskussionen om felavlade hundraser. Till exempel mopsar och bulldoggar kan ofta må riktigt dåligt – vi listar några hundraser som inte mår bra, och reder ut vilket skydd de små liven har.

  • Föredragsmaraton – 24 timmar live om Finland

    Kom med och upplev Föredragsmaraton!

    Den 8–9 september händer något som aldrig hänt förut: över 60 forskare och experter samlas på Svenska Teatern i Helsingfors för att ge inspirerande kortföredrag om Finland – i hela 24 timmar. Föredragen handlar om allt från babylådan, Mannerheim och mode till torkskåp, krig, slang och snus.

  • Föredragsmaraton: Den finska militären och mannens medborgarskap

    Anders Ahlbäck har forskat i manlighet och militärtjänstgöri

    Föredragsmaraton är ett unikt samarbete mellan SLS och Svenska Yle och ingår i det officiella programmet för Finland 100. Maratonet ordnas på Svenska Teatern i Helsingfors den 8–9 september 2017. En av de experter som kommer att prata under föredragsdygnet är Anders Ahlbäck som forskat i den finländska manligheten, vår försvarspolitik och värnplikt.

  • Världens äldste man har dött - blev 113 år

    Förlorade familjen i Auschwitz, blev konfektmästare i Haifa.

    Världens äldste man, Yisrael Kristal, har avlidit vid 113 års ålder, rapporterade israeliska medier på fredagskvällen. Han var vid sitt frånfälle också den äldste överlevande från förintelsen.

  • Kvantdatorn hotar våra hemligheter

    Snart är varje hackares önskedröm kanske här.

    Framtidens kvantdator, med sin förmåga att processa enorma mängder tal samtidigt, kan i princip ta sig genom alla våra nuvarande toppsäkra krypteringsmetoder som en het kniv genom smör. Och det här kan leda till globalt kaos, varnar en expert på området.

  • Voyagersonderna, våra sändebud till stjärnorna

    Fyrtio år har gått sedan de inledde sin långa resa.

    Året är 1977. Filmen Stjärnornas krig har premiär, Armi Aavikko kröns till Miss Finland och rymdsonderna Voyager 1 och 2 avfyras från Cape Canaveral. Fyrtio år senare rusar Voyagersonderna fortfarande genom rymdens mörker, längre borta från jorden än någon eller någonting före dem. Ändå har deras resa bara börjat.

  • "Bara superhjärnor fixar bilkörande och mobilfingrande"

    Kör när du kör och surfa när du surfar, säger forskardoktor

    Vi gör inte olika saker samtidigt även om vi själva tror det, säger forskardoktor Anna Soveri. Vi tänker på och gör en sak i taget, utan att tankarna går in i varandra.

  • Marije Vogelzang är formgivaren som ger ätandet mening

    Marije Vogelzang är världens första eating designer.

    Vi har alla ett ansvar för att försöka påverka det samhälle vi lever i och människorna runt omkring oss på ett positivt sätt. Så kan man sammanfatta den holländska formgivaren Marije Vogelzangs installationer och performancer kring ätandet som handling och ritual.