Hoppa till huvudinnehåll

Nordenswan: ”Sovjets gåva” gav finsk ishockey tro på framgång

Ishockeytränaren Pentti Matikainen
Pentti Matikainen coachade lejonen till det historiska OS-silvret i Calgary 1988. Ishockeytränaren Pentti Matikainen Bild: / All Over Press Pentti Matikainen,Finlands herrlandslag i ishockey,Olympiska vinterspelen i Calgary 1988,Oulun Kärpät,HIFK Helsinki,ishockeytränare,Världsmästerskapet i ishockey för herrar

När de folkkära, men utan undantag underpresterande lejonen tog Finlands första storturneringsmedalj på herrnivå i OS 1988 vändes bladet för ishockeyn i Finland. Före det var det bara FM-ligans slutspel som då och då födde karnevalstämning, men i och med OS i Calgary började plötsligt landslaget leverera.

En liten envis nyhet i USA Today-tidningen vägrade förändra sig hur många gånger jag än läste om den. Året var 1988 och jag befann mig på resa i Singapore – mitt under OS i Calgary.

Det enda sättet att följa med vad som hände i OS var att varje morgon springa till hotellets tidningskiosk och köpa den enda dagstidningen som noterade vinter-OS.

Och just den här morgonen berättade tidningen följande för en 23-årig skeptiker från Finland: ”USSR-FIN 1-2. Ishockey, final standings. Gold: USSR, Silver: Finland, Bronze: Sweden”.

Försök se framför dig en ung man som plötsligt utan förvarning och synlig orsak får glädjefnatt i en snofsig hotellobby klockan 08.30 på morgonen.

Även på ort och ställe verkade Finlands silver overkligt

Bland annat Tre Kronors förbundskapten Tommy Sandlin och lagkapten Thomas Rundqvist hade också svårt att tro sina ögon. De satt på läktaren i Saddledome-arenan i Calgary och följde med turneringens sista match. Den som gav Finland silver.

Hela Tre Kronor var på plats klätt i kostym för att efter matchen marschera in på isen och ta emot sina silvermedaljer. Erkki Lehtonens 2-1-mål förändrade medaljerna till brons. Ska vi säga så här: lejonens silver i Calgary fick inte öknamnet ”Sovjets gåva” av blåvita hockeykretsar.

Finland hade aldrig tidigare tagit ens en poäng av Sovjet i en storturnering.

Under 1990-talet rämnade dammen

Pentti Matikainen var coach i Calgary och han ledde också landslaget som placerade sig på en sensationell tredje plats i Kanada Cup 1991. ”Pena” var dessutom chefstränare för det otippade lejongänget som bärgade Finlands första VM-medalj från Prag 1992.

Speciellt prestationen i Kanada Cup 1991 där alla sex lag – Kanada, USA, Sovjet, Sverige, Tjeckoslovakien och Finland – ställde upp med sina absolut bästa spelare är värd att rankas in bland alla tiders största bedrifter i vår ishockeyhistoria.

Att lejonen där spelade oavgjort mot Kanada och slog såväl tjeckerna som Sverige är något som blivit lite i skymundan. Medaljfloden som strömmat kraftig från och med 1994 har så småningom nästan smulat sönder minnena från den till synes orubbliga dammen som skiljde det medaljtorra Finland från ishockeyns smultrondal.

”Träbrons” och enstaka matchsegrar var allt som vi bjöds på under många långa årtionden.

Största någonsin

Jag har varit inbiten ishockeynörd i cirka 45 år.

Än i dag känns morgontidningsupplevelsen i Singapore 1988, tillsammans med den totala gapande häpnaden framför tv-rutan när slutsignalen fastställde 2-2 mot Kanada i Kanada Cup 1991, som de starkast närvarande minnena i min ”hockeyhjärna”.

Glöm inte du heller Pentti Matikainens era.

Sportmagasinets Finland 100 år-serie handlar i kväll om ishockey. Yle Fem och Arenan klockan 21.

Läs också