Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: The Good Postman – så bra att man skäms

Borgmästarkandidaten och postiljonen Ivan tittar in i kameran
Rösta på mig - jag har ett budskap! tänker den timide postiljonen Ivan i Tonislav Hristovs fina dokumentär "The Good Postman". Borgmästarkandidaten och postiljonen Ivan tittar in i kameran Bild: Making Movies the good postman

Dokumentären The Good Postman har uppmärksammats runt om i världen – och det med rätta. På 82 minuter lyckas regissören Tonislav Hristov fånga nuläget och beskriva människans tidlösa natur.

När det gäller så gott som varje angelägen samhällsfråga når man i något skede fram till ett stadium då temat anses vara ”uttjatat”, marknaden ”mättad” och publiken ”trött på att höra mera om samma sak”.

Det kan handla om feminism eller västmetron, den senast köttskandalen eller bristen på fosterhem.

Eller flyktingproblematiken.

När det gäller sistnämnda är vi helt klart inne i en besvärlig fas. Media börjar ha svårt att trumfa det vi redan hört och sett. Hårt pressade gummibåtar och lufttäta långtradare som fraktar människor från en fara till en annan. Stapeldiagram och siffror.

Det finns en risk för att publiken stänger av. Konkret och / eller mentalt.

Och det är just i det skedet som det är livsviktigt att det kommer filmer som Tonislav Hristovs The Good Postman. En historia som med ytterst små åtbörder lyckas bygga en hage runt frågeställningar som annars hotar smita iväg.

De som kretsar kring ansvar, delaktighet, skyldighet.

För här handlar det inte om dem som är på flykt utan om oss som står på den eftertraktade sidan av gränsen. Vi som helst skulle se att problemet fixades innan vi behöver befatta oss med det.

Det var en gång en by

I en liten by på gränsen mellan Turkiet och Bulgarien bor Ivan - den allt annat än förskräcklige. Denne timide man jobbar som postiljon, hjälper byborna med det mesta och kandiderar dessutom i borgmästarvalet.

Detta eftersom han har en dröm. En dröm om att han och grannarna en dag skall kunna leva i harmoni med de flyktingar som nästan dagligen passerar längre ner i dalen.

Människor han endast skymtar genom det kilometerlånga taggtrådsstängslet. Kvinnor, män och barn.

”Låt dem stanna i byn! Låt dem stanna och jobba och bygga bo i husen som stått tomma så länge!” Så lyder Ivans valtal. I korthet.

Den lilla byn är nämligen döende. Torget gapar tomt. Fattigdomen stryker kring gårdarna. Ungdomen flyttar. Kvar finns bara ett trettiotal invånare som minns hur mycket bättre allt var förr.

Innan kommunismens fall, fattigdomen och flyktingarna.

Allt detta tar Ivans främste motkandidat fasta på. En nymornad populist som vägrar tro att nykomlingarna kunde föra något gott med sig och som istället för fram tillgången till internet som den viktigaste frågan i valet.

Ivans utmanare i borgmästarvalet tänder en cigarett.
Rösta på mig - jag ger er internet! lovar Ivans främste motkandidat som varnar för de farliga flyktingarna. Ivans utmanare i borgmästarvalet tänder en cigarett. Bild: Making Movies the good postman

Från humor till allvar

Den bulgarisk-finske regissören Tonislav Hristov slog igenom 2011 med dokumentären Sinkkuelämän säännöt och har sedan dess kommit att etablera sig som skapare av lättsamma historier med en komisk udd.

Nu gör han något helt annat. Något som får betraktaren att stanna upp och dra efter andan. Inte för att bilderna frossar i obehagligheter eller för att det som sägs dryper av brutalitet – utan för att helheten på ett subtilt sätt betraktar flyktingkrisen ur ännu ett perspektiv.

Ett perspektiv som inbegriper även mig som sitter i Finland och tittar. Jag som inte har någon som helst relation till den lilla byn på gränsen mellan Bulgarien och Turkiet.

Eller är det kanske just därför jag reagerar så starkt? För att drivkraften bakom den rädsla som styr allt fler framträder så tydligt när man betraktar den på distans.

Borgmästarkandidaterna har grillparty på en risig bakgård.
Borgmästarkandidaterna firar med grillfest på gården. Borgmästarkandidaterna har grillparty på en risig bakgård. Bild: Making Movies the good postman

Styrkan i det enkla

Helt klart är att det är den rena strukturen som är berättelsens styrka. Här finns inga krusiduller, inga dramatiska bågar som spänns på ett konstgjort sätt. Fokus ligger uteslutande på några enskilda människors ansikten och åsikter.

Åsikter som formats av den egna bakgrunden. Och som ges utrymme såväl visuellt som tidsmässigt. Som betraktare har jag inte en chans att komma undan.

Visuellt stannar vissa bilder i minnet. Den sjuke mannen som ligger i sin smutsiga tröja medan luggslitna kattungar hoppar upp på sängen för att krypa ihop i hans armhåla.

Det fallfärdiga hus där resterna av en brasa avtecknar sig mot väggar och golv fulla av sprickor och flagande målfärg. "Här har ett större gäng övernattat - brasan tyder på barn" konstaterar Ivan och hans motkandidat.

Regisören Tonislav Hristov under inspelningen i huset där flyktingarna värmt sig vid en brasa.
Regissören Tonislav Hristov (längst till höger) under en lättsammare stund av inspelningen. Regisören Tonislav Hristov under inspelningen i huset där flyktingarna värmt sig vid en brasa. Bild: Making Movies the good postman, tonislav hristov

Fattiga och rika

Alla dessa visuella intryck etsar sig visserligen fast på näthinnan, men det som äter sig in i hjärna och hjärta är det absurda i att det är fattiga människor som invånarna i byn Golyam Dervent som allra först ställs inför frågan om hur långt deras vilja och kapacitet att hjälpa räcker?

De som knappt har mat för dagen. Eller nog med ved för att värma sina enkla boningar.

En gång i tiden låg Golyam Dervent (namnet betyder "den stora porten") längs den viktiga leden mellan det romerska och det ottomanska riket - nu utgör den en igenvuxen stig mellan den fattiga och den rika världen.

Den stora porten har flyttat - och stängts. Tills vi hunnit fundera klart på om vi har kapacitet att hjälpa. Eller inte.

Ivans rival i borgmästarvalet sitter och röker på sängen i sitt minimala sovrum.
Ivans motkandidat ser inte ljust på flyktingarna, men hans levnadsförhållanden visar var den attityden fått grogrund. Ivans rival i borgmästarvalet sitter och röker på sängen i sitt minimala sovrum. Bild: Making Movies the good postman

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje