Gustaf Antell
Yle
I Vitryssland har det under de senaste veckorna ordnats flera demonstrationer mot president Aleksander Lukasjenkos regim. På lördagen ordnas den hittills största i huvudstaden Minsk. Mycket tyder på att regimen svarar lika brutalt på demonstrationerna nu som de gjorde under protesterna mot presidentvalet i december år 2010.
På ett café ett par kilometer utanför Minsks centrum träffar jag Vladimir Andrienko, en volontär på människorättsorganisationen Viasna - Våren.
Vi sätter oss vid ett bord utanför, i den första starka vårsolen för i år.
Eftersom nästa stora demonstration mot president Aleksander Lukasjenkos regim är så snart som på lördagen blir jag förvånad att Andrienko föreslår att vi ska tala om protesterna på så öppen plats.
Andrienko skrattar.
- Ni utlänningar har en så konstig bild av vårt land. Unga vitryssar säger hela tiden saker till journalister. Du är från Finland, skulle du vara New York Times skulle det vara en annan sak.
Sedan tillägger han att man förstås aldrig kan veta exakt vad den vitryska säkerhetstjänsten har för planer.
Just nu är de förstås mer intresserade av dem som är direkt involverade i lördagens demonstration.
Det ser ut som om regimen försöker försvaga demonstranterna redan före protesterna hinner börja på lördagen.
Demonstrationen kan bli rekordstor, men den kan också floppa
- De grep över tio personer i onsdags. Regimen beskyller dem för samhällsomstörtande verksamhet och de hålls inlåsta åtminstone över veckoslutet.
Deras familjer och hem har genomsökts av säkerhetstjänsten KGB.
- Det är personer som har haft en roll i planeringen av lördagens demonstrationer, så nu vet vi inte alls hur stor demonstrationen blir.
Andrienko tror att säkerhetspolisen mycket väl kan ta till hårdhandskarna om demonstrationerna blir stora, till och med om de är helt fredliga.
- Vi ser nu att mönstret är det samma som i december 2010, då regimen brutalt slog ner en stor demonstration dagen efter det riggade presidentvalet, menar Andrienko.
Säkerhetspolisen grep då 650 personer och misshandlade många mycket allvarligt.
Sedan den 19 februari har polisen enligt egna uppgifter gripit tiotals personer under ett tjugotal demonstrationer runt om i landet. Demonstrationerna har haft mellan 100 och 4 000 deltagare.
Men situationen verkar vara allvarligare än så. Sammanlagt ungefär 300 personer redan gripits.
De plockar bort alla potentiella ledare ... så att det inte finns någon som klarar av att organisera demonstrationen
Enligt president Lukasjenko har säkerhetstjänsten KGB dessutom gripit ytterligare tiotals personer som ska ha fått utbildning för att provocera fram en väpnad kamp mot regimen.
- Vi har fångat några dussin kämpar som planerade en väpnad provokation, sa han i tisdags. De har utbildats på läger både i landet och i Ukraina. Möjligen också i Litauen och Polen.
Ukrainas säkerhetstjänst SBU har begärt att Lukasjenko delar med sig av eventuella bevis för sitt uttalande. Litauens utrikesminister Linas Linkevičius kallar Lukasjenkos beskyllningar påhittade.
Parasitskatten gjorde Lukasjenkos anhängare arga
Bakgrunden till den våg av demonstrationer som började i februari i år var den så kallade sociala parasitskatten som regeringen införde, det vill säga att arbetslösa och deltidsanställda ska betala en straffskatt för att de inte jobbar.
- Det här uppfattar vi som förolämpande, säger en ung kvinna jag talar med.
I grunden handlar protesterna alltså om ekonomi. Den kommunistiska diktaturens finanser är i sämre skick än dagens ungdomar kan komma ihåg att de någonsin skulle ha varit. Den kommunistiska regimen lyckas inte skapa arbetsplatser.
- Det som gör de här demonstrationerna annorlunda är att det nu är president Aleksander Lukasjenkos anhängare som protesterar. De vill ha jobb och löner som räcker till, säger Andrienko.
Åtminstone än så länge har de politiska aktivisterna som kräver demokrati och mänskliga rättigheter en tillbakadragen roll i skeendena.
- De hjälper mest till med de praktiska arrangemangen, menar Andrienko.
Det är andra personer som protesterar nu, vanliga mänskor som är mer intresserade av ekonomi än demokrati.
En före detta politisk aktivist jag talar med lite senare håller med.
- Om regeringen höjer lönerna till 400 euro och inte fullföljer planerna att beskatta de arbetslösa, så upphör demonstrationerna. Men om den inte gör det och någon modig person stiger fram som ny oppositionsledare, då kan det här vara bara början.
Kampen för demokrati har tappat modet
Men, erkänner hen, det krävs mycket mod.
- Jag har själv tappat intresset för politisk aktivism eftersom det har gått så illa för så många av mina vänner. Det har blivit för farligt att kräva frihet i det här landet.
Ett problem är också att omvärlden inte hjälper till.
- Med vilka medel ska vi göra uppror?, rycker hen på axlarna. Det finns inga pengar i det här landet.
Vladimir Andrienko avvisar alla spekulationer om att Vitryssland står inför en liknande revolution som skedde i Kiev för tre år sedan.
- I Ukraina hade de pengar bakom. Det fanns inflytelserika intressen som gav sitt stöd åt demonstrationerna, fotbollsklubbarna var involverade. Vi har ingenting, säger Andrienko, som alltså kommer att övervaka demonstrationerna som neutral människorättsobservatör.
