Hoppa till huvudinnehåll

"Arbetstagarna går i pension men Guds rike blir inte pensionerat"

Tor-Erik Store står på trottoaren och tittar in i kameran. Han är prästklädd.
Tor-Erik Store. Tor-Erik Store står på trottoaren och tittar in i kameran. Han är prästklädd. Bild: Yle/Sofi Nordmyr store

Efter över 40 yrkesverksamma år går kyrkoherde Tor-Erik Store i Vasa nu i pension. Han har under åren arbetat i flera församlingar och också tillbringat tio år som missionär i Senegal.

Tor-Erik växte upp i en jorbrukarfamilj i dåvarande Gamlakarleby landskommun. Han var yngst av fyra bröder.

- Jag brukar säga att jag har nog fått träna i debatteknik. Jag har vuxit upp i en familj där vi ivrigt diskuterade samhällsfrågor.

Från statskunskap till teologi

Tor-Eriks fem år äldre storebror Jan studerade statsvetenskap och Tor-Erik var helt på det klara att han skulle gå samma väg. Men då han var i gymnasieåldern började han få antydningar om att prästbanan kunde passa honom.

- Det kunde vara barn, det kunde vara grannar, i församlingen, prästen. Jag slog ifrån mig och försökte kämpa emot, säger Tor-Erik.

Så kom vändpunkten. Tor-Erik berättar att han en kväll knäppte händerna för att be aftonbön.

- Jag sa till vår Herre, att om du vill att jag ska bli präst så är jag villig att gå den vägen. Det underliga var att från den stunden så fick jag frid över saken. Egentligen har jag inte behövt fundera på min bana efter det.

"Nu är det er tur"

Tor-Erik inledde studierna i teologi vid Åbo Akademi år 1972. År 1975 blev han teologie magister. Året efter blev han prästvigd.

- Jag började i stiftets största församling, Esbo svenska församling, år 1976. Där arbetade jag som ungdoms- och konfirmandpräst.

Under åren som gått har Tor-Erik arbetat i ett antal församlingar. Hans arbete har också tagit honom utomlands, som missionär.

Kallelsen till missionär fick Tor-Erik då han i slutet av studietiden deltog i kyrkans familje- och ungdomsläger. Där fanns också missionärer som efter tio år i Afrika hade kommit tillbaka till Finland.

- En av missionärerna såg på ungdomsskaran som var där och sade "Nu är det er tur". Då klack det till i mitt hjärta.

Tor-Erik tog upp saken med sin flickvän Ann-Catrin. Han var säker på att det här skulle innebära att det var "punkt och slut" mellan dem.

- Men så visade det att Ann-Catrin själv också hade missionärskallelsen.

Tio år i Senegal

Efter tre år i Esbo sökte Tor-Erik kyrkoherdetjänsten i Kvevlax församling. Tankarna på missionsarbete fanns kvar.

- Jag minns att jag tänkte att väderstrecket är nog fel nu; det går norrut då jag skulle söderut

Efter fyra år i Kvevlax sökte Tor-Erik till Finska missionssällskapets missionärskurs. Det var en lång och gedigen utbildning med bland annat språkkurser.

- Då bestämdes det att vi skulle till Senegal. Dit åkte vi iväg år 1985.

Den viktigaste behållningen som missionsarbetet gav åt Tor-Erik var mötet med afrikanernas värme. Får man en vän i Senegal så har man en vän för livet, säger han.

- Vi upplevde gemenskapen med de lokala medarbetarna som mycket viktig.

Tre gånger under de totalt tio åren som Tor-Erik och familjen arbetade i Senegal så drabbades området av hungersnöd. Då fick man vara med och dela ut mat och förnödenheter.

- Det har nog varit många hjärtskärande erfarenheter.

Efter åren i Senegal finns Afrika kvar i Tor-Eriks hjärta. Han och hustrun Ann-Catrin brukar säga att de har två hemländer: Finland och Senegal.

- Också när jag har arbetat i församlingar här hemma har jag sett det som en källa att ösa ur. Alla erfarenheter präglar en.

Medmänniska

Då Tor-Erik nu står inför pensioneringen så kan han se tillbaka på ett långt yrkesliv. Behållningen av de dryga 40 åren är alla människomöten.

- Prästen är ju med i glädje och sorg. När det har varit riktigt svåra situationer så har ofta tanken kommit över mig: hur ska jag orka?

Tor-Erik säger att han har lärt sig att då han lyssnar på människorna, så småningom börjar det formuleras ett budskap inom honom. Vad ska han säga och hur kan han trösta.

Under de dryga 40 år som Tor-Erik har arbetat så har prästrollen förändrats, från en auktoritet till en medmänniska

- Jag brukar tänka att man står ganska högt uppe och ensam i predikstolen, men det som man säger därifrån så ska man också kunna säga ansikte mot ansikte.

Sin avskedsfest från jobbet firar Tor-Erik den 9 april. Sen väntar pensionsdagar. Han kommer att sakna gemenskapen och samarbetet med personalen och lekmännen i församlingen.

- Arbetstagarna går i pension men Guds rike blir inte pensionerat, säger Tor-Erik.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten