Hoppa till huvudinnehåll

Rymdlandskampen: Finland 0, Nigeria 5

Nigerianska satelliter i laboratoriet.
Nigerianska rymdingenjörer med Nigeriasat-2 och Nigeriasat-X i bakgrunden. Nigerianska satelliter i laboratoriet. Bild: Wazobia Journal satelliter,Nigeria

Nigeria står för ett av Afrikas största och mest ambitiösa rymdprogram. Det har nu gått nästan femton år sedan landet lät avfyra sin första satellit, NigeriaSat-1, och fyra andra satelliter har sedan dess följt i dess spår.

Och då talar vi alltså om ”riktiga”, stora satelliter, observations- och kommunikationssatelliter, inte de nanosatelliter i mjölktetrastorlek som Finland snart ska få i omloppsbana, Aalto-1 och Aalto-2 heter de.

Rymdlandskampen mellan Finland och Nigeria har med andra ord dominerats fullständigt av Nigeria, som just nu leder med fem-noll om man utgår från mängden egna satelliter.

Nigerias ögon i skyn

Först ut var alltså Nigeriasat-1, som avfyrades från Ryssland i september 2003. NigeriaSat-1 är en observations- och miljösatellit till vars syften hör att hålla ett öga på och kartlägga ökenutbredningen i landets norra del, men också att hålla koll på befolkningsökningen och hjälpa ingenjörerna med stadsplanering och annan infrastruktur.

Väderläget och skördarnas mognande är andra saker man bevakar med Nigeriasat-1, för att inte tala om eventuella oljeläckor från oljefälten i Nigerflodens delta.

NigeriaSat-2 är en fortsättning på det här temat, den 300 kilo tunga satelliten avfyrades 2011 med en kinesisk bärraket, också den är en observationssatellit och en väldigt kapabel sådan, den mäter sig med det bästa som västländerna har att bjuda på. Superhög resolution, multispektrum, otroligt skarp blick. Urskiljer detaljer i två och en halv meters storlek på marken.

NigeriaSat-2 är konstruerad i Storbritannien och kostade uppemot 40 miljoner euro. Den har sin markstation i Abuja i Nigeria.

Satellitbild av Nigeria.
Nigeria som NigeriaSat-2 ser det. Satellitbild av Nigeria. Bild: Wikimedia Commons Nigeria,satellitbild

Samtidigt med NigeriaSat-2 avfyrades också en annan observationssatellit, NigeriaSat-X som fungerade som ett övningsprojekt för landets rymdingenjörer, drygt tjugo nigerianska ingenjörer stationerade i England som byggde satelliten under brittisk ledning för att lära sig tekniken så de kan vidareutveckla det nigerianska rymdprogrammet.

Kommunikationen skippar trådstadiet

Den fjärde satelliten i den nigerianska rymdflottan är en kommunikationssatellit, NigComSat-1R heter den, och den avfyrades i december 2011, med en prislapp på inalles 300 miljoner dollar.

NigComSat-1R hade en föregångare, NigComSat-1, som sköts iväg mot rymden 2007 och var tänkt att förse stora delar av Afrika med telekommunikationstjänster, men den fick i ett tidigt skede fel på solpanelerna och NigComSat-1 togs slutligen ur bruk och störtades ned i jordens atmosfär i november 2008.

Men med försäkringspengarna som man fick från det här haveriet kunde man sedan bygga och avfyra NigComSat-1R som alltså nu förser Nigeria med omnejd med telefon- och internetförbindelser.

Internationell kritik

Att länder som utgångsmässigt är rätt så fattiga besluter sig för att satsa hundratals miljoner på satellitteknik är sist och slutligen inte så konstigt. Det handlar om länder som är stora till arealen, vägnätet är ofta underutvecklat, liksom de trådbaserade kommunikationerna till lands. Det är både snabbare och billigare att skippa koppartrådsfasen och gå direkt in i rymdåldern.

Det händer att Nigeria får motta internationell kritik för att de "slösar pengar" på rymden medan de mottar u-hjälp och deras folk lever i fattigdom. Landet har bemött den här kritiken med att påpeka att deras satelliter inte bara bidrar till att öka den egna matproduktionen, nigerianska satelliter hjälpte också USA med att dirigera räddningsarbetet efter orkanen Katrina 2005.

Andra afrikanska länder med eget rymdprogram och egna satelliter inkluderar Egypten, Sydafrika och Algeriet.

Finland är bra på andra saker

Finland då? Tja, som sagt, vi jobbar på det, om vi säger så. Även om vi inte kan bräcka Nigeria i satellitracet så borde vi ju åtminstone inte vara sämre än Estland, tycker någon kanske, men det är vi: Estland fick sin första satellit, EstCube-1 i omloppsbana 2013. Och universitetet i Tartu fick ett sextiotal pro gradu- och fem doktorsavhandlingar samt otaliga vetenskapliga artiklar.

Sverige då? Dem ska vi inte ens tala om, de har haft inte mindre än elva egna satelliter sedan 1986. De ska alltid vara Bror Duktig…

Men för att vi inte ska känna oss allt för usla i rymdsammanhanget så kan vi kanske avsluta med att konstatera att Finland ju faktiskt har glänst på många andra sätt. Vi är de facto väldigt bra på flera sorters rymdteknik, bland annat Meteorologiska institutet står bakom fukt- och trycksensorerna ombord på Marsrovern Curiosity. En diger lista på annan framstående finländsk rymdteknik hittar du här.

Marsrovern Curiosity på Mars. Konstnärens uppfattning av hur den ser ut.
Finländsk rymdteknologi in action på Mars. Marsrovern Curiosity på Mars. Konstnärens uppfattning av hur den ser ut. Bild: NASA/JPL-Caltech Curiosity (Rymdsond),Mars (planeter)

Också kometlandaren Philae var försedd med teknik från FMI, bland annat sensorerna i landarens fötter var från Finland. Då mänskligheten först landade en fjärrstyrd farkost på en komet var det alltså finsk hitech som tog mark först av allt.

Philaes moderfarkost, rymdsonden Rosetta har dessutom ett chassi som är konstruerat av finländska Patria. Så nog har vi också orsaker att skryta en aning, även om vår första egna satellit fortfarande ligger i ett lastrum i Cape Canaveral och väntar på grönt ljus.

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap