Hoppa till huvudinnehåll

Satellitprofessorn deppar inte när Finlands rymddebut dröjer

Professor Jaan Praks, Aalto-universitetet, med en Cubesat-satellit i handen.
Professor Jaan Praks visar upp en Cubesat-nanosatellit, hälften mindre än Aalto-2. Professor Jaan Praks, Aalto-universitetet, med en Cubesat-satellit i handen. Bild: Marcus Rosenlund Aalto-universitetet,Aalto-1-satellit,satelliter

Finland har inte bara en, utan två satelliter i startgroparna just nu. Aalto-1 och Aalto-2, båda konstruerade av studenter vid Aaltouniversitetet i Otnäs i Esbo. Men på grund av tekniskt strul med raketerna har avfyrningen fördröjts flera gånger.

- Just nu vet vi bara att Aalto-2 sannolikt kommer iväg först, och det här sker inom de närmaste veckorna, säger professor Jaan Praks vid Aaltouniversitetet som har lett arbetet med satelliterna.

Atlas 5-raketen som ska lyfta ut Aalto-2 och ett tjugotal andra liknande satelliter har på slutrakan fått problem med hydrauliken så avfyrningen har skjutits upp tills vidare, uppskattningsvis med någon vecka. Men sånt är livet, säger Praks, det är bättre att ta det lugnt och vara säker på att allting klaffar, för man får bara en chans.

- Huvudsaken är att raketen fungerar som den ska och att satelliterna kommer ut i rymden enligt planerna, säger Praks. Om det finns den minsta lilla misstanke om att nånting inte är som det ska så då tar man time out och fixar det. Rymdraketer är inte som tåg som avgår enligt en strikt tidtabell, tidtabellerna är mera flexibla i den här branschen. Den som vill hålla koll på uppskjutningarna kan följa med uppdateringarna på spaceflightnow.com, och speciellt Atlas V-raketen (flightnummer OA-7) med Aalto-2 ombord.

Liten men naggande god

Aalto-2, vad är det för slags satellit och vad har den för uppdrag? Jo, säger Jaan Praks, Aalto-2 är en nanosatellit, en väldigt liten sak på ett par kilo ungefär, och den är en del av en större svärm som kollektivt ska utforska den så kallade termosfären, de översta lagren av jordens atmosfär, själva gränslandet mellan jorden och rymden. Det här är det enda uppdrag som Aalto-2 har.

- Satelliten kommer att fungera bara i ungefär ett halvår, sedan blir friktionen från luftpartiklarna i den övre atmosfären så stor att Aalto-2 bromsar in och faller ned mot jorden och brinner upp. Men innan dess kommer den och de övriga satelliterna i den så kallade QB50-svärmen som Aalto tillhör, att samla in data om temperatur och partikeltäthet i termosfären. Den här regionen har ingen hittills utforskat med satellit, säger Jaan Praks, det är helt unika data som väntas strömma in.

Illustration av Aalto-1 satelliten
Aalto-satelliterna är stora som ett par mjölktetror ungefär. Illustration av Aalto-1 satelliten Bild: Aaltouniversitetet rymden,satelliter,Aalto-1-satellit,Flyg- och rymdteknik

Här måste man kanske nämna att själva den vetenskapliga mätutrustningen ombord på Aalto-1 är tillverkad i Norge. Aaltos andel av det hela är själva satelliten och all teknik som ser till att den flyger rätt, all kommunikationsteknik, solpaneler, batterier och så vidare. Allt det har studerande i Otnäs utvecklat under Jaan Praks ledning.

Ett nytt rymdprogram föds

Det här har redan lett till att en mängd värdefull kunskap har samlats i Otnäs, en hel ny företagspark med uppstartsföretag har vuxit upp, kort sagt, så Finland har redan vunnit på det hela också om man tar i beaktande prislappen på ett antal hundra tusen euro och till och med om olyckan skulle vara framme och raketen skulle explodera på startplattan eller någonting liknande.

- Vi har, tack vare Aaltosatelliterna, nu en ny generation som kan och vill bygga satelliter, så vad som än händer härnäst så har målet med Aalto-1 och 2 redan uppnåtts, säger Praks.

Han tror hur som helst att vi bara har sett början på en riktig satellitrevolution där små men ytterst kapabla och mångsidiga, och framför allt billiga, nanosatelliter på ett par kilo blir allt vanligare och där kommer finsk teknik att spela en viktig roll, tror Praks, tack vare en innovation som finns med på Aalto-1-satelliten. Det elektriska solseglet.

Aalto-1 är försedd med långa, väldigt tunna aluminiumtrådar, som spolas ut ur satelliten då den rotetar och blir som ekrarna i ett hjul. Genom de här trådarna leder man sedan en tusen volts elström. Det här får laddade partiklar från den omgivande rymdens plasma att fastna i trådarna. Man kunde använda det här som ett segel, för att bokstavligen segla med solvinden, men Aalto-1kommer att använda det som en broms eller som en fallskärm.

- Aalto-1 kommer att kretsa på sexhundra kilometers höjd. Satelliter på den höjden tenderar att ta väldigt god tid på sig med att sakta in och trilla ned, säger Praks. Så de blir i värsta fall där och skräpar i tio år efter att deras uppdrag är slutfört. Men det kan vi eliminera med hjälp av det här elektriska solseglet som alltså är utvecklat av forskaren Pekka Janhunen vid Meteorologiska institutet i Helsingfors.

Segla till Mars med finländsk teknik

Men det här är bara början på alla möjligheter som den här uppfinningen bäddar för, säger professor Jaan Praks, som tror att man en dag kommer att kunna segla till Mars och det yttre solsystemet på rekordtid och rekordbilligt tack vare det elektriska solseglet.

- För rymdsonden Voyager tog det nästan fyrtio år att nå solsystemets utkant. Med Pekka Janhunens solsegel kunde man tillryggalägga samma distans på bara drygt tio år. Finländsk rymdteknik kan alltså komma att revolutionera rymdresorna inom solsystemet, tror Praks, som inte alls tar nån stress av att det snart har gått sextio år sedan Sputnik-1 och Finland väntar fortfarande på sina första egna satelliter. Sverige har ju haft elva stycken hittills.

Vi får inte glömma att Finland är väldigt bra på avancerad rymdteknik, elektronik, sensorer och liknande, som finns i så gott som alla viktiga rymdsonder och Marskrypare som kryssar omkring där ute i solsystemet just nu.

- Att ha en egen satellit har helt enkelt aldrig känts som någonting värst viktigt för de pragmatiskt lagda finländarna som har valt att bidra med sitt kunnande till större internationella projekt i stället, bland annat Marsrovern Curiosity och kometlandaren Philae, säger Estlandsbördige Jaan Praks. Estland fick ju för övrigt sin egen satellit ut i rymden för några år sedan.

Nyligen publicerat - Vetenskap