Hoppa till huvudinnehåll

Digikonst och internet på ARS17

Ars 17 på Kiasma, pressvisning
Ars 17 på Kiasma, pressvisning Bild: Ralf Sandell Ars,Kiasma,konstnärer,nutidskonst

Med orden ”Hello world!” hälsar Kiasmas chef, Leevi Haapala pressens representanter välkomna till förhandsvisningen inför ARS17 och väcker lite dämpat fniss bland publiken.

Han citerar nämligen rakt av utställningens slogan eller underrubrik. Därefter ber han dem sträcka upp handen, som så fort de vaknade på morgonen, genast greppade efter sin smarttelefon. De är ganska många, visar det sig.

Det är alltså igen dags för ARS på Kiasma, utställningen eller kavalkaden för nutidskonst, som återkommer med sex års mellanrum med inriktning på varierande teman. På ARS17 är det digital konst som gäller; det handlar om hur den digitala världen vi lever i påverkar konsten och om hur den samtida konsten, konstnären skildrar den digitala nutiden och framtiden.

På utställningen medverkar 35 konstnärer från 13 länder och som en del av utställningen finns ARS17+ helheten som hittas på webben på adressen arsplus.kiasma.fi.

Ars 17+ webbhelhet
Ars 17+ webbhelhet Bild: Kiasma.fi Ars,konstutställningar,nutidskonst,internet,konstnärer,museet för nutidskonst

Post-internet och den digitala konstens andra våg – "the second coming" – är också termer som har förekommit i det här sammanhanget.
En av konstnärerna på ARS17, Yung Jake från USA, påstår sig rent av ha fötts på Internet år 2011.

Fast egentligen handlar det alltså om att konstnärens alter ego, rap-artisten Yung Jake, då för första gången uppträdde i en YouTube-video. Vilket han berättar för mig när jag i förbifarten får tillfälle att fråga honom. Någon radiointervju vill han dock inte ställa upp på.

Digitalkonstens andra tillblivelse

Men för att inte gå händelserna i förväg, ska jag till att börja med reda ut kring utställningens tema och begreppen däromkring. Så jag låter en av utställningens kuratorer Marja Sakari, intendent på Kiasma få ordet:

- Jo, det fanns redan på 90-talet några konstnärer, också i Finland, som gjorde digital konst. Men tekniken och kunskapen var inte ännu på en så hög nivå, att konsten kunde leva vidare.

Nu när tekniken har utvecklats och också är mer tillgänglig, och konstnärerna blivit skickligare på att utnyttja den, kan vi alltså tala om en andra tillblivelse av digital konst.

”Svåra”, tråkiga installationer?

En ofta förekommande fördom mot den här typen av nutida (digital) konst – som också jag bar på inför ARS17 – är att det handlar mycket om videoinstallationer och koncept, som för åskådaren vid första intrycket kan verka mindre lockande, rent visuellt. Det krävs t.ex. att man själv aktivt deltar – interaktivitet är ett honnörsord – och då får man ju mera ut av verket.

The Common Sense, videoinstallation av Melanie Gilligan
The Common Sense, videoinstallation av Melanie Gilligan The Common Sense, videoinstallation av Melanie Gilligan Bild: Kansallisgalleria | Finnish National Gallery / Pirje Mykkänen Ars,konstutställningar,videokonst,konstnärer,museet för nutidskonst

Men är inte det rent visuella utseendet med rörkonstruktioner, sladdhärvor, hörlurar samt en videokamera och flimmer ofta rent ut sagt lite tråkigt?

- Ja-a, det kan hända, säger Marja Sakari förståeligt nog rätt tveksam hur hon ska tackla min provocerande fråga, men när det gäller videor i synnerhet, så krävs det nog att man verkligen tittar och försöker förstå vad som menas.

- Det kanske inte är alldeles lätt som konst, fortsätter hon, men jag skulle säga att det är belönande om man tar lite tid på sig för att se, begrunda och sätta sig in i verket.

Att nutidskonsten inte är så lätt att ta till sig kan vi vara överens om, men som med all konst krävs det lite bakgrundskunskap och intresse för att den verkligen ska öppna sig och man ska få mera ut av den.

- Jo, just så är det.

Det är också nåt slags fördom att man måste veta så mycket och läsa en mängd bakgrundstext för att ”förstå” vissa moderna verk.― Marja Sakari, Kiasma

För den intresserade åskådaren räcker det att ”titta och tänka”, säger Marja Sakari, men poängterar att det krävs tänkande. Så är det för övrigt med det mesta i livet om du vill nå en djupare insikt.

Stor mångfald av audiovisuella intryck

Men så långt om mina – och eventuellt generella – fördomar. För visst är mångfalden på ARS17 också påfallande. Och om jag känner mig lite förvirrad efter en första hastig bekantskap på pressvisningen, är det just för att jag gärna skulle ha lite mera tid att ”titta och tänka”.

Intrycken är i alla fall till största delen positiva och väcker nyfikenhet― jag måste nog återkomma med mer tid.

Som exempel på verk som, förutom att de behandlar aktuella och intressanta teman, rent visuellt är anslående och går att ta till sig utan en mängd bakgrundskunskap, nämner Marja Sakari för det första den brittiske konstnären Ed Atkins videoinstallation, Ribbons.

Ribbons, videoinstallation av Ed Atkins
Ribbons, videoinstallation av Ed Atkins Ribbons, videoinstallation av Ed Atkins Bild: Courtesy of the artist, Galerie Bortolozzi, Berlin and Cabinet Gallery, London videokonst,Ars,nutidskonst,utställningar,konstnärer,kiasma

Den handlar om en ung mans ångest och svårighet att kommunicera. Och då handlar det just om att kommunicera bara digitalt, på webben:
Alla behöver också den fysiska kontakten.― Marja Sakari, Kiasma

För en uttryckligen visuellt lockande upplevelse rekommenderar Marja Sakari Jacolby Satterwhites (USA) videoinstallation i Kiasmas tredje våning. Med Music of Objective Romance har Jacolby skapat en färgsprakande utopisk värld med tillhörande eggande musik. Utan tvekan ett av de visuellt klart mest fascinerande verken på ARS17, som man gärna skulle låta sig sjunka in i för en lång stund. Och för det finns det också sköna stolar att luta sig tillbaka i.

En Plein Air: Music of Objective Romance, videoinstallation av Jacolby Satterwhite
En Plein Air: Music of Objective Romance, videoinstallation av Jacolby Satterwhite En Plein Air: Music of Objective Romance, videoinstallation av Jacolby Satterwhite Bild: Kansallisgalleria | Finnish National Gallery / Pirje Mykkänen Ars,konstutställningar,videokonst,nutidskonst,kiasma

Också väggmålningen utanför själva videoinstallationen är fin att bara se på. Dessvärre var inte konstnären Jacolby Satterwhite själv på plats för en kommentar.

Pääkaupunki – Capital city

Däremot hade jag tillfälle att prata med Göteborgskonstnären Ilja Karilampi som deltar med installationen Pääkaupunki. Han är inte helt entusiastisk över frågan jag ställer om hans inställning till digikonst och konst på webben:

- Ja, den ständiga frågan. Jag måste säga att jag bryr mig inte så mycket om post-internet eller webb och så. Inte mer än en affärsman använder sig av Internet för att använda sig av transaktioner, säger Ilja Karilampi.
- Men det är klart att Internet erbjuder nya möjligheter att uttrycka sig och sprida sin konst;

kanske man tar en väldigt billig bild och printar i aluminium och gör någonting bra av den.― Ilja Karilampi

Annars säger han sig vara rätt trött på den här webb-, www-grejen, men det hör till att konsten plockar upp nya grejer. Det är världen vi lever i, säger han.

Ilja Karilampi med sitt allkonstverk Pääkaupunki
Ilja Kariluoto med sitt allkonstverk Pääkaupunki Ilja Karilampi med sitt allkonstverk Pääkaupunki Bild: Ralf Sandell Ars,Kiasma,allkonstverk,konstnärer,konstutställningar,nutidskonst

En hommage till Helsingfors, kallar Ilja Karilampi sitt stora verk Pääkaupunki, som han har byggt upp i Kiasmas panoramalounge i femte våningen.
Ett samtida allkonstverk där han har använt sig av olika element som kommer samman i en komplett upplevelse, som han säger: en stor väggmålning, uv-ljus och ett dj-bås, som pumpar klubbmusik i ”Karilampi Sky Bar”, också en del av installationen.

En soffa finns också i mitten där man kan sitta och titta ut på vyn över musikhuset och riksdagshuset. Lite salongskänsla, fast i en framtidsversion, avrundar Ilja Karilampi om sitt gesamtkunstwerk.

Väggmålning, "Jatka taistelua, som en del av Ilja Karilampis allkonstverk, Pääkaupunki
Väggmålning, "Jatka taistelua, som en del av Ilja Karilampis allkonstverk, Pääkaupunki Väggmålning, "Jatka taistelua, som en del av Ilja Karilampis allkonstverk, Pääkaupunki Bild: Kansallisgalleria | Finnish National Gallery / Pirje Mykkänen Ars,konstutställningar,Kiasma,väggmålningar,allkonstverk,graffiti,museet för nutidskonst

Interaktivt videospel

Om Ilja Karilampi säger sig vara trött på internetkonst, så ställer sig också en annan konstnär jag talar med, Reija Meriläinen, lite frågande till huruvida hon kan ses som en typisk representant för det som ARS17 står för. Hon deltar med det interaktiva (check!) videospelet (check!) Survivor som dessutom är visuellt anslående (check!).

Allt det här har jag i artikeln tagit upp som någonting typiskt för ARS17. Men Reija Meriläinen är inte med på noterna:

Det handlar också om vilken kontext verket presenteras i, om en institution - i det här fallet ett museum – ställer ut mitt verk inom vissa ramar, så påverkar det så klart hur det ses och tolkas.― Reija Meriläinen

- Men när jag planerar och skapar mitt verk, så har jag inte så mycket ett särskilt tema som utgångspunkt.

Skulle det här spelet ställas ut i ett annat sammanhang, t.ex. med andra spel, skulle man se på det helt annorlunda, menar hon.

Reijä Meriläinens videospel Survivor
Reija Meriläinens videspel, Survivor Reijä Meriläinens videospel Survivor Bild: Kansallisgalleria | Finnish National Gallery / Pirje Mykkänen Ars,konstutställningar,videospel,interaktivitet,reija meriläinen

Med detta inte sagt att inte Internet spelar en väsentlig roll i Reija Meriläinens liv. Hon bär med det i fickan mest hela tiden och det påverkar henne både då hon arbetar som konstnär och i umgänget med andra människor.

Men hon ser inte det digitala som något huvudtema i hennes konst:

Det är snarare så, att det digitala är mediet med vilket jag behandlar de frågor som intresserar mig.― Reija Meriläinen

Kritisk inställning

Att konstnärerna förhåller sig kritiska till utställningens teman ser Kiasmas intendent Marja Sakari, som helt naturligt.

- Det hör till att nutidskonstnärer är kritiska till den värld vi lever i och ifrågasätter. Och det finns mycket i den digitala världen som är lätt att kritisera.

Kommunikationen och den mänskliga kontakten, eller avsaknaden av den är en sak som kom fram. Och det är lätt att helt enkelt förlora sig på webben när man surfar eller spelar.

- Men å andra sidan erbjuder Internetvärlden också oerhörda möjligheter att arbeta och ger material för en konstnär. Så det vore dumt att inte använda sig av allt det visuella och alla idéer du kan hitta där.

Konstnärer har alltid intresserat sig för det som ligger i tiden och nu är det den digitala revolutionen som har sysselsatt konstnärer i tio eller tjugo år.― Marja Sakari

Ändå fortfarande rätt ung i ett större perspektiv. Men här blir det lämpligt att avslutningsvis ännu påminna om den tillhörande utställningshelheten ARS17+ som alltså är tillgänglig på adressen arsplus.kiasma.fi.

Lyssna på radioinslaget om ARS17 i Vega Kväll:


Läs mera:

Ars-61, Yle 1961

På ARS-utställningarna har konsten alltid provocerat

I över femtio år har finländarna fått beundra eller förfasa sig över den moderna konsten på Ars-utställningar. Målet har varit att provocera och väcka debatt, men också att underhålla. Vägen har gått från 1960-talets popkonst via hemelektronik med kroppsvätskor mot digital konst. Följ med från 1961 till 2011.

Läs också

  • Mor- och farföräldrar i fokus - stora känslor på spel

    Alla vill barnets bästa men metoderna kan krocka.

    Alla vill barnets bästa men metoderna kan kollidera. Den äldre generationen ska hålla sig till reglerna och småbarnsföräldrarna får inte kräva och skuldbelägga, så lyder råden från familjeexperter på den nationella dagen för far- och morföräldrar.

  • Det var sju gånger farligare att vara barn på 70-talet än i dag

    Antalet barn som dör före sin nittonårsdag har minskat.

    Tycker du att dagens säkerhetstänk har gått för långt? Ibland hör man sägas att det för 40 år sedan inte fanns cykelhjälmar, krockkuddar eller bilbälten i baksätet och att ingen tog någon skada av det. Sanningen är att rätt många barn inte överlevde barndomen på 70-talet.

  • Hur hamnade Kittilä i historisk kommunkris?

    Många förtroendevalda är brottsmisstänkta.

    Kittilä kommun är i en minst sagt ovanlig situation. I kommunfullmäktige ingår 11 personer som är åtalade för tjänste- och arbetsbrott.

Nyligen publicerat - Kultur och nöje