Hoppa till huvudinnehåll

Skärgårdshavet mer utsatt för fosforutsläpp

Skärgårdsklippor vid havet.
Vattnet cirkulerar sämre i Skärgårdshavet än på andra håll i Östersjön. Skärgårdsklippor vid havet. finska viken

Skärgårdshavet är mer utsatt för fosforbelastning än andra områden i Östersjön. Det visar en färsk doktorsavhandling som läggs fram vid Åbo Akademi.

Irma Puttonen som disputerar i miljö- och marinbiologi har i sin avhandling undersökt hur fosforn fördelar sig i bottensedimentet i finska och svenska kust- och skärgårdsområden.

Det som hon bland annat kommit fram till är att mängden fosfor som kan frigöras ur bottensedimenten, är lika stor som den externa belastningen till hela Östersjön, det vill säga den fosfor som rinner ut i Östersjön, bland annat från jordbruket. Puttonen uppskattar att det frigörs mellan 2 400 och 5 100 ton per år i de områden som undersöktes.

Forskningen visar också att fosforn frigörs lättare från syrefattiga bottnar, men att också syresatta drabbas av intern belastningen från sedimenten.

- Man tänker ofta att syrebrist är det som orsakar den inre fosforbelastningen, men jag har sett att det också sker på syresatta bottnar, berättar Puttonen.

Den interna belastningen, som det också kallas, har stor betydelse lokalt för övergödningen. Det påverkar vattenkvaliteten, olika livsmiljöer och fördröjer också förbättringen av vattenkvaliteten i Östersjön. Vattnet blir grumligare, det påverkar också förekomsten av giftiga blomningar av cyanobakterier eller blågröna alger.

Skärgårdshavets formationer försämrar vattencirkulationen

Den finska skärgården och Skärgårdshavet är speciellt utsatta på grund av att det finns många öar. Havsbottnens form och djup varierar också lokalt, vilket gör att vattnet cirkulerar mindre och fosforn lagras lättare i bottensedimenten än till exempel i den svenska skärgården.

- Hydrologin i Skärgårdshavet är mycket komplex och vattencirkulationen är dålig. Sedimenten funkar som ett filter mellan fastlandet och andra delar av Skärgården.

För att komma åt det här borde man minska på mängden fosfor och andra näringssalter som rinner ner i havet. I dagsläget kommer två tredjedelar av utsläppen från jordbruket. Det skulle gälla att använda mindre näringssalter inom jordbruket, men avrinningen kunde också minskas genom olika lantbruksmetoder.

- Man måste tänka på den externa fosforbelastningen och man måste minska den mer än vi har planerat. Lantbruket är det största som förstör vattenkvaliteten. Det är för beslutsfattarna att agera. Lantbruket är en stor politisk fråga och det är inte enkelt. Men jag tycker inte att det är svårt att minska närsaltsanvändningen i lantbruket. Vi använder mycket mer fosfor än till exempel i Sverige.

Används vid planeringen av vattenskyddsåtgärder

Det här är precis det Puttonen önskar är att man nu skulle använda hennes forskningsresultat till. Det gör man också delvis redan vid Närings-, trafik-, och miljöcentralen i en ny vattenkvalitetsmodell som håller på att tas i bruk. Med modellen kan man planera var och hur mycket man minskar till exempel fosforbelastningen och vilka andra åtgärder man kan ta till för att förbättra vattenkvaliteten.

Men det finns också forskning kvar att göra, tillägger Puttonen. Det skulle till exempel vara intressant att se vilka andra faktorer som påverkar den inre belastningen eller frigörande av fosfor då det finns syre på bottnen, men också hur organisk fosfor binds till sedimenten och hur den frigörs.

Irma Puttonen, doktorand vid ÅA, undersöker sediment utanför Åbo i augusti 2012
Irma Puttonen undersöker bottensediment Irma Puttonen, doktorand vid ÅA, undersöker sediment utanför Åbo i augusti 2012 Bild: Yle/Janne Isaksson sediment
Irma Puttonen
Irma Puttonen Irma Puttonen irma puttonen

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland