Hoppa till huvudinnehåll

Christian ersatte morfin med motion

Christian Hedberg vid ett bord.
- Att snegla på andra och tro att man ska bli som de är tekniskt omöjligt. Jag är jag. Och jag gör det bästa av situationen, säger Christian Hedberg. Christian Hedberg vid ett bord. Bild: Yle/Anne Teir-Siltanen christian hedberg

Han skulle visa sin fru hur man klättrar utomhus. Uppe på en bergsvägg lutade han sig bakåt och då gav säkerhetsutrustningen efter. Han blev förlamad från midjan neråt.

Året är 2006 och platsen Falun i svenska Dalarna. Christian Hedberg hade lång erfarenhet av klättring och vid olyckstillfället var han tillsammans med sin fru för att visa henne hur man klättrar utomhus. Det var då den mycket osannolika händelsen inträffade. Med oddsen en på miljonen gav säkerhetsanordningen vika. Han föll tio meter.

- Jag ligger där på marken och tänker att det är något som är riktigt fel. Då har jag fått en så kallad spinalchock och är förlamad från halsen nedåt. Det enda jag kan göra är att andas och prata.

- Det är inget häftigt berg så att man kunde säga Wow, jag har varit uppe på Mount Everest och fallit ner därifrån och överlevt, utan det är en klippa som är tio meter hög och jag ramlade hela vägen uppifrån.

Jag ligger på marken och tänker att något är riktigt fel. Det enda jag kan göra är att andas och prata.

Själva olyckan kommer Hedberg väl ihåg, men dagarna efter på sjukhuset går i ett töcken. Han har kraftiga smärtor och får morfin. Ryggen, ena handleden och tarmar är opererade flertalet gånger.

- Det tog sex månader att läka och lära sig att leva med sitt handikapp. Men jag ljög för mig själv, det tog längre än så att komma tillbaka. Det tog sex år innan jag förstod omfattningen av saker och ting, säger Hedberg.

Morfinberoende blev motionsberoende

Efter olyckan har Hedberg försökt att fortsätta med den aktiva livsstil som han tidigare hade. Han tycker om att klättra inomhus och paddla kajak. En av de största utmaningarna ligger i att hantera de kraftiga nervsmärtorna som finns i rygg, lår, rumpa och ibland fötterna. Smärtor som hugger till flera gånger i timmen och kan vara i flera minuter.

- Jag käkade morfin och blev hög som ett hus. Jag blev en narkoman helt enkelt, men det funkar ju inte i längden. Så jag har tacklat smärtan genom att börja idrotta.

Att bryta morfinberoendet var inte lätt, men det gick tack vare beslutsamhet.

- Då jag bestämt mig för något brukar jag genomföra det. Jag låste in mig i lägenheten och sedan satt jag där och avgiftade mig själv i två veckor. Jag svettades, mådde pyton, var arg och förbannad. Allt kom upp till ytan.

Jag låste in mig i lägenheten och avgiftade mig själv i två veckor. Jag svettades, mådde pyton, var arg och förbannad.

Hedberg började träna. Till en början försiktigt med 800 meter runt kvarteret, i dag ligger träningsmängden på fyra timmar fysisk ansträngning per dag.

- Endorfinerna som utsöndras i kroppen gör att jag faktiskt blir lugn. Jag blir hyfsat avslappad efteråt så det går att leva med smärtan, säger Hedberg.

Vardagen består i dag utav mycket träning, jobb, vila och familjetid. Hedberg har två barn som är fyra och åtta år gamla. Han upplever att barnen ger honom ett lugn, även om det ibland blir stökigt precis som i vilken barnfamilj som helst. För tillfället skriver Hedberg sin andra bok och han utvecklar också hjälpmedel till funktionshindrade.

Kometkarriär i kälkhockey

Sport har alltid intresserat Hedberg. Han har flera VM-guld i rullstolsinnebandy och SM-guld i cykling. När han väl bestämde sig för att börja spela kälkhockey gick han från nybörjare till deltagare i paralympiska spelen på bara sex månader.

- När jag gjorde illa mig sa jag, att jag ska lära mig spela kälkhockey för det verkar lätt. Och det har jag ångrat bittert, säger Hedberg med ett leende.

Som barn spelade Hedberg ishockey, men att lära sig kälkhockey var en verklig utmaning. Han har tillbringat otaliga timmar i ishallen. Till en början fick han kämpa mycket för att ens kunna svänga och inte åka in i sargen. Envisheten belönades med en landslagsplats.

- Det har betytt jättemycket, framför allt för självförtroendet och egot.

Dåliga dagar

I dag föreläser Hedberg om betydelsen av att göra bra grejer utifrån sina egna förutsättningar. Det handlar om smärta, smärthantering och möjligheter att se livet från en annan sida. Hedberg har en mycket positiv inställning till livet, även om det kommer sämre dagar emellanåt.

- Jag har jättedåliga dagar och då tar jag mig inte ens ur sängen. Hade jag haft en dålig dag i dag hade vi nog inte gjort den här intervjun, säger Hedberg.

Dåliga dagar kommer oftast när det är som mest olägligt. I stressiga situationen är kroppen mera mottaglig för problem, vilket ofta bäddar för dåliga dagar.

Jag har överlevt och jag lever. Framför allt lever jag ett ganska bra liv.

På vilket sätt har olyckan ändrat ditt sätt att se på livet?

- Jamen, jag lever ju! Jag har överlevt och jag lever. Och framför allt lever jag ett ganska bra liv. Jag har varit tvungen att prioritera och sedan så gör jag det som jag bestämt mig för.

Drömmen om en husbåt

Närheten till vattnet får Hedberg att må riktigt bra. Han drömmer om en husbåt.

- Jag skulle ligga där på sommaren medan solen värmer på ryggen och jag kunde lyssna på kluckandet. Kanske ta en tur med kajaken.

Hedberg säger att han är rätt bra på att leva i nuet utan att måla upp stora drömmar för framtiden. Ändå är det inga anspråkslösa drömmar han har då han funderat en stund. Hans idrottsliga mål är att delta i paralympiska spelen och faktiskt få spela hockey, inte vara avlösningsspelare.

- Jag har några äventyr jag vill göra. Jag vill upp på Kebnekaise och så har jag en dröm om att få köra bil till södra Afrika och få ge bort den till ett välgörenhetsprojekt där nere.

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa