Hoppa till huvudinnehåll

"Det finns gott om kriser i Afghanistan"

En afghansk far och tre barn går i lera vid en stor pöl i ett flyktingläger i Herat i Afghanistan.
Utöver alla andra kriser som har drabbat Afghanistan har nu också den humanitära krisen vuxit plötsligt. Grannländerna skickade tillbaka över en miljon afghaner som ofta har bott utomlands i årtionden. De återvände till usla förhållanden på flyktingläger. En afghansk far och tre barn går i lera vid en stor pöl i ett flyktingläger i Herat i Afghanistan. Bild: EPA/JALIL REZAYEE Afghanistan,flyktingar

Utvecklingen i Afghanistan går i en katastrofal riktning, säger Anders Fänge som har 20 års erfarenhet av utvecklings- och humanitärt arbete i landet. Det råder militärkris, ekonomisk kris, politisk kris och en humanitär kris i landet, säger Fänge.

– Afghanistan är ett land där det inte råder någon brist på kriser, säger Anders Fänge för att sammanfatta läget.

Fänge har jobbat med utvecklings- och humanitärt arbete för en av de största humanitära organisationerna som verkar i landet, Svenska Afghanistankommittén SAK, i över 20 år.

Fänge sitter i dag i SAK:s styrelse och har följt med landets utveckling länge, i årtionden också på plats i Afghanistan bland annat som SAK:s landschef.

Vi har alltså en militär kris, en ekonomisk kris, en politisk kris och därtill också en humanitär kris.― Anders Fänge

Den bild han, och så gott som alla andra experter ger av landets riktning, har få ljusglimtar.

Det humanitära läget är allt mer katastrofalt, mänskorättsläget blir allt sämre och de ekonomiska utsikterna är i praktiken noll för en stor del av befolkningen.

Allt det här bottnar ändå på ett eller annat sätt i det dåliga säkerhetsläget, som inte heller har givit upphov till optimism på länge.

– År 2014 drogs största delen av de internationella styrkorna tillbaka och det har talibangerillan utnyttjat. De har ryckt fram under de senaste två, tre åren och kontrollerar i dag mer territorium än de har gjort någonsin sedan de styrde landet år 2001, säger Fänge.

Att talibangerillan har kunnat rycka fram beror inte bara på att gerillan har vuxit sig starkare, en lika stor orsak är att de afghanska säkerhetsstyrkorna är i uselt skick, säger Fänge.

– Det är dålig ledning, dålig koordinering, ineffektivitet och korruption de oftast kritiseras för, säger Fänge.

Säkerhetsläget vid bristningsgränsen

En soldat står vid sandsäckar vid en postering i Nangahaar kort efter ett dödligt angrepp i området.
De afghanska poliserna och soldaterna har förlorat allt mer mark till talibangerillan på sistone. De är ofta dåligt utrustade och båda styrkorna lider av deserteringar och korruption. En soldat står vid sandsäckar vid en postering i Nangahaar kort efter ett dödligt angrepp i området. Bild: EPA/GHULAMULLAH HABIBI Afghanistan

Det finns gott om exempel på misskötsel och korruption, försnillade löner, lokala befälhavare som säljer både bränsle för fordon, ammunition och vapen och annan utrustning.

På listorna över manskap finns stora mängder desertörer, döda och helt fiktiva soldater som står kvar för att deras löner ska kunna försvinna i befälhavares fickor.

Arméns och polisens dåliga skick har i takt med förlusterna till talibangerillan fått deserteringarna att öka och fört säkerhetsstyrkorna ännu närmare bristningsgränsen.

– Hittills har armén när det har gällt provinshuvudstäder eller andra större städer lyckats driva ut gerillan efter ett tag, ofta med amerikansk hjälp. Däremot kommer gerillan säkert att fortsätta utvidga sin kontroll på landsbygden och att ta över fler distrikt än vad de kontrollerar i dag, säger Fänge.

Våldet går i hög grad ut över de civila. Fjolåret var enligt FN det värsta räknat i civila offer sen statistik började föras med nästan 3 500 dödade och över 8 000 skadade.

Det beror till stor del på att gerillans framryckningar har fört striderna nära eller in i byar och städer, mitt bland afghanerna, där de afghanska styrkorna bara delvis lyckas hålla sina ställningar.

– Och skulle amerikanerna lämna Afghanistan helt och hållet så tror jag inte att afghanska armén kan stå emot taliban längre.

Ekonomin dalar

Då säkerhetsläget har blivit allt sämre har resten av samhällsutvecklingen följt hack i häl.

– I takt med försämrad säkerhet har investeringarna sinat. Fram till 2011 var BNP-ökningen mellan nio och tio procent per år. Idag är den kring en eller två procent, med en befolkningsökning som är betydligt större. I praktiken går ekonomin back.

Arbetslösheten uppskattas ligga på kring 40 procent och för största delen av befolkningen finns ingen hjälp att få från myndigheterna eller regeringen.

Samtidigt är den afghanska politiken, som aldrig riktigt har fått någon rätsida, nu i totalt kaos.

Oklarheter kring presidentvalet 2014 hotade att utmynna i våld, vilket fick USA att ingripa och i praktiken tvinga fram en enhetsregering mellan president Ashraf Ghani och regeringschefen Abdullah Abdullah.

– Det blev ett tvångsgifte efter amerikanska påtryckningar. Det kallas för en nationell enhetsregering - men det är det inte, det är en oenighetsregering där båda fraktionerna förlamar varandra och de lyckas inte fatta några effektiva beslut, säger Fänge.

Humanitära krisen växer

Allt fler afghaner lider nu brist på säkerhet, arbete och pålitliga myndigheter och är helt beroende av internationell hjälp.

Framförallt har läget varit illa för de över en halv miljon interna flyktingarna i landet som ofta lever utan de sociala nätverk som ofta krävs för att klara sig i landet.

Har du inte familj återstår kriminalitet, att låta sig värvas till armén, prostitution, tiggeri, daglönearbete för svältlön. Det är den typens alternativ du har för din försörjning och inga av dem är bra. Att återvända är att utsättas för stora risker.― Anders Fänge

Mängden människor i behov av internationell hjälp ökade dessutom explosionsartat ifjol.

– Vi har alltså en militär kris, en ekonomisk kris, en politisk kris och därtill också en humanitär kris.

Grannländerna Iran och Pakistan beslöt att skicka tillbaka afghanska flyktingar till ett hemland som många inte hade sett på årtionden.

– Både Pakistan och Iran har tvingat de afghanska flyktingar som har bott i de här länderna i decennier att återvända till Afghanistan. Åtminstone en miljon har tvingats att återvända bara under 2016, säger Fänge.

– De som har tvingats återvända har samlats i läger, främst i östra Afghanistan och kring Kabul. Det råder inte utbredd svält, men mycket undernäring framförallt bland barnen. De finns mycket lite vård, det finns inga skolor så det är eländiga förhållanden de lever i. Det kommer in hjälp men med konkurrensen från Syrien och svälthärdarna i världen blir det inte mycket pengar som sätts in för att hjälpa de här återvändande flyktingarna, säger Fänge.

Oacceptabel risk för de återvändande

Vad innebär allt det här då för vardagen i landet och för dem som återvänder till Afghanistan?

Om de har familj som kan försörja dem är livet kanske bara svårt, säger Fänge, men de som saknar sociala nätverk att falla tillbaka på är illa ute.

De unga är speciellt illa ute.

– Har du inte familj återstår kriminalitet, att låta sig värvas till armén, prostitution, tiggeri, daglönearbete för svältlön. Det är den typens alternativ du har för din försörjning och inga av dem är bra. Det är att utsättas för stora risker att återvända, säger Fänge.

Alla återvändande kommer inte att gå sådana öden till mötes, men risken är alltför stor för att tas säger Fänge.

– De afghaner som finns i Europa, framförallt för de unga - vare sig det är barn eller unga vuxna - som saknar familjeband, menar jag att borde få stanna. Det är att utsätta dem för oacceptabla risker att råka väldigt illa ut när man skickar tillbaka dem, säger Fänge.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes