Hoppa till huvudinnehåll

Jakten på Planet 9 är igång - du kan hjälpa till med att leta!

Dvärgplaneten Plutå med månen Charon.
Dvärgplaneten Plutå med månen Charon. Bild: NASA / Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory / Southwest Research Institute Pluto (plutoider),dvärgplanet

Det finns åtta planeter i vårt solsystem just nu. Men snart kan vi ha nio igen, om entusiasterna får sin vilja igenom. En sak är säker: kandidater för titeln som Planet nio råder det ingen brist på.

Exakt det här är ju orsaken till att Pluto gick miste om sin status som planet: insikten om att det finns tusentals liknande himlakroppar där ute. Pluto är bara en av oräkneliga småplaneter där ute bortom Neptunus, på solsystemets mörka, kalla bakgård som kallas Kuiperbältet.

Dvärgplaneten Eris som upptäcktes 2005 är en av dem, och den har en massa som är 27 procent större än Plutos (även om Pluto är lite större till ytan). NASA kallade följaktligen till en början Eris för solsystemets tionde planet.

Men man insåg snart att om Eris ska tituleras som planet så finns det en mängd andra himlakroppar som också borde räknas som planeter, och då har vi snart en sådan mängd planeter att skolbarnen aldrig kommer att kunna lära sig deras namn utantill.

De åtta största dvärgplaneterna.
De åtta största dvärgplaneterna bortom Neptunus. De åtta största dvärgplaneterna. Bild: NASA dvärgplanet,Kuiperbältet

Räkna inte med Plutos comeback

Så Internationella astronomiska unionen IAU tänkte därför om helt och hållet och det hela slutade med att Pluto miste sin status som planet 2006 och infördes i den nyss grundade kategorin dvärgplaneter eller plutoider.

Med andra ord, de som hoppas på att Pluto återinstalleras som en ”riktig” planet kommer troligen att bli besvikna. Pluto är och förblir en dvärgplanet, men en ovanligt vacker sådan, med sitt karakteristiska cappuccinohjärta.

Men en nionde planet får vi säkert hur som helst i något skede. Det har länge gått rykten om en planet i Neptunus storleksklass (cirka tio gånger större än jorden) som skulle dölja sig någonstans där ute.

Ingen har lyckats observera den direkt, men den ger sig till känna indirekt, genom hur den påverkar andra små himlakroppar i området med sin gravitation.

Om planeten finns där ute så kretsar på ett genomsnittligt avstånd på 700 gånger avståndet från solen till jorden, men med en mycket excentrisk, elliptisk bana där det tar uppemot 15 000 år att fullborda ett varv runt solen.

Planetjägarnas talko

Att upptäcka nya världar så långt ute är ingen lätt uppgift. Pluto till exempel, den upptäcktes så pass sent som 1930 av Clyde Tombaugh. Himlakroppar på det här avståndet från solen är extremt ljussvaga och svåra att få syn på.

En asteroid i Kuiperbältet.
Kuiperbältet: avlägset och fullt av små, frusna världar. En asteroid i Kuiperbältet. Bild: NASA/ESA Kuiperbältet,asteroider

Men vad är bättre än en rejäl utmaning? Och just nu pågår det faktiskt någonting av en internationell kapplöpning för att hitta Planet nio. Eller här i Finland skulle vi väl tala om ”talko”. Crowdsourcing heter det ju också.

Det finns flera olika projekt just nu där allmänheten är inbjuden till att rota igenom data från olika jord- och rymdbaserade teleskop som Sky Survey och WISE. Det är nämligen fråga om massiva mängder data som ingen enskild aktör kan eller hinner finkamma för sig själv.

NASA har haft en sådan kampanj på gång sedan årsskiftet, och crowdsourcingportalen Zooniverse har också engagerat folk i jakten på Planet 9.

Förra veckan startade Australiens nationella universitet ANU en egen kampanj där vem som helst med intresse för astronomi kan böka genom hundratusentals bilder av den södra himmelshalvan tagna med SkyMapper-teleskopet.

Fyra års arbete på tre dagar

Det här är jungfrulig mark, kan man säga: yrkesastronomerna själva har inte ens hunnit kasta en blick på SkyMapper-materialet under de fyra åren sedan det samlades in. Så talkohjälpen från allmänheten togs emot med tacksamhet.

- Hjälpen från tiotusentals frivilliga har gjort det möjligt för oss att åstadkomma fyra års vetenskaplig analys på mindre än tre dagar, säger ledande forskare dr. Brad Tucker från ANU säger i en intervju för News.com.au.

Som sagt, det hela tog fyr direkt: inom loppet av några dagar hade inte mindre än 60 000 människor hittat hela fyra miljoner intressanta objekt. Och det är speciellt en viss Tony Roberts som sticker upp över mängden med sina 12 000 fynd!

Nålen i höstacken

Det är klart, största delen av det som man nu har hittat är asteroider och motsvarande småkroppar som är kända från tidigare, och om största delen kan man också säga direkt att det här är inte Planet 9.

Men i det digra materialet ingår också sådant som på riktigt får astronomerna att haja till. Fyra särskilt intressanta objekt har plockats upp för närmare inspektion av yrkesastronomerna på ANU.

- Det faktum att de frivilliga amatörerna har lyckas hitta dvärgplaneter som vi känner till från tidigare, som Chiron och Comacina, bevisar att den här metoden har potentialen att hitta Planet 9 om den finns där, säger Brad Tucker från ANU.

Sannolikheten är hur som helst rätt så liten för att något av de nu gjorda fynden skulle visa sig fylla måttet för en planet, men om det skulle råka vara en gasplanet i stil med Uranus så är nästa steg att boka in sig hos ett av de riktigt stora teleskopen, som VLT i Chile för att ta en närmare titt.

ESO:s teleskop (VLT) i Paranal, Chile.
VLT, världens kraftfullaste optiska teleskop. ESO:s teleskop (VLT) i Paranal, Chile. Bild: ESO eso

Vad ska den heta?

Och sedan, om den traditionellt mycket konservativa Internationella astronomiska unionen som bestämmer om de här sakerna slutligen går med på att ta med nykomlingen i tabellen över planeter, då ska planeten ju ha ett namn, och det skulle knappast vara förvånande om man vänder sig till allmänheten också i det ärendet.

Med andra ord, kanske det lönar sig att tänka på ett par namnförslag ifall att det blir en internationell omröstning om saken. Vilket är din favorit?

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap