Hoppa till huvudinnehåll

Företagspsykologen: Ingen ska behöva tåla att trakasseras på jobbet!

Arbetshälsopsykolog Marina Maatela utanför Radiohuset
Arbetshälsopsykolog Marina Maatela utanför Radiohuset Bild: Eva Frantz #hurmårdu

Utfrysning, kortfattade svar av chefen, att ständigt vara den enda som inte blir inbjuden till de viktiga mötena…

Då Yle Vega efterlyste publikens erfarenheter av trakasserier på arbetsplatsen fick vi tal del av de mest frustrerande berättelser.

Många av de som svarat känner sig framför allt så hjälplösa i situationen. Hur sätta stopp för det hela? Måste jag säga upp mig, fast arbetet i sig är helt okej?

Företagspsykolog Marina Maatela är väl bekant med liknande fall.

- I Finland är vi rätt sega och tål mycket, men att under en längre tid leva under stress och press och negativ stämning har helt klart en effekt.

Osäkerhet skapar mobbare

Enligt Maatela är det inte ovanligt att utsattheten resulterar i fysiska symptom, som mag- eller ryggont. Då kanske de anställda uppsöker företagsläkaren för att få hjälp med smärtan, och då kan den psykiska aspekten uppdagas i samma veva.

Men varför trakasserar då en del människor sina arbetskamrater eller anställda?

- De första orden jag kommer på är rädsla, osäkerhet och okunskap, säger Maatela, då det gäller förmän kan det helt enkelt hända att personen inte har fått en tilltäcklig utbildning i ledarskap. Det är ju förmannens uppgift att ingripa om någon i personalen blir trakasserad, men det är inte alltid cheferna gör detta.

Mobbad eller överkänslig?

Ibland kan det också vara svårt för en person att avgöra om den fakstiskt blir trakasserad eller bara är känslig.

- Vi har dessvärre en kultur av att man inte ska vara så känslig och tåla lite humor. Det kan till exempel vara fråga om en viss jargong på arbetsplatsen. Men om en person blir belastad av sådant som hen ofta får höra är det någonting hen inte ska behöva tåla. Då måste det ske en förändring.

Marina Maatela tipsar om arbetshälsoinsitutets webbsidor, där man kan hitta listor på tecken som tyder på att allt inte står rätt till.

- När du blir osäker och börjar tvivla på dina egna reaktioner och känslor – var jag för känslig nu eller borde jag tåla mera – ska varningsklockorna ringa.

Ifall det är förmannen som står för trakasserierna är ett alternativ att tala med förmannens förman. Ifall en sådan inte finns tillgänglig är företagsläkaren en bra person att tala ut med, tipsar Maatela.

Tre tips på vad du kan göra om du upplever trakasserier på jobbet

  • För bok över det du upplevt. Skriv ner alla de gånger du inte blev inbjuden till det där viktiga mötet osv. Det är lättare att se över mönstren i efterhand om du skrivit ner det som hänt.
  • Diskutera saken med en arbetskamrat du litar på. Fråga om denna också har lagt märke till att du blir behandlad illa eller att stämningen är konstig.
  • Våga ta upp saken på jobbet. Säg till exempel ”Jag har märkt att du svarar väldigt kortfattat när jag frågar dig någonting – är någonting fel mellan oss?”.

Taktik för ökad trygghet

Marina Maatela arbetar en del med förbyggande projekt på arbetsplatser och i bästa fall kan trakasserierna undvikas i och med antimobbningsprogram. Ibland får hon klienter som kontaktat arbetsplatshälsovården och fått en remiss.

- Då brukar jag börja med att verifiera det klienten har upplevt. Du har rätt, det du misstänker är korrekt och det är sakligt att börja fundera på hur vi ska tackla saken.

En del klienter vill inte att någon på arbetsplatsen kontaktas, inte ens de personer som gjort sig skyldiga till trakasserierna.

- Då bygger vi upp en slags taktik. Vi övar på de rätta sakerna att säga i frustrerande situationer. Saker i stil med att lugnt säga ”hej, jag tycker inte om att du höjer rösten när du talar med mig”. Det här bidrar till att öka tryggheten för klienten, att ha en plan.

Går då arbetsplatstrakasserier alltid att reda ut?

- Nej tyvärr. Ibland har människor blivit så sårade och nedtrampade att det tar lång tid för dem att återhämta sig. Att ta sig ur en mobbningssituation är en process, och ibland räcker krafterna helt enkelt inte till, konstaterar Marina Maatela.