Hoppa till huvudinnehåll

Från machoman till tant, en pappa byter skepnader

susan faludi
susan faludi Bild: Creative Commons Susan Faludi

Sin familj kan man inte välja, men om ens far är alldeles för besvärlig och diktatorisk så väljer man att inte hålla kontakt när man har blivit vuxen. Det är utgångspunkten i Susan Faludis Mörkrummet, en berättelse om en återfunnen förälder.

Det är typiskt att Susan Faludi, som blivit känd som en feministisk förkämpe, hade en patriarkal och tyrannisk far. Hennes bok Backlash - Kriget mot kvinnorna har kallats 1990-talets viktigaste feministiska verk och visade hur kvinnorna motarbetades efter sjuttiotalets emancipation. Och med boken Ställd - förräderiet mot mannen (2001) visade hon hur den framgångsrika mansrollen blivit ett alltmer ouppnåeligt ideal för de män som förlorat karriärkampen eller sina kvinnor.

Ett överraskande meddelande

Så när Susan Faludi sommaren 2004 får ett e-postmeddelande av sin far, har hon inte hört av honom på 25 år. Han skriver att han har genomgått en könskorrigering och numera lever som Stefánie i Budapest.
Hon bestämmer sig för att åka till Ungern för att ta reda på mera om denna komplicerade och gåtfulla person.

Det blir en lång resa präglad av verklig strävan att förstå, av research och kunskapstörst. Faludi är en Pulitzerprisad journalist som kan konsten att berätta en historia så att läsaren bara vill veta mera. Hon har överblicken och viljan att istället för att döma, belysa. Istället för en uppräkning av tidigare oförrätter försöker hon förstå hur hennes far har kommit att bli den hon är.

Det tog Susan Faludi 10 år att få boken skriven. Våren 2015 utkom In the Darkroom (i svensk översättning Mörkrummet), ett halvt år efter att hennes far dött. Allt detta arbete har resulterat i ett material som Faludi gestaltar med intelligent lätthet. Som läsare häpnas jag över hennes förmåga att hålla kontroll över stora helheter, utan att det blir tråkigt eller för tungt. Ställvis är det till och med roligt och humoristiskt.

En våldsam och auktoritär far

Den far hon kom ihåg från sin barndom var en diktatorisk patriark ”Vi åt det han ville äta, reste dit han vill åka, klädde oss som han ville. Små som stora beslut i hemmet var tvungna att godkännas av honom först.” Susan minns utflykter med sin far där hon agerade assistent på segelturer, bergsvandringar och cykelturer. Men vad de talade om under dessa turer minns hon inte. Fadern förblev ett mysterium.

Väl framme i Budapest inser Susan att pappan, som hon kom ihåg som en självupptagen, dominerande och opålitlig far, har kvar alla dessa karaktärsdrag. Men hon har också utvecklat nya feminina sidor. Susan möter en gammal tant med förkärlek för bakverk och ryschiga kläder.

susan faludi med sin far stefánie
susan faludi med sin far stefánie Bild: Creative Commons susan faludi och stefánie faludi

Åter till fosterlandet

1990, efter kommunismens fall hade Steven Faludi återvänt till landet där han föddes. Därmed övergav han det liv han hade byggt upp i USA. Susan Faludis föräldrar hade skilt sig år 1977 och då flyttade fadern till Manhattan för att jobba med reklamfoto för tidningar som Vogue, Glamour och Vanity Fair. Han var speciellt duktig på trickfotografering, det vill säga att vid framkallningen få mörka områden att se ljusa ut och att dölja oönskade delar av bilden. En sorts analog photoshop som han var mycket skicklig på.

Framkallningsproceduren i mörkrummet är som en bild av hans sätt att tackla livet. ”Man visar inte upp det man inte vill visa”, brukade han säga. Och det visar sig att den devisen håller ännu när Susan kommer för att träffa sin far Stefánie som vid 76 års ålder genomgått en könskorrigering i Thailand.

Med skygglappar för hatet

Mötet är som att gå på tunn is. Fadern visar gärna upp allt nytt hon skaffat, men är ovillig att tala om sig själv. Ungerns utveckling till ett nationalistisk, antisemitiskt och hbtq-fobiskt land vill hon inte höra talas om. Hon stöder helhjärtat ytterhögerpartierna. Under det första besöket kommer de sig knappt ut ur hennes befästningsliknande hus på Buda sidan av floden Donau. Hon vill välja vad hon avslöjar om sig på samma gång som hon vill att Susan skriver en bok om henne.

Det svåraste för Susan blir inte att acceptera att hennes pappa har blivit en kvinna, utan för dem båda att handskas med de minnen som tränger sig på som spöken ur det förflutna.

Gamla oförrätter spökar

Ett av dessa spöken är de två paradvåningar på Pestsidan som tillhörde Stefánies farfar och som hade beslagtagits av nazistregimen under andra världskriget. När Susan vill se dem vägrar Stefánie att följa med. Det tar länge innan hon kan locka henne att komma dit och när de väl beskådar huset uppstår ett riktigt praktgräl där många års oförrätter och besvikelser blandas. En härdsmälta kallar Susan Faludi grälet som hon delvis fick på band och där Stefánie blandar tidsplan så att hon plötsligt säger att hon kastades ut ur familjen av Susans mamma.

Så fungerar psyket. Olika händelser blir ett mönster som upprepar sig.

Händelsen Susan däremot minns är när pappan, trots besöksförbud bryter sig in i familjens hem med ett baseballträ för att misshandla och knivhugga mammans nya pojkvän. När polisen kommer får han det att se ut som om han är offret. Han hävdar att han ”räddat” sin familj från en inkräktare.

pärmen till Susan Faludi: Mörkrummet
pärmen till Susan Faludi: Mörkrummet Bild: Leopardförlag susan faludi: mörkrummet

En rik judepojke

Mörkrummet blir en spännande resa där vi lär känna István Freidmans/Steve Faludis/Stefánie Faludis historia. 1927 föddes hon som István Friedman, son till välbärgade judiska föräldrar i Budapest. Lille Pista är bortskämd och van att få som han vill. Men när fascisterna kommer till makten splittras familjen och föräldrarna ger pojken till en sträng ortodox jude för flere år. Fadern bor på lyxhotell och mamman i ett kyffe. I Stefánies minne är fadern en hjälte och mamman en självupptagen slampa. I verkligheten var de båda flyktingar i eget land.

Men Pista lyckas, enligt familjelegenden, rädda båda sina föräldrar ur ett så kallat judehus genom att uppträda som fascist med pilkorsarmärket på armen. Föräldrarna kommer småningom till Israel, men deras enda son vill inte längre ha med dem att göra.

Susan Faludi som alltid trott att det här är en av faderns skrönor får historien bekräftad från andra håll. Den är bara ett bevis till på att hennes far är en ytterst företagsam person som kan bluffa sig fram i de mest omöjliga situationer.

Sveket mot de ungerska judarna

En historisk bakgrund till att Stefánie inte vill minnas det förgångna och judehatet är att de ungerska assimilerade judarna alltid har fått se sin kärlek till fosterlandet obesvarad. I det habsburgska imperiet behövde den magyariska adeln judarna för att få majoriteten i det etniskt splittrade landet.

Men efter Trianonfördraget 1920 när Ungern krympte med tvåtredjedelar gav man judarna skulden för stympningen av moderlandet. Antisemitismen var allmän under 20- och 30-talen för att sedan explodera under andra världskriget. De fascistiska Pilkorsarna var mer än villiga att döda judarna och såg till att en dryg halvmiljon judar skickades till koncentrationsläger under åtta veckor sommaren 1944.

En bluffare med sinnesnärvaro

Allteftersom romanen/biografin framskrider får vi veta genom vilka osannolika sammanträffanden och kallblodiga bluffanden som István Friedman förvandlas till Steven Faludi och slutligen flyttar till USA. Om Susan Faludi hade skrivit en roman med en sådan huvudperson skulle det anses vara helt överdrivet. En sådan skrupelfri överlevnadsförmåga kan vi inte tro på.

Är kroppen mitt kön, eller inte?

Den centrala frågan i berättelsen blir givetvis vad identitet är? Är det någonting vi kan förändra, rymma ifrån eller finns det någonting oföränderlig i oss som bildar vårt själv? Och om kön är en social konstruktion, som det ju sägs, så vilken betydelse har då kroppen? En hurdan manlighet eller kvinnlighet strävar de personer som korrigerar sitt kön från och vilken strävar de till? Susan Faludi redogör för sin läsning av translitteratur, men hon gräver inte ned sig i komplicerade genusresonemang.

Hela tiden klingar frågan vad som fått fadern att fatta beslutet om könskorrigering? Hur mycket har Istváns erfarenhet av att under den fascistiska tiden närsomhelst ha riskerat döden för att han var omskuren, fått honom att vilja lämna sitt kön för att bli kvinna? Faludi prackar inte på läsaren några svar.

Mörkrummet är ett fascinerande mångbottnat porträtt av en person som även efter alla dessa sidor behåller sin hemlighet. Vem Susan Faludis far sist och slutligen är kan kanske inte fastställas eftersom hennes identitet är böljande, men däremot har Susan fått kontakt till en person hon kan förlåta. Hela boken präglas av äkta vilja till förståelse och klarsynthet. Dessutom konstaterar Susan Faludi att hon har fått nya släktingar om vars existens hon inte hade en aning om. Och blod är ju som bekant tjockare än vatten.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje