Hoppa till huvudinnehåll

Kan nya lagar förhindra terrordåd i Finland?

Kod på dataskärm i Hewlett Packards cybersäkerhetscenter i Tyskland 9.9.2014
Kod på dataskärm i Hewlett Packards cybersäkerhetscenter i Tyskland 9.9.2014 Bild: EPA/DANIEL NAUPOLD cyberkrig

Inrikesminister Paula Risikko (Saml) vill så snabbt som möjligt uppdatera lagstiftningen om civil underrättelse för att förbättra säkerheten i Finland. Risikko vill att redan den sittande riksdagen ska fatta beslut om saken. Det brådskar, men lagstiftningen om underrättelseverksamhet är komplicerad och svår att förnya.

Reformeringen av lagstiftningen om underrättelseverksamhet är en långkörare. Redan den förra regeringen utredde ny lagstiftning som involverade bland annat Justitieministeriet, Försvarsministeriet, Inrikesministeriet och Kommunikationsministeriet.

Den nuvarande regeringen har fortsatt arbetet, men besluten dröjer. Med jämna mellanrum har ledande politiker trätt fram och sagt att det brådskar, eftersom Finland ligger efter andra länder, som till exempel Sverige.

Bättre möjligheter att övervaka

I praktiken handlar det om hurudana befogenheter de finländska myndigheterna har att idka underrättelseverksamhet och datatrafikspaning för att identifiera potentiella faror som berör nationens och medborgarnas säkerhet.

Skyddspolisen vill, i samarbete med andra myndigheter, förebygga och avslöja projekt som har att göra med terrorism, olaglig underrättelseverksamhet, spridning av massförstörelsevapen, extremiströrelser och organiserad brottslighet.

Till exempel vill myndigheterna ha ökade befogenheter att avlyssna och på nätet följa med, samt utbyta information om misstänkta terrorister i Finland och utanför landets gränser.

Skylt på Skyddspolisens dörr i Helsingfors
Skylt på Skyddspolisens dörr i Helsingfors Bild: Yle/Pekka Elomaa supo

Tanken är att myndigheterna genom bättre och tidigare underrättelse i bästa fall ska kunna ingripa och förhindra planerade terrorattacker.

Inte lätt att stifta och genomföra

Varför är det då inte bara att stifta lagarna och verkställa lagstiftningen, då landets ledning så kräver?

Dels handlar det om ett massivt paket med många inblandade instanser. Det tar tid att genomföra lagenligt.

Men det finns också problem som har att göra med data- och integritetsskyddet.

Frågor som måste lösas är vem insamlad information ska överlåtas åt och hur verksamheten ska övervakas rättsligt och praktiskt. Behövs det till exempel ett skilt organ och vem ska sitta med i ett sådant?

Tidigare har det varit tal om att företag inte ska åläggas överlåta krypteringsnycklar eller införa bakdörrar till krypterad datatrafik, trots att det skulle kunna vara till hjälp i spårandet och gripandet av misstänkta terrorister.

Försnabbad ändring av grundlagen planeras

Arbetet försvåras ytterligare av att en del av befogenheterna kräver ändring i grundlagen. Grundlagen definierar allas lika rätt inför lagen, rätten till liv och trygghet och skyddet för privatlivet.

Grundregeln är att en ändring av grundlagen måste godkännas av två på varandra följande riksdagar med val emellan.

Nu vill regeringen använda sig av en försnabbad rutt. Det förutsätter att ärendet förklaras brådskande av 5/6 av den sittande riksdagen, varefter en ändring i grundlagen kan godkännas med 2/3 av de angivna rösterna.

Erfarenheterna från Sverige, där man godkände motsvarande befogenheter för några år sedan, visar att ändringarna tas bättre emot av allmänheten om en ordentlig diskussion först förts.

Svårt att hindra, men måste försöka

Så kvarstår slutligen den stora frågan. Skulle myndigheterna med utökade befogenheter kunna ingripa i tid om en person till exempel får för sig att stjäla en lastbil och köra in den i en folkmassa i Finland?

Inrikesminister Paula Risikko (Saml) hade på lördagen en bestämd åsikt, trots att hon underströk att inget system är vattentätt.

- Vi måste försöka. Nu saknar vi det här verktyget, sa Risikko och hänvisade till underrättelselagarna.