Hoppa till huvudinnehåll

Praoelever lärde sig mycket under en vecka på Yle Österbotten

Isabella Erickson ocjh Aurora Nigman.
Isabella Erickson och Aurora Nigman var praoelever på Yle Österbotten. Isabella Erickson ocjh Aurora Nigman. Bild: Yle/Roger Källman aurora nigman,isabella erickson

Aurora Nigmann går på årskurs åtta i Korsholms högstadium. Under en veckas tid var hon och Isabella Erickson praoelever på Yle Österbotten. Nigmann tyckte det var roligt och lärorikt att följa med arbetet på Yle.

Så här skriver Nigmann om sin praovecka.

Praon började på en torsdag, vilket ledde till många frågor om hur praoveckan varit, fast jag bara varit en dag. Första dagen fick vi vara med i Firarsvängen, något som var jättekul.

Jag lärde mig redan mycket om radio, och fick en inblick i hur det kändes att vara en av de små rösterna som man lyssnar på under långa bilresor. Jag och Isabella läste upp några kort som skickats in, och lyssnade sedan på telefonsamtal och andra gratulationer.

Fascinerande på Strömsö

Sedan åkte vi ut med bil till Strömsö. Jag är inte bilintresserad, men att se en lång rad ylebilar stå i garaget, redo att användas, var ändå förvånansvärt intressant.

Då vi kom fram till Strömsö var det första jag såg en scen som blev filmad. Det var fascinerande att se, hur naturligt folk betedde sig framför kameran, och som jag sa till Isabella senare under dagen, var de är "som skådespelare men ändå inte". Jag hade varit på Strömsö en gång föut, på sommaren, men endast för att simma. Nu var stranden blåsig och folktom, men själva huset var fullt av folk med tekoppar och lunchlådor.

Vi fick gå runt i huset som vi ville, och vi gick två varv. En liten del av det kanske berodde på att vi inte riktigt fick plats vid köksbordet, men man behöver också två varv för att ta in allt. Första varvet till själva rummen, och andra varvet för den överväldigande mängden kameror och ljus i taket.

Jag lärde mig att det finns två kök på Strömsö. Det med matbordet som vi inte fick plats vid, och ett till, som var inrett som en blandning av alla heminredningstidningar som finns.

Resten av dagen följde vi med i filmningen, och alla var jätteduktiga på allt de gjorde. Jag fick en helt annan uppskattning för TV och allt jobb som går in i ett enda avsnitt av något.

Dans på Hajbo

På fredagen var vi på Hajbo, kanske den avdelning av Yle jag var mest bekant med. Vår uppgift blev att snapchatta om vem vi var och vad vi gjorde på Yle den dagen.

Vi följde också med inspelningen av en danstutorial. Också jag, som inte har någon danserfarenhet fick prova på de svåraste stegen, och trots att det kändes aningen talanglöst bredvid dom duktiga dansarna fick jag iallafall höra att jag var till någon slags hjälp.

På söndagen var Isabella på en Isac Elliot-konsert, och fick i uppgift att dokumentera den via Hajbos snapchat.

Få ville vara med i radion

Måndagen var också händelserik. Isabella var ännu i Helsingfors, och jag förberedde mig på att navigera själv genom Yles- i alla fall för någon som inte jobbar där- ändlösa korridorer.

Jag skulle egentligen vara på radion från nio till tolv, men hamnade istället utanför en närbutik i Sundom. Där lärde jag mig, att av de få människor som var där var ännu färre intresserade av att prata på radion om kommunalvalet som varit kvällen före. Jag var också på torget, och följde med en filmning av ett nyhetsinslag.

På tisdagen följde vi med Hajbo igen, och filmade avsnitt till serien Amanda. Det var lika intressant som filmningen av Strömsö, men lite annorlunda eftersom skådespelarna följde manuskript och vi fick ta om en del scener flera gånger.

Lärorik och rolig vecka

Onsdagen var vår sista dag, och på förmiddagen var vi bland annat på radion och i redigeringsrummet där samma avsnitt av Strömsö vi varit med och filmat, klipptes. På radion fick vi prata om hela praoupplevelsen, vad vi fått göra och vad vi tyckte bäst om. Den intervjun gick mycket bättre än den första vi gjorde, och vi var mycket nöjda med våra professionella ordval.

Min praotid på Yle har varit mycket lärorik och rolig. Jag har blivit inspirerad på alla möjliga sätt och varit med om många olika delar av arbetet här, och jag är glad åt att jag fick den möjligheten.

Text: Aurora Nigmann, praoelev från Korsholms högstadieskola

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten