Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Bamse och häxans dotter - utsatta främlingar och giriga rika

Ba,se, Skalman och Lille Skutt åker hemmagjord luftballong.
Ba,se, Skalman och Lille Skutt åker hemmagjord luftballong. Bild: Nordisk Film bamse och häxans dotter

Den som följt Bamse i serieformat vet att tidningsskaparna inte ryggar för att ta tag i aktuella frågor. Allt från regnbågsfamiljer till behovet av källkritik ryms med på sidorna. Den nya Bamsefilmen hakar på och tar sig an stora frågor ur ett barnvänligt perspektiv.

Guld och nya grannar

När filmen börjar går livet sin gilla gång bland kullarna. Barnen umgås i skolan, Lille Skutt rensar morötter, Bamse hjälper till där han kan.

Men så en dag hittar Krösus Sorks hantlangare en guldklimp i dammen och då är det slut på lugnet. Nu skall dammen tömmas och Krösus struntar i om det innebär att hela staden sveps bort av vattenmassorna.

Eftersom Bamse utgör ett besvärligt hinder på vägen så börjar Krösus se sig om efter alternativa metoder att göra sig av med honom. För gott.

Och vad passar väl bättre än att anlita den häxa som nyligen bosatt sig i den mörkaste delen av skogen? En häxa som tillsammans med sin lilla dotter vant sig vid att leva nomadliv eftersom de är tvungna att flytta varje gång deras magiska förmåga upptäcks.

Ingen vill veta av den som är annorlunda.

Detta utanförskap utnyttjar Krösus sork effektivt och häxorna som är trötta på att ständigt tvingas fly är snart med på noterna. De har ju inget att förlora.

Krösus Sork samtalar med häxan och hennes dotter.
En djävulsk plan. Krösus sork utnyttjar Lovas och hennes mammas utsatta läge. Krösus Sork samtalar med häxan och hennes dotter. Bild: Nordisk film bamse och häxans dotter

Mera djup än fart

Det är mycket som känns väldigt tilltalande i Bamse och häxans dotter - såväl på det innehållsmässiga som det formmässiga planet. Där Bamse och tjuvstaden (2014) stundvis drogs med ett flåsigt actiontempo lägger man i den nya filmen mera fokus på karaktärsbygget.

Vi lär verkligen känna den lilla häxan Lova och hennes mamma och har därmed lätt att engagera oss i dem. Scenerna då Lova försöker anpassa sig till de andra barnens lekar är rent hjärtskärande - hur hon än gör blir det fel. Hon kan inte spelets regler, förstår sig inte på de sociala koderna.

När hon känner sig trängd blir hon aggressiv. Med den påföljd att de övriga stöter ut henne ur gemenskapen.

Samma mönster som fått hennes mamma att tappa tron på medmänniskorna håller nu på att få fotfäste i nästa generation.

Brum, Nalle-Maja och Teddy kikar fram bakom en buske.
Tre musketörer. Nalla-Maja och hennes bröder anar snart att det är något skumt på gang. Brum, Nalle-Maja och Teddy kikar fram bakom en buske. Bild: Nordisk Film bamse och häxans dotter

Tryggt utan att skygga för faran

Även om frågorna är stora och känslorna starka så finns det ingen anledning till oro bland de yngstas föräldrar - filmens grundton är positiv och det är självklart att man slutligen kommer att landa i en trygg och ombonad hörna där vänskap och gemenskap råder.

Det geniala är att filmen hela tiden fungerar på två plan - ett för barn och ett för vuxna.

Där barnet ser välbekanta, snälla sagofigurer jobba utgående från tesen om att alla skall få vara och med och att pengar inte är allt kan den vuxna reflektera över rädslan för det annorlunda, terrorismens grogrund och kapitalets makt.

Och medan barnet identifierar sig med Nalle-Maja, Lova och de andra barnen kan den vuxna engagera sig i Lovas ensamstående adoptivmamma - en mamma som vill sin dotters bästa, men som stundvis kommer till korta. Hon är sliten, trött och ser inte längre någon utväg.

Inte illa för en färggrann sagovärld med idel mjuka former och varma färger.

Glad Lova med lysande tomtebloss.
Tänd ett ljus. Alla gläds när Lilla Lova inte längre behöver vara på flykt.. Glad Lova med lysande tomtebloss. Bild: Nordisk Film bamse och häxans dotter

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje