Hoppa till huvudinnehåll

Vart tog våren vägen? Skyll på jetströmmen

Snö på grankvist.
Snö på grankvist. snö,vår

I skrivande stund faller snön utanför fönsterrutan i Böle på ett sätt som inte för tankarna till mitten av april, då solen ju faktiskt skiner från samma höjd som i slutet av augusti.

Kvicksilvret får kämpa för att ta sig över nollstrecket till och med dagtid och temperaturerna väntas sjunka ytterligare under de kommande dagarna, vilket enligt meteorologerna är ovanligt för de här tiden på året.

Det som orsakar det här just nu är en krumbukt i jetströmmen, den här relativt smala men snabba luftströmmen som kilar runt jorden i väst-östlig riktning. Den kan ha en hastighet på uppemot 500 kilometer i timmen, vilket gör att passagerarplan på väg hem från Amerika kan spara tid och bränsle genom att ”lifta” med jetströmmen.

Jetströmmar finns på olika breddgrader på jorden, och de bildas på gränsen mellan luftmassor med betydande temperaturskillnader. Här i norr fungerar polarjetströmmen ofta som en gräns mellan den arktiska kylan och den sydligare värmen.

Som en tumregel: när jetströmmen ligger söder om Finland har vi det kallt här och när den tar en nordligare rutt, norr om oss, då är det milt väder som råder hos oss. Speciellt under vinterhalvåret; det här fenomenet blir däremot mindre markant under sommaren.

Den arktiska oscillationen

Det som driver på polarjetströmmen som bidrar till vår väderlek är tryck- och temperaturskillnaderna mellan polarregionen och de sydligare breddgraderna. När vi har ett starkt lågtryck över polarkalotten och motsvarande högtryck söderut, till exempel över Azorerna, då är jetströmmen stark och vi talar om att det råder ett positivt AO-index (AO = arktisk oscillation).

Schema över AO-indexet.
Schema över AO-indexet. klimat,väderprognos (verksamhet)

Ett positivt AO-index betyder ofta att vi har sydvästliga vindar som hämtar mild luft från Atlanten vilket gör att vintrarna blir relativt milda. Den starka jetströmmen bidrar också då till att hålla den arktiska kylan instängd uppe på polarkalotten.

Negativt AO, när lufttrycket i Arktis är högre än normalt och högtrycket över Azorerna är svagare, det för i sin tur med sig kallt väder här hos oss i norra Europa. Den här vintern till exempel har AO varit huvudsakligen positivt, vilket gör att den värsta kylan har uteblivit. Men nu tycks kurvan dyka, åtminstone tillfälligt.

Kylan vi har just nu beror på att det har bildats en krumbukt i jetströmmen över norra Europa under april månad. Jetströmmen är nämligen inte spikrak, den böljar fram och tillbaka i vågor. Det som jag kallar för krumbukt heter på meteorologspråk meanderslinga eller Rossbyvåg.

Den här slingan i jetströmmen som nu har bildats över norra Europa ser ut ungefär så här:

Jetströmmen över norra Europa.
Jetströmmen över norra Europa. Bild: Marcus Rosenlund Jetström,väderlek

I den här vågdalen, i U:et som jetströmmen bildar, rinner det sedan ned kall luft från Arktis. Så som fallet är just nu, hela landet har minusgrader om nätterna, dygnets medeltemperatur ligger under noll trots att den termiska våren redan hade hunnit börja, och nederbörden, då den förekommer, faller i form av snö.

Kopplingen till den arktiska havsisen

För några år sedan hade östra delarna av USA ett par riktigt kalla och snörika vintrar. Amerikanerna talade då om ”Polar Vortex” som gjorde livet surt för dem. Orsaken var också då en meanderslinga i jetströmmen som blev liggande under en längre tid och drog ned kall luft från polarkalotten.

De här slingorna och negativt AO tycks bli ett allt oftare återkommande inslag på vår vädermeny an efter som den arktiska havsisens utbredning slår nya minimirekord så gott som årligen och havsvattnets temperatur stiger. Resultatet av det här är mindre temperaturskillnader mellan polarregionerna och sydligare latituder, vilket gör jetströmmen svagare och ökar på risken för slingor som släpper ned kall luft norrifrån.

Den arktiska isens utbredning.
Den arktiska havsisens utbredning i år och under tidigare vintrar. Den arktiska isens utbredning. Bild: NSIDC arktiska regionen,havsis

Den som inte gillar smällkyla kan ju bara vara nöjd över att det här utbrottet av kall luft norrifrån inte inträffade till exempel i februari, för då skulle det ha varit riktigt smällkallt, minus trettio grader Celsius och kallare.

Fast kyligt är det så det räcker också nu, och någon betydande uppvärmning är inte att vänta åtminstone på en vecka om vi ser på Meteorologiska institutets tiodygnsprognoser.

Den som väntar på något gott...

Nog kommer den våren på allvar bara vi väntar ett tag, solen lyser som sagt redan nu med samma intensitet som i slutet på augusti, och ju längre vi går mot sommaren, desto mindre roll spelar AO för vädret.

De flesta långtids- eller årstidsprognoserna inklusive de från ECMWF och The Weather Company (tidigare WSI) utlovar dessutom fortfarande temperaturer över det normala under försommaren, så vi får väl bara ha lite tålamod. Även om prognoser som sträcker sig längre än fem dagar in i framtiden på sin höjd ska ses som riktgivande.

Men åtminstone The Weather Companys chefsmeteorolog Todd Crawford hänvisar i ett pressmeddelande till den rekordlåga isutbredningen i Arktis och säger att det här ökar på sannolikheten för atmosfäriska blockeringar över Atlanten inkommande sommar, vilket bäddar för högtryck som kan ge varmt och torrt väder speciellt i norra och östra Europa.

Bara vi först lyckas ta oss upp ur den här temporära vågdalen i vårvädret. Men med tanke på påsktrafiken är det nog smartast att låta vinterdäcken sitta kvar på bilen.

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap