Hoppa till huvudinnehåll

Renare ryskt avloppsvatten gynnar Estland mer än Östnyland

Fågelliv på Klovharun.
Norr om Klovharun är vattentillströmningen lamare än vid den estniska kusten. Fågelliv på Klovharun. Bild: Yle / Hanna Othman Klovharun (Finland),Pellinge,Tove Jansson,skärgårdar,öar,Skärgård & öar,fiskmås,svanar,vattendrag,klovharun

Övergödningen av östra Finska viken har minskat märkbart sedan Ryssland tog i bruk nya vattenreningsverk både kring Sankt Petersburg och Viborg.
Men den allt bättre ryska vattenreningen gynnar den estniska kusten betydligt mer än till exempel Borgå eller Lovisa skärgård.

─ Orsaken är att de bottenformationer som redan under istiden uppstod i den östnyländska skärgården hindrar de stora vattenmassorna att cirkulera lika aktivt som kring den betydligt brantare och djupare estniska kustremsan, berättar biologen Tero Myllyvirta.

Myllyvirta var länge verksamhetsledare för Föreningen vatten- och luftvård för Östra Nyland och Borgå å, men jobbar numera mest som fri författare med fokus på miljöfrågor.

Tero Myllyvirta har undersökt bottenformationerna kring Finska vikens kustremsa.
Tero Myllyvirta har studerat bottenformationerna kring Finska vikens kustremsa. Tero Myllyvirta har undersökt bottenformationerna kring Finska vikens kustremsa. Bild: Yle/ Peik Henrichson Skärgård,vattenrening,vattendragen

Typiskt för den estniska kusten är att man kan mäta ett havsdjup på cirka 100 meter bara några kilometer från kustremsan, och inom ett område där det knappast alls finns någon skärgård eller små isolerade vattenfickor.

─ Jämför det med vår istida östnyländska skärgård där det finns stora vattengropar med dålig tillströmning, och där olika näringsämnen och döda kryp anhopas nere på bottnen och försämrar vattenkvaliteten, säger Myllyvirta.

Även Tvärminne har bättre läge

Till och med bottenformationerna kring Tvärminne i Västra Nyland är gynnsammare med tanke på vattentillströmningen, och därmed indirekt också bättre lämpade för att hindra storskalig eutrofiering, eller övergödning av vattendragen.

Skärgårdsområdet i södra Finland hör jämsides med vissa områden i Stockholms skärgård därför till de mest känsliga i Östersjön.

─ På tal om känslighet så har jag ibland illustrerat det med att jag som vuxen karl kan dricka en halv liter Koskenkorva, och bli glad av det och ta fram min gitarr och börja sjunga, säger Tero Myllyvirta. Men dricker ett nyfött barn Koskenkorva så dör det.

Myllyvirta uppmanar östnylänningarna därför att noga överväga hur mycket vi vill utsätta skärgården för vår egen interna belastning i form av utsläpp från lantbruk, trafik och annat.

Bottenformationerna i den östnyländska skärgården gynnar eutrofieringen, eller övergödningen av skärgården.
Bottenformationerna i skärgården kring Pernå, Lovisa och Pyttis hindrar nya vattenmassor att strömma in lika fritt som vid den betydligt djupare och brantare estniska kustremsan. Bottenformationerna i den östnyländska skärgården gynnar eutrofieringen, eller övergödningen av skärgården. Bild: Yle/ Peik Henrichson Skärgård,Pernåviken,lovisa skärgård

Frågan om övergödning och bottenformationerna är aktuell igen nu när vi i april börjar se de första tecknen på vårblomning i skärgårdsvattnen. På grund av det allt varmare klimatet har vårblomningen gradvis startat allt tidigare år efter år.

Kiselalgerna och dinoflagellaterna som vaknar till liv efter vintern, utgör en viktig näringskälla för många fiskar och bottendjur.

Även Sibbo och Borgå skärgård har ogynnsamma bottenformationer.
Även Sibbo och Borgå skärgård har ogynnsamma bottenformationer. Även Sibbo och Borgå skärgård har ogynnsamma bottenformationer. Bild: Yle/ Peik Henrichson Sibbo,Borgå,tero myllyvirta

Lam saltpuls till Östersjön

Samtidigt ser vi en annan trend, nämligen att vattnet i norra Östersjön gradvis verkar bli sötare, dels genom tillförseln av regnvatten och genom att saltpulsen genom Danska sundet ofta är ganska lam.

─ På lång sikt kan det här betyda att sötvattenfiskarna gynnas, medan de stora djuren som trivs i saltvatten förflyttar sig allt längre söderut, säger Tero Myllyvirta.

Saltvattensinflödet från Nordsjön genom Kattegatt är förstås inget människor kan påverka, men den lokala belastningen i den egna skärgården kan människan påverka.
För att få perspektiv på saltinflödets betydelse för övergödning och algblomning nämner Tero Myllyvirta 1700-talet då vi varken hade industrier eller ett storskaligt lantbruk.

All övergödning beror inte på människan

─ Vi vet att det under 1700-talet fanns perioder med väldigt stark algblomning och massor med giftiga alger, berättar Myllyvirta. Då berodde det förstås inte på människan, utan påverkades av ett fenomen som kallas haloklin, det vill säga vertikal salthaltsökning.

Förenklat kunde man säga att det salthaltiga vattnet då finns djupast ner och hindrar bottnen från att få syre. I förlängningen uppstår död bottenmassa som senare blandas om och belastar hela havet.

─ Men vi kan ju i alla fall försöka påverka de områden som är möjliga att påverka, som vår kära skärgård, säger Tero Myllyvirta.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland