Gunilla Ginström
Yle
Bässlammet Elias hör till påsklammen som fötts på fårgården Hemdal i Tenala. Men Beatrice Johansson får rå om Elias och alla andra lammen ännu länge. Den finska lantrasen växer långsamt och får leva ända till hösten 2018. De lever ett lyckligt liv med matte Bea som älskar dem allihop.
- Elias hör till lammen som matats med flaska. Han har två bröder, Elis och Eliel, så tackan Tainas två spenar räcker inte riktigt till, säger Beatrice Johansson.
Men de flesta smålammen lär sig dricka från flaska direkt. Reflexen sitter i från början.
- Skulle man få önska så vill man ju att alla tackor föder två välskapta lamm. Men den finska lantrasen brukar klämma ur sig fler än två lamm, säger Johansson.
Då är det flaskmatning som gäller. Följande utmaning är lammfodret.
- Lammen måste lära sig äta utanför boxen. Annars slukar tackan allt.
Efter det blir det lite lättare för Beatrice Johansson och hennes man. Men alla bekymmer försvinner inte när fåren kommer ut på betesmarkerna kring Hemdal.
"Den jävla vargen"
Närgångna vargar har diskuterats mycket i Tenala och hela Västnyland den senaste tiden. Vargfaran har blivit verklighet för folk med djur.
- Då fåren kommer ut känner man ständig oro för den där jävla vargen! Ursäkta för vargen, säger Beatrice Johansson.
Bea är en sann djurvän som värnar om allt liv. Men varg i trakten är ohjälpligt ett problem för boskap på bete.
Fåren i Hemdal har flera olika betesmarker. För Bea och hennes man betyder det mycket jobb med övervakningen. Alla borde få tillsyn varje dag.
- Vargen borde ju vara folkskygg. Därför undrar man om det kan vara hybrider som hittat hit, säger Johansson.
Älskade får
Dagarna före påsk är ännu fem tackor olammade i Hemdal. Så det är på slutrakan.
- Hittills har det fötts 47 lamm. Lammen kommer både dag- och nattetid så det gäller att vara på alerten här, säger Beatrice Johansson. En del nätter har jag varit ute i ladugården med en timmes mellanrum.
En del tackor klarar sig själva. Men andra behöver hjälp av matte Bea. Allting går inte alltid som på räls.
- Här har jag en tacka som försöker stånga sitt bässlamm, säger Johansson, som fått binda förstagångstackan Choklad.
- Hon kan röra sig, lägga sig ner och äta, men kommer inte åt att göra lammet illa.
Orsaken är att en annan tacka tagit lilla bässlammet Allan till sig när han kom till världen. Hon har antagligen slickat honom. Det kan räcka till för att Choklad inte upplever lammet som sitt eget.
- Just sådana gånger borde man hinna vara med. För att förhindra att tackorna beblandar sig med varandras nyfödda lamm, säger Beatrice Johansson.
Småskaligt och nära
Fårgården Hemdal är en relativt liten fårfarm. För tillfället finns här drygt 90 vuxna och ett 50-tal lamm.
- Fåren ger inte mycket inkomster, mest utgifter. Men det bästa är att man hinner ha alla under uppsikt. På de verkligt stora fårgårdarna kan det ju hända vad som helst utan att fårfarmarna märker någonting. Så vill vi inte ha det, säger Beatrice Johansson.
Hos Johanssons är alla får viktiga. Alla har ett eget namn. Och matte Bea Johansson älskar dem alla lika mycket.
- Fåren är mycket glädje, men också sorg. Jag blir tvungen att stänga av alla känslor när de ska till slakt. De här lammen stannar kvar i ett och ett halvt år, så man hinner få en relation till vart och ett, säger Beatrice Johansson.
Bea vänjer sig aldrig vid den sidan av djurhållningen. Men hon kan inte heller tänka sig ett liv utan fåren.
- De ger mig så otroligt mycket!
