Hoppa till huvudinnehåll

Mannen som jobbar med de döda

tom majabacka
Tom Majabacka är preparator, eller medikalvaktmästare. Här visar han upp några gallstenar som man sparat för utbildningssyfte. tom majabacka Bild: Anki Westergård tom majabacka

Tom Majabacka är något så exotiskt som preparator, eller medikalvaktmästare. Han är alltså den som assisterar vid obduktioner och sköter om det praktiska runt omkring den avlidna, allt från att ta emot de anhöriga till att sköta pappersarbetet och vara i kontakt med begravningsbyråerna.

På patologiska avdelningen vid Vasa centralsjukhus står de höga kylskåpen i rostfritt stål på prydliga rader i den grå- och mörkrödkaklade obduktionssalen. Var och en av kylskåpen rymmer fyra avlidna.

Tom Majabacka far omkring i salen och plockar och kommenterar och arbetstelefonen ringer stup i kvarten.

Det är jag som tar emot de döda.

Han är egentligen pensionär sedan två år tillbaka, men eftersom det råder brist på preparatorer på den kliniska sidan, så hoppar han fortsättningsvis in tre dagar i veckan.

- Det är ett mycket varierande jobb. Det är jag som tar emot de döda. Sedan skall de kläs av och inskrivas.

Men det är bara en en liten del av vad jobbet som preparator innebär. Majabacka hjälper också begravningsbyrån att kistlägga, och han gör i ordning allt pappersarbete och skriver intyg.

obduktionssal
Här förvaras de avlidna. obduktionssal Bild: Anki Westergård patologiska avdelningen vid vasa centralsjukhus

Öppnar och stänger liket

Det är preparatorn som granskar det inkomna likets kropp, och antecknar om det till exempel finns några operationssår eller gamla ärr.

- Sedan öppnar jag liket och tar ut organen som vi delar in i tre block: lunga och hjärta, magen och levern och så tarmen. Och så sågar vi också ut hjärnan.

Efter att läkaren undersökt organen så vägs de och så sätter preparatorn tillbaka dem. Men Majabacka känner ändå inget obehag inför denna uppgift.

- Arbete är arbete och någon måste göra det.

Jag har nog gråtit några gånger här.

Men ibland håller inte den principen, till exempel om det handlar om ett barn eller en ung människa.

- Jag har nog gråtit här några gånger.

Om någon bekant plötsligt ligger på britsen kan det också vara knepigt, men då gäller det bara att stålsätta sig.

- Fast en gång låg min sons kompis plötsligt här. Det var svårt.

Men något fysiskt obehag känner Majabacka inte inför sina uppgifter, även om det känslomässigt kan variera.

- Jag var tidigare ambulansförare och där såg man nog så mycket att man blev rätt så härdad. Och man vänjer sig nog vid detta.

obduktionssal
Efter att den avlidna öppnats vägs organen och undersöks. Sedan stänger preparatorn kroppen igen. obduktionssal Bild: Anki Westergård obuduktionssal

Ett stöd i sorgen

En preparator skall inte enbart kunna behandla de döda med respekt, det gäller även att kunna vara social och stöda människor i sorg då deras anhöriga gått bort.

- Ibland vill människor prata, det kan vara allt från tio minuter till två timmar. Om ett barn gått bort, eller om någon plötsligt avlidit eller om den anhöriga blivit helt ensam med sin sorg så brukar de vilja tala längre.

I kapellet som ligger i anslutning till obduktionssalen, är det tyst och stilla.

Hit kommer anhöriga för att se den avlidna en sista gång.

Det ligger en man mitt i det dunkla rummet, och två ljus brinner stillsamt på ett slags altare bredvid.

Den avlidnes anhöriga skall snart komma för att ta ett sista farväl.

- Hit kommer anhöriga för att se den avlidna en sista gång. Ibland sjungs det psalmer och en kantor kommer och spelar. Vi har till och med begravningar här, det är ett så vackert utrymme så det passar bra att jordfästa här.

två ljus
Vid den patologiska avdelningen vid Vasa centralsjukhus råder stillhet. Hit kommer anhöriga för att se den avlidna en sista gång. två ljus Bild: Anki Westergård kors,patologiska avdelningen vid vasa centralsjukhus

Svårt att hitta ersättare

Överläkare och patolog Marcus Svartbäck berättar att det varit svårt att få tag på en ny preparator.

- Det är ett yrke som kräver ett visst psyke så det kan vara svårt att hitta en ersättare.

Just nu är den enda ersättaren för den egentligen pensionerade Majabacka, den som gick i pension innan honom.

- En pensionär hoppar in för den andra pensionären, konstaterar Svartbäck och Majabacka.

Yrket kräver ett visst psyke.

Men eftersom man inte hittat någon som kan ersätta Majabacka, så har det konsekvenser.

- Anhöriga kan ibland tvingas vänta länge på att få veta dödsorsaken, säger Svartbäck.

Det här gäller inte enbart Vasa centralsjukhus. Vid landets centralsjukhusen tycks det vara en generation med just preparatorer som går i pension.

- Vi har haft en studerande här som vi hoppas skall kunna ta över sedan då hon får sin examen, tills dess kör vi på, säger Majabacka.

obdukstionssal
Att klara av yrket som preparator kräver ett visst psyke och särskild professionalism. obdukstionssal Bild: Anki Westergård patologiska avdelningen vid vasa centralsjukhus

Annat på rättsmedicinska sidan

På THL, alltså Institutet för hälsa och välfärd, säger obduktionstekniker och utbildare Mika Syvelä att det vad de rättsmedicinska obduktionerna beträffar nog finns tillräckligt med preparatorer.

De rättsmedicinska obduktionerna sköts vid universitetssjukhusen.

Han kan inte uttala sig om hur fallet är beträffande de kliniska obduktionerna som utförs på exempelvis centralsjukhusen.

- Men jag kan tänka mig att det kan uppstå en akut situation på den kliniska sidan om man är i behov av en ersättare, eftersom det inte finns så många preparatorer inom just patologin som det finns inom rättsmedicinska.

Yrkets minst sagt speciella karaktär och det att yrket som preparator är så obekant, ser han som en orsak till att få utbildar sig till det.

- Yrket borde säkert få mera synlighet, säger Syvelä.

Ungefär var tredje lik i Finland genomgår en obduktion och 80 procent av obduktionerna är rättsmedicinska.

En rättsmedicinsk obduktion utförs då det inte är klart om dödsfallet skett på grund av en sjukdom eller om det till exempel handlar om ett brott, en olycka eller självmord.

I övriga fall görs en klinisk obduktion.

preparator
Tom Majabacka rumsterar om i kappellet. Det är han som ser till att det ser fint ut då de anhöriga kommer för att ta farväl. preparator Bild: Anki Westergård preparator

Krucifix, foster och gallsten

Men tillbaka till patologiska avdelningen vid Vasa centralsjukhus.

I ett förråd förvaras instrument och redskap som förr användes vid obduktioner. Där finns också några krucifix på en hylla som följt med de kistor som kommit från utlandet, ofta katolska länder.

- Men sedan lägger vi över den döda i en finländsk kista med ett vanligt kors på, säger Majabacka.

Några äldre upptäckter av det för en lekman mer makabra slaget finns också i förrådet, som till exempel ett litet foster i en glasburk från 1960-talet. En samling gallstenar, vissa stora som köttbullar, finns också bland fynden.

Alla kroppar är unika.

- Det här är sådant som hittats under årens lopp då man obducerat. De finns till för att lära studerande hur det kan se ut inuti människokroppen, säger Majabacka.

I samma förrådsutrymme finns en maskin där preparatorn vässer knivarna, det gäller att instrumenten är i toppskick.

Trots att yrket som preparator kan verka just makabert, så är stämningen varm och hjärtlig på den patologiska avdelningen. Det är ingen tvekan om att Majabacka hyser respekt för både de döda och de anhöriga.

Och han gillar verkligen sitt jobb.

- Om man är intresserad av sjukdomar så är detta ett givande arbete. Och alla kroppar är unika, så man lär sig något varje gång.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle