Hoppa till huvudinnehåll

Idrottande unga löper risk för ätstörning

Träning i häcklöpning vid Folkhälsan utbildning i Norrvalla.
Träning i häcklöpning vid Folkhälsan utbildning i Norrvalla. Bild: Yle/Anna Ruda häcklöpning

Många idrottande ungdomar har under sin karriär antingen själv drabbats av ätstörningar eller sett en kompis drabbas.

För att öka medvetenheten och kunskapen om ätstörningar har Folkhälsan utbildning startat projektet "idrott och ätstörningar" där man utbildar idrottsledare om kostens del av träningen.

Tanja Ali-Marttila spelar fotboll och en av hennes kompisar som höll på med dans drabbades av ätstörning. Hon tycker att det talas för lite om hur man som idrottare ska äta.

- Maten är en viktig del av idrotten. Om man idrottar måste man äta mycket och jag tror det är ganska vanligt att man äter för lite då man är idrottare, säger Ali-Marttila.

De idrottsledare som får sin treåriga utbildning vid Folkhälsan i Norrvalla i Vörå kommer att jobba till exempel inom idrottsföreningar, i kommuner och skolor med motion och idrott.

Tomas Asp är träningschef på Norrvalla.

- Jag hoppas att kunskapen så småningom ska spridas och att kunskapen ska finnas naturligt och inte vara någonting som det är svårt att tala om, säger Asp.

- Det behöver skapas modeller och att någon i föreningen tar på sig ansvaret så att kunskapen sprids till de enskilda tränarna, idrottarna och föräldrarna, säger Rasmus Isomaa som är verksamhetsledare på ätstörningskliniken Fredrika i Jakobstad.

Thomas Asp, träningschef på Folkhälsan utbildning på Norrvalla.
Tomas Asp. Thomas Asp, träningschef på Folkhälsan utbildning på Norrvalla. Bild: Yle/Anna Ruda Samfundet Folkhälsan,thomas asp

Aktiva föräldrar

Många idrottsjuniorer tränas av föräldrar eller andra aktiva inom föreningen.

Tränarutbildningarna innehåller inte så mycket om kostens betydelse och hur en ung person ska äta under olika utvecklingsskeden

- Jag tycker att kunskapen inom föreningarna är ganska spretig, säger Asp.

- De allra flesta idrottsföreningar drivs av frivilliga krafter och det finns inte möjlighet till en samlad utbildningsinsats, säger Isomaa.

Till ätstörningskliniken Fredrika i Jakobstad kommer idrottande ungdomar med ätstörningar som har gjort att de har tvingats sluta med idrotten.

Andra ungdomar kommer till kliniken för när kroppen och psyket inte klarar av elitsatsningen på grund av ätstörningen.

Dessutom kan idrotten vara ett symtom på en ätstörning genom att den unga idrottar ohälsosamt mycket för att förbränna kalorier.

- Idrottande ungdomar och speciellt de som elitsatsar har en högre risk att insjukna i ätstörning än andra ungdomar, säger verksamhetsledare Rasmus Isomaa.

Speciellt uthållighetsgrenar och estetiska grenar som balett och konståkning är känsliga för ätstörningar.

Rasmus Isomaa, är verksamhetsledare vid ätstörningskliniken i Jakobstad.
Rasmus Isomaa. Rasmus Isomaa, är verksamhetsledare vid ätstörningskliniken i Jakobstad. Bild: Yle/Jukka Tyni ätstörningskliniken fredrika

Vill höja prestationen

Enligt Isomaa förknippas ätstörningen ofta i början med prestation och att man försöker maximera prestationen genom att minska på kosten och öka på träningsmängden.

- Konsekvensen blir en otillräcklig energibalans. Det kan leda till att den unga är ständigt hungrig och tänker mycket på mat men samtidigt försöker reglera matintaget vilket kan leda till ångest och låg självkänsla. Det kan också leda till hetsätning, säger Isomaa.

Projektet "idrott och ätstörningar" har pågått redan ett år och man har nu fått pengar från Undervisnings- och kulturministeriet för att kunna genomföra projektet ytterligare ett år.

Med projektet hoppas man kunna undvika att idrottande ungdomar inte ska kunna utöva sitt fritidsintresse.

- Vi vill ju de ska kunna bli så bra som de själva vill och att de ska lyckas, säger Asp.

- Det här är absolut ett steg i rätt riktning. I Sverige finns ett projekt som heter "Aktiv omtanke" och i det försöker man skapa organisationer som främjar hälsa och förebygger ätstörningsproblematik. Vid Norrvalla har man tagit modell av det svenska projektet, säger Isomaa

Inte bara tränarens ansvar

Asp vill inte lägga hela ansvaret för kosten på tränarna också föräldrarna kan hålla koll på hur mycket barnet tränar och äter.

- Det är så många personer runt de här unga idrottarna och det känns som om alla borde ha en grundinformation om också de här frågorna, säger Asp.

- Man kan inte räkna med att någon engagerad förälder börjar utbilda sig om ätstörningar. Det är inte heller tränarens roll att fungera som ätstörningsspecialist, men tränaren kan vara den som vågar ingripa och sen finns där som stöd, säger Isomaa.

Ali-Marttila tycker att tränaren skulle kunna vara den som lägger märke till om någon lider av en ätstörning och skickar hen vidare.

- Jag tycker att det skulle vara jätteviktigt att tränare också skulle försöka minska stressen och pressen som den unga kan känna, säger Ali-Marttila.

Friidrottaren Linus Ljung studerar sista året på utbildningen för idrottsledare. Hans mamma har talat med honom om hur han behöver äta.

- Om en tränare skulle prata om kosten skulle jag lyssna eftersom tränaren vet vad hen talar om och känner till idrott, säger Ljung.

Asp berättar att de studerande på Norrvalla ofta inte har funderat så mycket på sin egen kost i förhållande till sin egen träning.

- Vi försöker se på kost och träning på ett förebyggande sätt och att helheten blir bra. Under studieåren när de själva ska bli idrottsledare eller massörer kommer ämnet upp och vi vill att det ska komma fram ännu tydligare, säger Asp.

Tanja Ali-Marttila och Linus Ljung
Tanja Ari-Marttila och Linus Ljung. Tanja Ali-Marttila och Linus Ljung Bild: Yle/Anna Ruda Samfundet Folkhälsan,folkhälsan utbildning norrvalla

Berätta om din oro

Om man misstänker en ätstörning hos en ungdom tycker Isomaa inte att man ska stirra sig blind på kroppen.

- En ätstörning handlar ofta inte om vikt utan om förändringar i beteende. Om man börjar äta klart mindre, hoppar över måltider eller träningsmängderna ökar plötsligt. Speciellt träning på egen hand. Då finns det skäl att fundera vad det är som är på gång, säger Isomaa.

Om man som närstående är orolig för om en ung person i ens närhet har drabbats av en ätstörning tycker Isomaa att man kan lyfta fram sin egen oro.

- Det är viktigt att vara ganska konkret och lyfta fram det man själv ser. Man ska inte försöka gissa sig till hur den unga känner sig utan man beskriver vad man ser och hur man själv känner. Och att man erbjuder stöd, säger Isomaa.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten