Hoppa till huvudinnehåll

Björn Ådahl: Ojämlik utveckling i mångsidigt Vietnam

Barn på stranden i Ho Chi Min.
Barn på stranden i Vietnams huvudstad Ho Chi Minh. Barn på stranden i Ho Chi Min. Bild: EPA/JULIAN ABRAM WAINWRIGHT Vietnam,Ho Chi Minh,ho chi min

Vietnams minoriteter lever långt från den idylliska solkust som turisterna känner till. Svenska Yles medarbetare Björn Ådahl skriver om landets spirande ekonomi och de utsatta minoriteterna.

- Vi vietnameser är de bästa soldaterna i världen, men vi är usla affärsmän och politiker, det omdömet gav den 43-åriga krigsveteranen Nguyen som jag lärde känna under mitt första besök i Vietnam för drygt 20 år sedan.

Nguyen hade öppnat en bar i sin hemstad Hoi An efter att han hade blivit hemförlovad från armén år 1988. Medan han gick efter ytterligare var sin öl åt oss förklarade han att det ekonomiska läget gjorde honom deprimerad.

- Vi har stridit för vårt land i flera decennier. Nu skulle vi vara värda att ha en regering som kan göra människornas liv bättre, konstaterade han.

Mer och mer turister strömmar till Vietnam i synnerhet från andra asiatiska länder. En sydkoreansk grupp cyklas omkring i den historiska handelsstaden Hoi An.
Mer och mer turister strömmar till Vietnam i synnerhet från andra asiatiska länder. En sydkoreansk grupp cyklas omkring i den historiska handelsstaden Hoi An. Mer och mer turister strömmar till Vietnam i synnerhet från andra asiatiska länder. En sydkoreansk grupp cyklas omkring i den historiska handelsstaden Hoi An. Bild: Yle/Björn Ådahl Vietnam,Hoi An

Märkbara framsteg

Ifall Nguyen ännu är vid liv tror jag att han är mindre missnöjd med tillvaron nu än när jag träffade honom. Vietnams ekonomi har utvecklats snabbt, och stora delar av det förr sönderbombade och utfattiga landet har fått ett välbehövligt ansiktslyft.

Företagsamheten blomstrar även om det styrande kommunistpartiet fortfarande sätter käppar i hjulen för den privata sektorn. Ekonomer kritiserar partiet för att det prioriterar ineffektiva och ofta förlustbringande statsbolag framom privatföretagen.

Också turismen har blivit en viktig inkomstkälla. Flertalet av turisterna håller sig till den långa kusten där det finns otaliga högklassiga badorter, en sagolikt vacker skärgård och sevärda, historiska städer.

I alla stora städer har det öppnats nya shoppingcentrum. Det här finns i Danang som hör till landets mest välmående städer.
I alla stora städer har det öppnats nya shoppingcentrum. Det här finns i Danang som hör till landets mest välmående städer. I alla stora städer har det öppnats nya shoppingcentrum. Det här finns i Danang som hör till landets mest välmående städer. Bild: Yle/Björn Ådahl Vietnam

Försummade minoriteter

När min hustru och jag nyligen lämnade den tätt befolkade kusten och tog en buss till det som kallas de sydvästra högländerna kom vi till en annan värld.

Det blev genast uppenbart att den ekonomiska utvecklingen inte alls har varit lika snabb som vid kusten i synnerhet i de stora områdena som bebos av etniska minoritetsfolk.

Det finns mer än 50 sådana minoriteter i landet, och de har länge behandlats som medborgare av andra klass. De har alltid varit klart fattigare än de övriga vietnameserna och inkomstklyftorna har fortsatt att växa.

Det drygt 200 000 personer starka bahnarfolket uppför fantastiska byggnader som fungerar närmast som allaktivitetshus i byarna. De äldsta är ett par hundra år gamla.
Det drygt 200 000 personer starka bahnarfolket uppför fantastiska byggnader som fungerar närmast som allaktivitetshus i byarna. De äldsta är ett par hundra år gamla. Det drygt 200 000 personer starka bahnarfolket uppför fantastiska byggnader som fungerar närmast som allaktivitetshus i byarna. De äldsta är ett par hundra år gamla. Bild: Yle/Björn Ådahl Vietnam,Bahnar people

På de sydvästra högländerna utmynnade missnöjet bland minoriteterna i storskaliga protester för drygt tio år sedan.

Kommunistpartiet kväste dem med hård hand och höll sedan de oroliga områdena isolerade från omvärlden i ett par år.

Hjälpsamma organisationer

I dag är läget lugnt på ytan, men under den är allt ingalunda som det ska. Minoriteterna upplever fortfarande att de är diskriminerade och marginaliserade.

Medborgarorganisationer försöker nu på olika sätt förbättra minoriteternas ställning.

Också kommunistpartiet har ökat på anslagen till de provinser där minoriteterna lever, men organisationerna anser att stödet i första hand har gynnat den vietnamesiska befolkningen.

Speciellt hotell

Min hustru och jag tog in på ett hotell som drivs av en medborgarorganisation. Där skolas ungdomar från minoritetsbyar i trakten att arbeta inom hotellbranschen.

Efter skolningsperioden ser organisationen till att de som har gjort bra ifrån sig får praktikantplatser på hotell vid kusten.

- Alla tolv som deltog i den första utvärderingen var oerhört nervösa. Tyvärr var vi tvungna att kugga fyra av dem, för de hade inte kunnat anpassa sig till livet utanför deras byar, berättade Jean-Pierre Luong, en vietnamesisk fransman som startade projektet för ett knappt år sedan.

Fransmannen Jean-Pierre Luong älskar att jobba med de olika minoritetsfolken på de sydvästra högländerna.
Fransmannen Jean-Pierre Luong älskar att jobba med de olika minoritetsfolken på de sydvästra högländerna. Fransmannen Jean-Pierre Luong älskar att jobba med de olika minoritetsfolken på de sydvästra högländerna. Bild: Yle/Björn Ådahl Vietnam

Förklarlig oro

Min hustru och jag lärde känna två kvinnor som var primusar bland dem som snart skulle börja jobba som praktikanter. De ville förbättra sin knaggliga engelska, och de körde oss en hel dag på sina motorcyklar från by till by på smala vägar som ofta var i dåligt skick.

Kvinnorna berättade att de var oroliga för hur de skulle klara sig. Den 18-åriga Bruk skulle jobba som praktikant på ett stort franskt hotell i metropolen Ho Chi Minh medan den 21-åriga Lean hade fått plats på ett lyxhotell på en badort.

Lean, 21, och Bruk, 18, framför bäcken som flyter genom Bruks hemby. En knapp vecka senare steg hon för första gången ombord på en buss som tog henne till den kommersiella huvudstaden Ho Chi Minh.
Lean, 21, och Bruk, 18, framför bäcken som flyter genom Bruks hemby. En knapp vecka senare steg hon för första gången ombord på en buss som tog henne till den kommersiella huvudstaden Ho Chi Minh. Lean, 21, och Bruk, 18, framför bäcken som flyter genom Bruks hemby. En knapp vecka senare steg hon för första gången ombord på en buss som tog henne till den kommersiella huvudstaden Ho Chi Minh. Bild: Yle/Björn Ådahl Vietnam

De hade aldrig suttit i en buss, aldrig tagit en hiss, aldrig flugit och aldrig sett havet. Hela deras liv hade kretsat kring deras små och enkla hembyar där de omgavs av en kultur som kraftigt avvek från den vietnamesiska.

Nödvändig självtillit

De unga kvinnorna insåg att de nu hade fått en unik chans. Det var uppenbart att de ämnade göra allt för att lyckas.

- Jean-Pierre har förklarat att vi till en början säkert kommer att vara omtumlade. Han tror ändå att vi kan klara oss, och det har gett oss självförtroende, sade Bruk som pratade bättre engelska än Lean.

Kvinnornas mod påminde mig om krigsveteranen Nguyen. De behövde inte som han dra ut i krig, men utmaningarna som väntade dem var ändå ofantliga.

Nguyen skulle säkert vara stolt över dem - även om de representerade ett minoritetsfolk.

Björn Ådahl är Svenska Yles medarbetare i Hongkong.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes